När jag nu ser de här bilderna, har jag lite vårt att förstå varför jag älskade dem som barn.
Kanske identifierade jag mig med Annika, för även om jag inte dansade på bryggan, är den väldigt lik bryggan på vår sommarö (och de flesta andra bryggor). Men jag hade varken en bror eller en flygel. 
Jag har för mig att jag läst att Märta Tham skrev sångerna till sin systerdotter Annika, men jag hittar inte något, varken om Märta Tham eller Elsa Holmqvist som skrev texterna och gjorde illustrationerna.Mitt exemplar är tryckt 1930.
Tänk att jag kan dom båda två!
SvaraRaderaInte är jag så gammal men vår fröken i lågstadiet var rätt så till åren kommen minns jag.
mvh R
Renée,
SvaraRaderaJag tror att just de två är de mest sjungna, de sjöngs nog långt in på 50- och 60-talen.
Margaretha
Min mamma sjöng ofta och spelade visorna med mig under hela min barndom. (Det enda hon tyckte var roligt när det gällde sysselsättning med barnen...) Så de här visorna kan jag fortfarande utantill. Däremot har jag inte sett sångboken, trots att den måste ha funnits i vårt hem. Roligt att se bilderna och noterna också.
SvaraRaderaJag var lite äldre än den lilla flickan vid flygeln när jag började spela piano. Sju år och en timmes övning per dag vid flygeln med min pappa bredvid var det som gällde.
Kram från Ingrid
Ingrid,
SvaraRaderaKanske skönt att inte vara SÅ musikalisk att det krävs att man ska "bli nå't". Även om jag väldigt gärna skulle vilja kunna spela något instrument, utan att folk lämnar rummet.
Vill du ha noterna kan jag kopiera dem åt dig.
Margaretha
Hej!
SvaraRaderaHittade den här bloggen när jag sökte på Märta Tham. Märta var min mamma Birgittas moster och det är helt riktigt som du säger, visorna skrevs till min moster Annika och min morbror Jeppe. En sång handlar också om min mamma Birgitta och hennes andra bror Carl. Min morbror Carle (som vi kallade honom) är f.ö. pappa till Loa Falkman.
Hälsningar
Lena Ljungars
Lena,
RaderaTack för att du kommenterade! Det är alltid roligt att få veta lite om bakgrunden och tillkomsten till sådant man växt upp med - och som har en särskild plats i ens hjärta.
Margaretha