Självkännedom

"Don't ever confuse the two, your life and your work.

That's what I have to say. The second is only part of the first."

Anna Quindlen

De flesta av oss har nog, mer än en gång, funderat över hur man beskriver sig själv. Somliga har inga större problem med det, medan andra får fundera ordentligt på vad de ska säga eller skriva. Därmed inte sagt att den som har lätt för det gör en sannare presentation.

När jag läser hur bloggare presenter sig så slår det mig att det möjligtvis finns en kulturell skillnad i hur man framställer sig själv. Amerikanska kvinnor är ofta, förfärande ofta, ett bihang till make, barn, syskon och föräldrar. Medan svenska kvinnor gärna talar om att de är glada, spralliga, omtänksamma, busiga, envisa, snälla, impulsive har humor och är passionerade. De berättar ofta att de gillar att shoppa, pyssla, dricka vin och äta choklad. Yrket tycks vara viktigt för många, finns det med i presentationen kommer det ofta högt upp på listan.

Ett tag funderade jag på om det spelar någon roll vad man skriver — men se’n slog det mig att det gör det nog, i alla fall för mig, för det finns en del nyckelord som får mig att omgående lämna en blogg.

På sista tiden har jag tillbringat rätt mycket tid i väntrum, och det har slagit mig att det är som att läsa bloggar. Där finns alla sorters människor, och precis som i bloggoversum framställer man sig så som man vill bli uppfattad. Somliga enkelt och rakt på sak, andra gömmer sig bakom tomma ord, somliga försöker imponera — och det är uppenbart att människors uppfattning om hur man imponerar på omvärlden skiljer sig väsentligt åt. Pengar, titlar, kunskap, och sjukdomar kommer högt upp på mångas listor.

Olgakatt sa' för en tid se'n att hon medvetet gått in för att inleda samtal med främmande människor, för att se om hon får respons — och det får hon. Själv har jag inte ens hunnit inleda många samtal, medväntare har alltid hunnit före. Inte en person har kommit med standardfraser, alla har haft olika infallsvinklar och olika behov av att tala, somliga om sig själv och andra vill bara hålla låda i största allmänhet.

En kvinna, smålog vänligt när jag kom in och satte mig, men sa' inget. Men hon tittade på mig hela tiden, både när jag satt där och när jag talade med några sköterskor. När jag se'n gjorde mig i ordning för att gå därifrån, samlade hon sig — tog liksom sats — och sa': "jag måste bara säga hur snygg du är". Det var inte påfluget, bara så genuint vänligt att det värmde mitt hjärta.

Inte är svenskar tråkiga stela och blyga!