fredag 22 april 2011

Ute och cyklade


kan man nog säga att Tom var.
I dag för 127 år sedan started han sin jordenruntresa, på cykel.


Thomas Stevens (1854-1935) föddes i England men emigrerade till U.S.A. när han var 17 år. Så småningom hamnade han i San Francisco där han lärde sig att cykla.
1884 köpta hen sig en svartlackerad cykel — den typen av cykel som kallades farthing-penny cykel, därför att den hade ett stort hjul fram, som en farthing, och ett litet hjul bak, pennyslanten. I cykelväskan, fäst på styret, packade han ner några strumpor, en extra skjorta, ett liggunderlag, en regnrock som också fick tjänstgöra som tält, och en pistol. Så gav han sig iväg från San Francisco klockan åtta på morgonen den 22 april 1884. Resan Sacramento, Sierra Nevada Mountains, Utah, Wyoming. Slutligen nådde han Boston den 4 augusti 1884 efter att ha cyklat 595 mil (3700miles).
Resan var strapatsrik och bitvis fick han leda cykeln. Av de 103 dagarna, var den effektiva restiden 83 dagar.

En så'n här cykel hade Tom. Jag tror knappast
att jag skulle kunna cykla fram och tillbaka till
byn härhemma, på en dylik tingest!

Tom tillbringade vintern i New York, där han skrev för tidskriften “Outing”. Samma tidskrift som sista maj nästkommande år bekostade hans resa till England, som deras särskilda resekorrespondent.
April månad tillbringade han i England för att organisera återstoden av resan.
Från Liverpool begav han sig till Newhaven, där han tog färjan till Dieppe varifrån han fortsatte genom Tyskland, Österrike, Ungern, Slavonien, Serbien, Bulgarien, Rumelia och Turkiet.
I Konstantinopel vilade han ut hos människor som läst om hans resa, såg över sin utrustning och väntade på att oroligheter på hans planerade väg skulle lägga sig. Så småningom kunde han fortsätta genom Anatolien, Armenien, Kurdistan, Irak oc Iran. Vintern tillbringade han som Shaens gäst i Teheran.
Tom fick inte tillstånd att resa genom Sibirien, så den 10 mars lämnade han Teheran och cyklade istället igenom Afganistan till Kapiska havet, som han korsade ombord på en ångare. Från Baku till Batumi åkte han tåg, se’n blev det återigen en ångare till Konstantinopel and India. (Fråga mig inte varför han gjorde denna märkliga rundresa och återvände till Konstantinopel).
Han fortsatte genom det alltid heta Indien till Calcutta där han bordade ännu en ångare, som tog honom till södra Kina. Han tramped vidare genom östra Kina, där han han hade stora problem med att hitta rätt eftersom han inte talade kinesiska —och den lilla kinesiska han lärt sig, uttalade han så galet att ingen förstod honom.
Efter en båtfärd till Japan gladde han sig åt att resa genom det fridfulla Japan.
Så slutade resan I Yokohama den 17 December 1886. Då hade han cyklat I det närmaste 2200 mil (13500 miles).
Från Yokohama återvände Tom med båt till San Francisco i januari 1887.

Tom Stevens dagböcker från den här resan finns på Gutenberg, för den som vill läsa om alla hans strapatser.

4 kommentarer:

  1. Vad vore livet utan alla dessa härliga galenpannor som tar för sig av livet. Obekvämt tycker man att det skulle ha varit men om man inte vet om någonting annat så ....
    En otrolig och fantastisk resa. Vilken människa!


    Karin som var oerhört imponerad av att Stålfarfar cyklade genom Sverige på sin tid....en droppe i havet i jämförelse.

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Äventyrare har nog alltid funnits - och kommer alltid att finnas.
    De får gärna hållas, bara jag slipper vara först och värst!
    Så länge de gör de av nyfikenhet tycker jag det är kul - men när det övergår i prestige och man blandar in pengar, tycker jag att det är trist.
    Margaretha
    som nöjer sig med att läsa
    om slika bedrifter

    SvaraRadera
  3. Tänk vad sliten i rumpan han måste ha blivit!
    Men vyerna vidgade han och bildade sin själ!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Jag tänkte detsamma - min far var tävlingscyklist och har berättat om hur det i värsta fall kunde gå med fel sadel.
    Men Tom fick väl i alla fall vila rumpan på alla båtfärder - och när han övervintrade hos diverse vänligt folk.
    Och många upplevelser rikare blev han naturligtvis. Jag tänker så småningom ge mig i kast med hans biografi.
    Margaretha

    SvaraRadera