Anton Pavlovich Chekhov
29 januari 1860 – 15 juli 1904
Emanuel Swedenborg
29 januari 1688 - 29 mars 1772
lördag 29 januari 2011
fredag 28 januari 2011
Tillfälligt avbrott
Flower Clouds, 1903
Odilon Redon
Jag finns här och kommer att titta in hos er alla emellanåt — men livet tycker för ögonblicket att jag ska göra annat än att blogga. Det kommer alltså att bli glest mellan inläggen ett tag framöver.
Dessutom har min "riktiga" dator fått en trojan, så i väntan på att få den avlägsnad nyttjar jag en pytteliten historia, där fingrarna ideligen går vilse. Det betyder också att jag inte kommer åt posten på min telia adress, så vill du skriva till mig (ja, gör det!) får du lov att använda yahoo-adressen som du hittar i högerspalten.
torsdag 27 januari 2011
Grattis Charles!
Charles Lutwidge Dodgson
27 januari 1832 - 14 januari 1898
Charles skrev sina böcker under pseudonymen Lewis Carroll - mest känd är han för sin bok Alice i Underlandet. Den finns i flera utgåvor, med olika illustratörer på Gutenberg. Har du bara tid, eller lust att titta på en av dem, rekommenderar jag originalet med Charles egna illustrationer. Den som heter "Alice Adventures Under Ground".
Vi nutidsmänniskor med vår perversa fantasi har placerat in Charles i pedofilfacket eftersom han lämnade efter sig otaliga foton av lätt klädda barn. Men den sortens bilder tycks ha varit på modet i fotografins bardom, många andra fotografer tog liknande bilder. Och dagens forskare har rentvått honom från de misstankarna.
Har du inte läst hans verser, ofta nonsensvers, har du något roligt kvar.
.
YOU ARE OLD, FATHER WILLIAM
You are old, father William," the young man said,
"And your hair has become very white;
And yet you incessantly stand on your head --
Do you think, at your age, it is right?"
"In my youth," father William replied to his son,
"I feared it would injure the brain;
But now that I'm perfectly sure I have none,
Why, I do it again and again."
"You are old," said the youth, "as I mentioned before,
And have grown most uncommonly fat;
Yet you turned a back-somersault in at the door --
Pray, what is the reason of that?"
"In my youth," said the sage, as he shook his grey locks,
"I kept all my limbs very supple
By the use of this ointment -- one shilling the box --
Allow me to sell you a couple."
"You are old," said the youth, "and your jaws are too weak
For anything tougher than suet;
Yet you finished the goose, with the bones and the beak --
Pray, how did you manage to do it?"
"In my youth," said his father, "I took to the law,
And argued each case with my wife;
And the muscular strength, which it gave to my jaw,
Has lasted the rest of my life."
"You are old," said the youth; one would hardly suppose
That your eye was as steady as ever;
Yet you balanced an eel on the end of your nose --
What made you so awfully clever?"
"I have answered three questions, and that is enough,"
Said his father; "don't give yourself airs!
Do you think I can listen all day to such stuff?
Be off, or I'll kick you down stairs!"
You are old, father William," the young man said,
"And your hair has become very white;
And yet you incessantly stand on your head --
Do you think, at your age, it is right?"
"In my youth," father William replied to his son,
"I feared it would injure the brain;
But now that I'm perfectly sure I have none,
Why, I do it again and again."
"You are old," said the youth, "as I mentioned before,
And have grown most uncommonly fat;
Yet you turned a back-somersault in at the door --
Pray, what is the reason of that?"
"In my youth," said the sage, as he shook his grey locks,
"I kept all my limbs very supple
By the use of this ointment -- one shilling the box --
Allow me to sell you a couple."
"You are old," said the youth, "and your jaws are too weak
For anything tougher than suet;
Yet you finished the goose, with the bones and the beak --
Pray, how did you manage to do it?"
"In my youth," said his father, "I took to the law,
And argued each case with my wife;
And the muscular strength, which it gave to my jaw,
Has lasted the rest of my life."
"You are old," said the youth; one would hardly suppose
That your eye was as steady as ever;
Yet you balanced an eel on the end of your nose --
What made you so awfully clever?"
"I have answered three questions, and that is enough,"
Said his father; "don't give yourself airs!
Do you think I can listen all day to such stuff?
Be off, or I'll kick you down stairs!"
onsdag 26 januari 2011
Välmenande vänner
Works of MercyHenry Barraud
.
Kanske är det slumsystern i somliga människor, som får dem att ständigt vara beredda med goda råd — eller, i en del fall, viljan att veta bäst.
