En kringla är en kringla är en kringla

Så kom vi så småningom fram till Södertälje, den där stan som ser så tråkig ut först och blir så trevlig sedan, jag menar när man kommer från Stockholmshållet.

När vi kom till stadsgränsen sa Rosalinda: Hör ni, ska vi komma överens om en sak?

— Vad då? sa vi.

— Jo, att så fort vi kommer till en stad, så ska var och en av oss tala om en sak som är utmärkande för den stan.

— Äsch, sa Mirre, du låter som en riktig lärarinna! Vi är väl inte i skolan heller. Men i alla fall så vet jag så mycket som att i Södertälje köper man kringlor, fast varför vet jag inte, för de är då inte så märkvärdigt goda precis.

Det är en gammal specialitet för stan, sa pappa. Jag håller med dig, det är inte så mycket med dem nu längre. Men ni skulle ha smakat dem förr i världen, när jag som pojke kom till stan på söndagsutflykt med båt ibland. Då stod kringelgummorna nere vid kajen och neg och bjöd ut sina påsar. Tjugofem öre kostade de, och det var tjugofyra härliga knapriga kringlor, och ett öre för påsen. Men kringelgummorna är borta, och det riktiga receptet måtte ha försvunnit med dem.

 Kringelgummor

C.S Hallbäck år 1881

I Edith Unnerstads “Kastrullresan” stötte jag på Södertäljekringlor för första gången — kanske inte så konstigt att jag inte hunnit med det tidigare, för jag ser i boken att jag fick den innan jag ens fyllt sex år. (Jag är så tacksam att det fanns några släkt-tanter som ofta gav mig böcker, och som alltid skrev datumet på titelbladet.)

södertäl`jekringla subst. ~n södertäljekringlor 
ORDLED: söder-tälje--kringl-an
• kringla av lätt sötad vetedeg, bakad speciellt i Södertälje på så sätt att den först kokas i vatten, innan den snabbt förs in i ugnen där den får stå tills den fått den rätta gyllene ytan
HIST.: trol. åtm. sedan 1930-talet

Min kompis Yvonne är galen i kringlor — det vill säga hon påstår att hon är galen i pretzels. Eftersom jag hört så många använda det engelska ordet på sistone, så började jag grunna över varför inte ärans och hjältarnas språk duger längre. Det enda jag kan komma på, är att de tror att det bara är pretzels som är jästa, och liksom bagels, kokta innan de gräddas i ugnen. Men så är det ju inte alls. Visserligen finns det ju nästan hur många olika sorters kringlor som helst: sockerkringlor, finkringlor, vardagskringlor, äggkringlor, Karl XV:s kringlor, potatiskringlor, bonnakringlor, för att bara ta’ ett smakprov.

Man kan ju forma vad som helst till en kringla — men innehållet är av underordnad betydelse, namnet anger bara formen. Och för att krångla till det, så kallas ibland även en cirkel med ändarna i kors för kringla. (Ordet krångla är för övrigt släkt med kringla.)

Det finns gott om gamla svenska recept på kokta kringlor, och eftersom Yvonne nyligen fyllde år, bakade jag en sats åt henne. Och provade då ett recept en aning olikt de jag bakat tidigare, ett med mjölk och ägg i degen.  

250 g vetemjöl, 

80 g smör, 

1 ägg 

25 g jäst, 

1 tsk salt

2 tsk socker

1 dl mjölk,

1-2 msk kummin

När degen jäst färdigt första gången formas den till kringlor av 10 cm storlek. De få en efter en ett uppkok i en gryta med vatten, tagas upp med hålslev och läggas på smord plåt, penslas med ägg och gräddas i god värme i 20 minuter.

Jag följde i stort sett receptet, fast jag gjorde dubbel sats och  ersatte en fjärdedel av mjölet med grahamsmjöl. Dessutom hade jag i 4 tsk bikarbonat i vattnet (cirka 1½ l vatten). Jag rullade ut degen i stänger som var 35 - 40 cm långa, tjocka som en blyertspenna, då räcker en sats deg till mellan 8 och 10 kringlor. Dessa gräddade jag i 15 minuter i 225°. Jag brydde mig inte om att pensla dem med ägg — de blev fina, och goda, ändå.   
Jag provade också att göra vanliga brödkakor av hälften av degen, dem plattade jag till så att de såg ut som tekakor innan jag kokade och gräddade dem — men de jäser rejält och blev ändå rätt bullaktiga i formen innan de blev färdiga.


kring`la subst. ~n kringlor 
ORDLED: kringl-an
• finare bakverk i form av en båge vars ändar korsar varandra och bildar öglor: sockerkringla; vetekringla
BET.NYANS: om (andra föremål med) likn. form: ha kringlor i håret; skidstavens ~; lägga repet i en ~
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. kringla 'ring; krets; kringla', diminutivbildn. till kring, se kring

pret·zel  (prtsl) n.

A glazed, brittle biscuit that is usually salted on the outside and baked in the form of a loose knot or a stick.

[German Brezel, Pretzel, from Middle High German brzel, przel, from Old High German brezitella, from Medieval Latin *brchitellum, diminutive of Latin bracchitus, branched, from bracchium, arm, from Greek brakhn, upper arm; see mregh-u- in Indo-European roots.]

Word History: The German word Brezel or Pretzel, which was borrowed into English (being first recorded in American English in 1856) goes back to the assumed Medieval Latin word *brchitellum. This would accord with the story that a monk living in France or northern Italy first created the knotted shape of a pretzel, even though this type of biscuit had been enjoyed by the Romans. The monk wanted to symbolize arms folded in prayer, hence the name derived from Latin bracchitus, "having branches," itself from bracchium, "branch,