I min jakt på information, hamnade jag nyligen på ett antal bloggar som tog fram alla mina sämsta sidor. Först landade jag på en matblogg, som var så tjusig och moderiktig att det var rent patetiskt — och jag bestämde mig för att starta en anti-mat-blogg. Se’n tog det inte lång stund förrän jag hamnade på en modeblogg, där den till synes helt konstgjorda bloggerskan visade upp dagens outfit. Vad i hela världen är det för fel på ordet klädsel? Så jag tänkte att det blir till att starta en anti-mode-blogg också.
Men när jag så trillade in på en blogg där man pysslade och heminredde när man inte drack rött och hade det mysigt — då insåg jag att jag inte gärna kunde börja med anti-mys-blogg, anti-pyssel-blogg och anti-rött-blogg också. Mitt adrenalin räcker inte till — inte ens till en antiblogg så där i största allmänhet, även om det känns frestande. Men jag fick i alla fall ihop ett anti-inlägg.
Och illustrationen kom som en skänk från ovan i morse, när jag klickade på “Rhymes With Orange” i blogglistan.
:D, känner igen det där!
SvaraRaderaTur att man inte har adrenalin i tillräcklig omfattning. Lika bra att inte titta in där man blir så "anti" av sig....
pussa presidentkandidaten!
Karin
Karin,
RaderaNormalt sett undviker jag den sortens sidor som pesten, men nu bara hampade det sig så att jag trillade in där av misstag.
Presidentkandidaten är på valturné i vårsolen, men jag ska i detta nu höra om han är mogen för lite mat och kärlek - övertygad om att han återgäldar pussarna.
Margaretha
Läste nånstans att om man bloggar om positiva och lyckliga ting kan man bli gladare liksom av att peppa sig själv. Ungefär som att tänka positivt så blir allt allt bra eller i alla fall bättre. Hm. Jag tror nog att det kan vara bra att kräka av sig sin olust också och på så sätt få utlopp utan att ge sig på sin omgivning.
SvaraRaderaDet händer att jag ramlar in på bloggar där man blir rent generad över hur uppfiffat och överdrivet myspysigt livet beskrivs. Jag brukar "smyga" mig ut och hoppas att ingen ska ha märkt mitt besök. Slösar adrenalin på dem gör jag sällan men det skulle vara kul om du började med litet antibloggar av olika slag!
Det är väl ungefär som jag har läst att om man skuttar fram när man känner sig nere, så blir man gladare. Jag har aldrig provat eftersom jag hellre går till grunden med varför jag är nere - och se'n åtgärdar det.
RaderaMen jag kan inte låta bli att undra över alla dessa bloggar som försöker se ut som kopior av tjusiga månadsmagasin. Vad försöker man inbilla sig själv och andra? Och varför i all världen har man ingen egen stil. Även jag skyndar därifrån.
Det går nog att undvika att jag även i fortsättningen kommer med ett och annat anti-inlägg.
Margaretha
Haha, det är därför som jag nästan bara läser din blogg. Men lite antiblogg tycker jag skulle vara kul!
SvaraRaderakram från
Mette
Allå Lette- Ette!
RaderaJag känner mig hedrad och borde inte skämta med ditt ofrivilliga tryckfel.
Som du nog vet, har jag svårt att hålla käften när saker och ting blir FÖR gulliga - så det blir säkert anti-läsning även i framtiden.
Arg-aretha
Jag är för fler anti-bloggar! Men det har du säkert redan förstått vid det här laget.Det är precis detta jag funderat så mkt på och en av alla tusen anledningar till att det gick (och går igen) trögt med bloggandet. Märker att jag dragit till mig sådär piffiga och käcka kommentarer och vet inte hur jag ska förhålla mig till dem. Jag är verkligen glad för alla fantastiska nya bekantskaper bloggen skapat men allt eftersom jag också träffat en del av dem i verkliga livet så förändras allt en aning. En del visar sig vara mer än man kunnat önska sig och andra just bara ett skal, en glättig yta, som inte har den blekaste intention att vara vän i verkliga livet.
SvaraRaderaJag är inte mycket för tomt och innehållslöst och klarar inte av strutsbeteendet allt fler verka ha. Jag försöker att vara lite lättsam ibland för jag vet att jag stöter bort många med min vresighet och för att jag, precis som du, hellre vill ta reda på orsaken istället för att vifta bort med ett tomt leende.
Däremot är jag tvungen att le och skratta åt eländet emellanåt för att inte gå under helt och drunkna i det nära på surrealistiska liv jag befinner mig i. Men inte blir jag lyckligare i själen för det. Håller mig bara flytande ett tag till.
Åsa,
SvaraRaderaJag försöker hålla igen, och inte visa vilken sur kärring jag är - men det kommer med all sannolikhet en del anti-inlägg i framtiden. Fördelen med att vara så kärv som jag är, är att jag inte lockar till mig de som lämnar gulliga innehållslösa kommentarer.
Så länge du kan skratta åt eländet håller du dig flytande! Sköt om dig!
Margaretha