Jag har i regel inga problem att snoppa av elaka människor, men när hjälpsamheten är uppriktig och välment, då kan det vara svårt. Och när både råd och dåd kommer samtidigt från olika håll, då tycker jag att det är ännu svårare. Särskilt svårt blir det när råden faktiskt är goda, eller i alla fall inte saknar grund.
Jag är fullt medveten om att det kan vara svårt att inte lägga sig i när man tror sig sitta inne med kun-skaper som kan hjälpa en person. Men jag frågar åtminstone först om personen i fråga vill veta mina synpunkter.
Och förstå mig rätt, jag kan bli både glad och rörd när vänner engagerar sig i mina problem och kanske gör sig besvär för att ta' reda på något de tror jag kan ha glädje av.
Jag har i regel inga problem att snoppa av elaka människor, men när hjälpsamheten är uppriktig och välment, då kan det vara svårt. Och när både råd och dåd kommer samtidigt från olika håll, då tycker jag att det är ännu svårare. Särskilt svårt blir det när råden faktiskt är goda, eller i alla fall inte saknar grund.
Jag är fullt medveten om att det kan vara svårt att inte lägga sig i när man tror sig sitta inne med kun-skaper som kan hjälpa en person. Men jag frågar åtminstone först om personen i fråga vill veta mina synpunkter.
Och förstå mig rätt, jag kan bli både glad och rörd när vänner engagerar sig i mina problem och kanske gör sig besvär för att ta' reda på något de tror jag kan ha glädje av.
Dr Williams Pin Pills Medical Medicine, UK, 1890.
Men
när någon säger att jag måste göra si eller så — eller måste äta en viss sorts mat eller särskilda vitaminer
Då,
då orkar jag inte riktigt med.
Min amerikanska e-vän har ordentligt på fötterna, med en bakgrund inom biomedicinsk forskning — men jag orkar inte alltid förklara att svensk sjukvård skiljer sig från amerikansk sjukvård, eller att jag har andra planer.
när någon säger att jag måste göra si eller så — eller måste äta en viss sorts mat eller särskilda vitaminer
Då,
då orkar jag inte riktigt med.
Min amerikanska e-vän har ordentligt på fötterna, med en bakgrund inom biomedicinsk forskning — men jag orkar inte alltid förklara att svensk sjukvård skiljer sig från amerikansk sjukvård, eller att jag har andra planer.
Så. Nu har jag lättat på trycket och ska försöka samla mig till ett brev och tala om att jag redan gör mycket av det hon föreslår — och förbigå resten med tystnad.
Grattis Bessie!
Bessie ColemanJanuary 26, 1892 – April 30, 1926
.
Ännu en av, faktiskt rätt många, de flygande kvin-norna jag inte hört talas om tidigare.
Född i Texas av en svart mamma, och en vit pappa med indianblod, växte hon upp i en fattig familj med många syskon. Hon gick åtta år i byskolan, slutade med goda betyg i alla ämnen och toppbetyg i matte.
När hon fick höra talas om att man kunde flyga, ville hon lära sig det, men ingen flygskola ville ta' emot henne — både svart och kvinna måste betraktas som ett stort handikapp.
Då fick hon höra att kvinnor kunde lära sig att flyga i Frankrike, lärde hon sig franska och reste 1920 till Paris. Den 15 juni 1921 fick hon sitt eftertraktade flygcerifikat. Se'n fortsatte hon att träna flygning för att kunna resa runt i Amerika och ge flyguppvis-ningar.
I september 1921 återvände hon till Staterna och under de nästkommande fem åren genomförde hon otaliga flyguppvisningar. Hennes dröm var att samla in pengar för att kunna starta en flygskola för svarta kvinnor. En dröm hon aldrig fick se gå i uppfyllelse.
Född i Texas av en svart mamma, och en vit pappa med indianblod, växte hon upp i en fattig familj med många syskon. Hon gick åtta år i byskolan, slutade med goda betyg i alla ämnen och toppbetyg i matte.
När hon fick höra talas om att man kunde flyga, ville hon lära sig det, men ingen flygskola ville ta' emot henne — både svart och kvinna måste betraktas som ett stort handikapp.
Då fick hon höra att kvinnor kunde lära sig att flyga i Frankrike, lärde hon sig franska och reste 1920 till Paris. Den 15 juni 1921 fick hon sitt eftertraktade flygcerifikat. Se'n fortsatte hon att träna flygning för att kunna resa runt i Amerika och ge flyguppvis-ningar.
