Den andra Gullan i mitt liv, var en klasskamrat i första klass.En dag, förmodligen på en räknelektion (som det hette då) skulle vi mäta varandra. I tur och ordning, ställde vi oss mot väggen och kompisen, i bänken framför, la' en bok på huvudet, på den som skulle mätas, satte ett blyertsstreck på väggen — och med hjälp att en måttstock, tog vi reda på hur långa vi alla var.
Det var ingen konst för kompisen som satt framför mig att lägga en bok på mitt huvud, och rita ett streck — jag var bara 125 cm. Värre blev det när jag skulle mäta Gullan som satt bakom mig — jag nådde inte upp till hennes huvud. Men med hjälp av en stol kunde jag så småningom markera hur lång Gullan var — 142 cm. Inte underligt att jag inte nådde upp!
THe illustration takes me back to first grade. Our reading primer was entitled Dick and Jane. I remember one of the lines: "See Jane run. Run, Jane, run." Not very engrossing, but I guess it did teach kids to read.
SvaraRaderaUnderbar illustration! Klänningar på de små flickorna och rosetter i håret. Jag tror jag var elva år när jag fick mina första långbyxor...
SvaraRaderaJodi,
SvaraRaderaOh yes, I to have met Dick and Jane!
Swedish reading primers are not much better - but putting together sentences that makes sense, using only three letter words, is not simple!
Ingrid,
Ja, en tidstypisk illustration - så skulle välartade flickor se ut.
Jag hade både byxor och kjol, när jag växte upp. Mor köpte hängeslbyxor avsedda för gossar åt mig. Mor som även hon bar byxor, på fritiden, som barn. - då var det ovanligt.
Margaretha