Åh, Margaretha! Jag läser och läser dina inlägg. Som vanligt är de så tänkvärda att mina tankekedjor tar fart och vips så har jag irrat bort mig. Förra söndagen t ex skrev du om något som diskuterats i Filosofiska rummet - jamen då var jag ju tvungen att först lyssna på programmet och sen började en hel avhandling i ämnet byggas upp i hjärnan. Innan jag hade samlat mig så vart det redan en hel hoper med fler inlägg att läsa och ta del av.
Funderade senast i kväll på hur svårt det är att hitta vänner i min nära omgivning som pratar om och funderar kring saker som t ex du gör här i bloggen. Jag har förlorat så många vänner pga att jag är arbetslös (=inte råd att gå ut/äta ute/fika på stan/lördagsshoppa osv och ingen verkar längre intresserad när jag föreslår promenader, picknick, bjuder hem istället för biobesök ...) men inser att de flesta ändå bara pratar kläder, smink, skvallrar om arbetskamrater eller pratar om alla resor de gjort/ska göra. För mig helt ointressant så egentligen ingen förlust. Det är svårt att skrapa på alla dessa ytor. Det är inte alltid så populärt. Folk gillar inte att man ser igenom dem.
Oh, nu tog det fina musikstycket slut. Tror det är dags för mig att stänga ner för idag.
Ingrid som nu redan suttit två timmar vid datorn och som verkligen behöver stänga av för att ta itu med hushållssysslorna så att inte hemmet gror igen.
Åsa, Så glad jag blir att höra att jag sätter sprätt på ditt tänkande! För mig är det nog det jag tycker är roligast och viktigast med bloggeriet - att det stimulerar till fortsatta tankar, läsning eller andra aktiviteter.
Jag har hört många säga som du att de förlorar vänner vid sjukdom eller arbetslöshet - det är ju helt ofattbart! Som du så riktigt säger är det ju inte mycket till vänner, så på ett sätt är det ju ingen förlust - men det blir ödsligt när alla man trodde var vänner försvinner ur ens liv. Själv måtte jag ha en väldig tur, jag kan bara erinra mig en "vän" som försvann när jag fick cancer, alla andra har stått mig bi i vått och torrt. Nej, det kan nog vara lite skrämmande för en del när man ser igenom dem. Så synd att vi bor så långt ifrån varandra!
Ingrid, Jag har en CD med denne Michael, och har alltid undrat varför han inte är lika känd som sin bror. Han var väl inte fullt så produktiv, men det borde ju inte utgöra något hinder, det finns ju kompositörer som nästan bara är kända för ett eller två verk.
Michael Haydn
Åh, Margaretha! Jag läser och läser dina inlägg. Som vanligt är de så tänkvärda att mina tankekedjor tar fart och vips så har jag irrat bort mig. Förra söndagen t ex skrev du om något som diskuterats i Filosofiska rummet - jamen då var jag ju tvungen att först lyssna på programmet och sen började en hel avhandling i ämnet byggas upp i hjärnan. Innan jag hade samlat mig så vart det redan en hel hoper med fler inlägg att läsa och ta del av.
SvaraRaderaFunderade senast i kväll på hur svårt det är att hitta vänner i min nära omgivning som pratar om och funderar kring saker som t ex du gör här i bloggen. Jag har förlorat så många vänner pga att jag är arbetslös (=inte råd att gå ut/äta ute/fika på stan/lördagsshoppa osv och ingen verkar längre intresserad när jag föreslår promenader, picknick, bjuder hem istället för biobesök ...) men inser att de flesta ändå bara pratar kläder, smink, skvallrar om arbetskamrater eller pratar om alla resor de gjort/ska göra. För mig helt ointressant så egentligen ingen förlust. Det är svårt att skrapa på alla dessa ytor. Det är inte alltid så populärt. Folk gillar inte att man ser igenom dem.
Oh, nu tog det fina musikstycket slut. Tror det är dags för mig att stänga ner för idag.
På återseende!
/åsa
Visste inte ens att han hade en bror...
SvaraRaderaIngrid som nu redan suttit två timmar vid datorn och som verkligen behöver stänga av för att ta itu med hushållssysslorna så att inte hemmet gror igen.
Åsa,
SvaraRaderaSå glad jag blir att höra att jag sätter sprätt på ditt tänkande! För mig är det nog det jag tycker är roligast och viktigast med bloggeriet - att det stimulerar till fortsatta tankar, läsning eller andra aktiviteter.
Jag har hört många säga som du att de förlorar vänner vid sjukdom eller arbetslöshet - det är ju helt ofattbart! Som du så riktigt säger är det ju inte mycket till vänner, så på ett sätt är det ju ingen förlust - men det blir ödsligt när alla man trodde var vänner försvinner ur ens liv.
Själv måtte jag ha en väldig tur, jag kan bara erinra mig en "vän" som försvann när jag fick cancer, alla andra har stått mig bi i vått och torrt.
Nej, det kan nog vara lite skrämmande för en del när man ser igenom dem.
Så synd att vi bor så långt ifrån varandra!
Ingrid,
Jag har en CD med denne Michael, och har alltid undrat varför han inte är lika känd som sin bror. Han var väl inte fullt så produktiv, men det borde ju inte utgöra något hinder, det finns ju kompositörer som nästan bara är kända för ett eller två verk.
Margaretha
vars hem redan
grott igen