Vi var fem personer i ett väntrum, och vi väntade och väntade. Nu är det väl just vänta man ska göra i ett väntrum — men nå’n måtta får det väl ändå vara, så till slut tröttnade en av männen och gick för att ta reda på varför ingenting hände. Han kom tillbaka och berättade att det var datorstrul, genast blev vi som förstaklassare som alla har en historia att berätta som påminner (eller inte har ett dugg att göra med) om det fröken just har sagt. Datorer är något vi alla tycker något om och diskussionerna blir ofta livliga när ämnet kommer upp. Vi enades alla om att datorer var jättebra — när de fungerade, och om de inte missbrukas. En av kvinnorna berättade om sin bloggande dotter, Jenny, som fotograferade allt som kom i hennes väg och stolt visade upp barn och husdjur i alla upptänkliga situationer på sin blogg.
Men hon hade slutat med det se’n en främmande kvinna hade stått utanför Tildas (dotterns), skola en eftermiddag och tilltalat barnet med hennes namn och sagt att hon hade lovat Jenny att skjutsa hem Tilda. Tack och lov hade en annan mamma hört det, och blivit misstänksam eftersom hon, liksom den främmande kvinnan, läst Jennys blog. Där stod nämligen att Tilda skulle gå hem ensam från skolan för första gången.
Det var tydligen en rådig mamma som noterade bilmärke och nummer på den främmande kvinnans bil, och se’n inte släppte Tilda ur sikte förrän hon kunde överlämna henne till Jenny. Saken polisanmäldes och kvinnan greps. Hur det gick se’n vet jag inte eftersom det här hade inträffat så nyligen.
När jag berättade det här för en kompis, kunde hon ge mig flera liknande exempel från sin bekantskapskrets. Bland annat om en kollega som blivit förföljd av en främmande karl, sedan någon lagt ut bilder från en fest kollegan varit på.
Obehagligt minst sagt. När man själv inte kommer på tanken att förfölja eller kidnappa någon, är tanken så främmande. Jag lägger naturligtvis aldrig ut bilder på mina vänner och deras bostäder utan att fråga om lov, men det här får mig att undra om man någonsin ska göra det.
Ja, det uppstår helt klart betänkligheter. Världen tycks bestå av många sjuka individer som får för sig saker som man inte skall få för sig. Hemska tanke om det hade hänt Tilda någonting. Tur att det hela löste sig tack vare en observant ansvarsfull person.
SvaraRaderaEfter sådana här insikter blir man naturligtvis försiktigare med att lägga ut nära och kära på nätet.
Ha en bra dag!
Karin
Karin,
SvaraRaderaVisst är det otäckt. Nu ser jag inte särskilt mycket privata bilder på de bloggar jag läser (läser tydligen bara omdömesgilla bloggares bloggar), men jag ville ändå dela med mig av vad jag hört.
Kanske är det vanligare bland de yngre (och aningslösa?) bloggarna att lägga ut bilder på sig själv och sina vänner. Så'na bloggar ser jag bara när jag hamnar där av misstag.
Hoppas ni fick en skön promenad!
Margaretha
Fy så otäckt! Jag blir alldeles kall när jag tänker på vad som kunde ha hänt med Tilda.
SvaraRaderaTyvärr har jag hört liknande historier, så det är nog inte så ovanligt. Och det händer inte bara barn, jag hörde om en hel familj som blev trakasserad sen de lagt ut bilder från en familjeträff.
kram från Mette
För att inte tala om inbrott i hem där blogg eller facebook meddelat att man är på semester...
SvaraRaderaFörsiktighet tillrådes vänligt men bestämt.
jag tror att nästan alla har hört eller varit med om något liknande. mina barn visar aldrig bilder av sina barn, hus eller ägodelar, därför att de hört talas om fall som de här.
SvaraRaderahur går det med datorn, kan inte killen som hjälpte dig sist hjälpa dig?
Mette,
SvaraRaderaJag vill inte tänka på vad som kunde ha hänt.
Det förefaller som det är mer utbrett än jag trodde.
Olgakatt,
Ja, efter allt tal om att man inte ska tala om var man bor och när man reser bort, verkar det snudd på korkat att annonsera när huset står tomt. Eller att skryta med dyrbara inköp.
Debbie,
Det är skrämmande att det tycks vara SÅ vanligt.
Datorn är fortfarande ett problem, kanske, kanske kan jag får hjälp av en väninnas dotters pojkvän - men han är inte tillfrågad än.
Mannen som hjälpte mig förut tycks ha trillat av jordklotet - kan inte få tag på honom. Eftersom jag inte känner honom, har jag inga kanaler att ta' reda på vad som kan ha inträffat.
Margaretha
Hur korkad får man vara, sånt här har man ju varnat för jättemycket, ändå skiter man i varningarna. Min syrras grannar visade ritningarna när de byggde sitt hus för några år sen. Enkelt för tjyvarna att orientera sig i huset när de visste precis hur rummen låg och möblerna stod. Dom hade precis räknat ut i vilka skåp dom skulle hitta värdesaker. Då får dom nästan skylla sig själva.
SvaraRaderaKolja,
SvaraRaderaTanklöst skulle jag kanske kalla det. Som så många sagt på bloggar och annorstädes, invaggas man nog i en falsk säkerhet när man sitter hemma och tror att man bara talar med dem som kommenterar, utan att tänka på alla andra som aldrig lämnar spår efter sig.
Fast jag kan hålla med om att det är i högsta grad oklokt att visa hur man har det hemma - ritningar har jag aldrig hört talas om att man lagt ut, däremot om en familj som gärna skröt med sina lyxiga ägodelar. Då var det tydligen lätt för tjuven att knalla in och ta' för sig av det han hade sett ut.
M