30 februari

För att ingen ska tro att jag är ännu knäppare än ni redan anar att jag är, så klistrar jag in en bild av 1712 års almanacka. Där, längst ned till höger, kan man läsa 30 februari, tillökad. Är man dessutom slängd i att läsa den tyska (fraktur) stilen, kan man se att det efter “tillökad” står “Snöö”. Det var tydligen så att man på den tiden hade väderprognos för hela året, inskrivet i almanackorna.
Jag tänker inte trassla in mig en en förklaring till hur det kom sig att det en enda gång har funnits 30 februari, annat än att det har med övergången från den julianska till den gregorianska kalenderna att göra — och också med svenskarnas ovillighet att införa något som en katolsk påve anbefallt. Läs om dagen på Wikepedia.


Det här med att gå från en kalender till en annan, får mig att tänka på Jill Paton Walshs bok “The Wyndham Case”, där tideräkningen spelar in, när Imogen Quy löser en mordgåta.
Låter namnet Jill Paton Walsh bekant, så har du kanske läst någon av hennes böcker, hon har skrivit både för barn och vuxna. Dessutom avslutade hon Dorothy L. Sayers sista bok om Lord Peter Wimsey och Harriet Vane — och har skrivit yttrligare två Lord Peter böcker.