Grattis Elsa!

Elsa Brändström

26 mars 1888 - 4 mars 1948

Elsa, som föddes i S:t Petersburg, flyttade tillbaka till Sverige när hon var tre år, men efter avslutad skolgång och utbildning till lärarinna, hade fadern ånyo fått tjänst i S:t Petersburg, och hela familjens återvände dit. Där levde hon ett behagligt liv i petersburgssocieteten ända tills första världskriget kom att förändra hennes liv. När stadens sjukhus fylldes med sårade soldater, hjälpte hon till där samtidigt som hon gick en snabbutbildning till krigssjuksköterska.

Elsa lade snart märke till hur förfärlig krigsfångarnas situation var och engagerade sig snart i deras sak. I Ryssland brydde man sig inte om sina egna som blivit tillfångatagna - och soldater tillfångatagna av ryssarna levde under vidriga förhållanden. Genom Röda korset kunde Elsa organisera insamlingar av gåvor till fångarna, som transporterades med tåg från Tyskland till Ryssland. Vid ett par tillfällen följde hon själv med transporterna, vilket nästan kostade henne livet då hon fick fläcktyfys, och senare blev tillfångatagen och nästan arkubuserad eftersom man trodde hon var spion.

Ända fram till 1920 räddade Elsa och hennes medhjälpare livet på tusentals flyktingar. Hennes Steinman Sibiriens flykting var i högsta grad befogat.

Efter kriget bosatte sig Elsa i Tyskland där hon genom en stiftelse hjälpte till att rehabilitera återvändande krigsfångar, och hjälpa föräldralösa barn.

Där, i Neusorge, träffade hon Robert Ulich som hon gifte sig med 1929. Snart kom Hitler till makten och maken fick svårigheter i sitt arbete. Men Hitler såg som såg vilken förmån det skulle vara att knyta Elsa till sig, kontaktade Elsa och krävde att hon skulle besöka honom. Elsa telegraferade ”NEIN ELSA BRÄNDSTRÖM ULICH” , vilket innebara att paret och deras lilla dotter, blev tvungna att genast ge sig av från Tyskland. De emigrerade till Cambridge, Massachusetts i U.S.A., varifrån Elsa fortsatte sitt hjälparbete för de förtryckta i Europa.

Trots att hon nyligen opererats för bröstcancer, reste hon i februari 1945 till Sverige där hon gjorde en bejublad föredragsturné.

Efter freden reste hon tillbaka till Amerika och förberedde sig för ännu en resa till Tyskland för att ge nödvändig hjälp, en resa som aldrig blev av eftersom cancern tog hennes liv i mars 1948.