En bloggrunda ger vid handen att oavsett var i Sverige vi bloggare bor, så talar så gott som alla om det det årliga miraklet — våren. Det rapporteras om vårblommor, slask och solsken. Jag vill ju inte vara sämre jag, för även om jag inte har några vårblommor att komma dragande med, så slaskar det på det mest hänförande vårlika vis här, och man kan ana marken under snön. (Påminn mig om min hänförelse, när jag börjar klaga över att vår uppfart är bottenlös!)
Uppfarten ja, på ena sidan av den finns en gräsmatta — eller kanske snarare äng — och på den andra ett dike. Ett dike där slyet frodas, jag försöker att hålla efter det men vägen är rätt lång och förra sommaren hann jag bara med att röja halva backen. Så jag ser med glädje att rådjuren hjälper mig med detta rätt tunga arbete. Naturligtvis vore det ännu bättre om de ville ta’ mer än de ytterst grenarna.
Såg spår efter älg också, men de är ju ännu mer obenägna att böja sig ned och göra ett grundligt jobb.
Javisst är det fördelar med skogsvännerna...där man inte varken orkar eller hinner själv, så hjälper de till
SvaraRaderaÄlgar håller sig på andra sidan vägen här hos oss, men de andra fyrbenta bor här:)
Karin
Karin,
SvaraRaderaBorde bara ha lite bättre pli på de vilda vännerna.
Margaretha
Det låter härligt att Sverige börjar få vår och det är väl verkligen på tiden efter denna mycket långa vinter och "miniistid".
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaMycket skönt! Fast det har varit en fasligt kall natt, "än så är det vinter".
M