I september 1921 återvände hon till Staterna och under de nästkommande fem åren genomförde hon otaliga flyguppvisningar. Hennes dröm var att samla in pengar för att kunna starta en flygskola för svarta kvinnor. En dröm hon aldrig fick se gå i uppfyllelse.
.
Den 30 april gjorde hon och hennes tekniker William Wills en rekognoseringstur, i hennes nyinköpta flyg-plan, inför nästa dags flyguppvisning. Bessie använde inte säkerhetsbältet eftersom hon ville kunna böja sig fram och spana efter lämpliga platser att landa, när hon skull hoppa fallskärm. Efter tio minuter accele-rerade planet och råkade i spin. Bessie kastades ut och föll 600 meter, och dog omedelbart vid nedslaget. Will, som flög planet, lyckades inte få kontroll utan störtade och omkom. Efteråt gjordes undersökningar och det visade sig att det som orsakat olyckan var en kvarglömd skiftnyckel hade fallit ned och träffat styrstaget.
tisdag 25 januari 2011
Grattis Virginia och Somerset!
Virginia Adeline Woolf25 januaari 1882 - 28 mars 1941
Percy Wyndham
.
William Somerset Maugham 25 januari 1874 - 16 december 1965
Kuckeliku
klockan är långt över sju.
När jag nu ser de här bilderna, har jag lite vårt att förstå varför jag älskade dem som barn.
Kanske identifierade jag mig med Annika, för även om jag inte dansade på bryggan, är den väldigt lik bryggan på vår sommarö (och de flesta andra bryggor). Men jag hade varken en bror eller en flygel.
Jag har för mig att jag läst att Märta Tham skrev sångerna till sin systerdotter Annika, men jag hittar inte något, varken om Märta Tham eller Elsa Holmqvist som skrev texterna och gjorde illustrationerna.
När jag nu ser de här bilderna, har jag lite vårt att förstå varför jag älskade dem som barn.
Kanske identifierade jag mig med Annika, för även om jag inte dansade på bryggan, är den väldigt lik bryggan på vår sommarö (och de flesta andra bryggor). Men jag hade varken en bror eller en flygel. 
Jag har för mig att jag läst att Märta Tham skrev sångerna till sin systerdotter Annika, men jag hittar inte något, varken om Märta Tham eller Elsa Holmqvist som skrev texterna och gjorde illustrationerna.Mitt exemplar är tryckt 1930.
måndag 24 januari 2011
Mer om råkost
Åsas kommentar på förra råkostinslaget fick mig att ta' reda på hur länge vi använt ordet råkost, så här säger NE:
.
rå`kost subst. ~en
ORDLED: rå--kost-en
• föda som består av råa grönsaker och frukt t.ex. vitkål el. morot; vanl. strimlad som sallad: råkosttallrik; till dagens lunch serveras alltid ~; sojabiffar med ~
HIST.: sedan 1917; jfr ty. Rohkost med samma bet.
.
Och plötsligt drar jag mig till minnes ett av barn-domens restaurangbesök. Det vill säga, för ovanlig-hetens skull minns jag inte episoden själv, men har fått den berättad.
Förmodligen var jag fyra eller fem år när familjen besökte restaurang Gröna Linjen som låg på Mäster Samuelsgata, en trappa upp i en gammal lägenhet. Jag tror knappast att restaurangen finns längre. Råkost ingick i vår dagliga föda, men hemma åt vi för det mesta en varmrätt med mycket råkost till. Men vid det här besöket valde föräldrarna att beställa råkost-tallrikar åt oss — stora portioner. När föräldrarna kände att de inte fick ned ett endaste salladsblad till, och gjorde sig redo att betala, upphov jag min röst och frågade: "när kommer maten?".
ORDLED: rå--kost-en
• föda som består av råa grönsaker och frukt t.ex. vitkål el. morot; vanl. strimlad som sallad: råkosttallrik; till dagens lunch serveras alltid ~; sojabiffar med ~
HIST.: sedan 1917; jfr ty. Rohkost med samma bet.
.
Och plötsligt drar jag mig till minnes ett av barn-domens restaurangbesök. Det vill säga, för ovanlig-hetens skull minns jag inte episoden själv, men har fått den berättad.
Förmodligen var jag fyra eller fem år när familjen besökte restaurang Gröna Linjen som låg på Mäster Samuelsgata, en trappa upp i en gammal lägenhet. Jag tror knappast att restaurangen finns längre. Råkost ingick i vår dagliga föda, men hemma åt vi för det mesta en varmrätt med mycket råkost till. Men vid det här besöket valde föräldrarna att beställa råkost-tallrikar åt oss — stora portioner. När föräldrarna kände att de inte fick ned ett endaste salladsblad till, och gjorde sig redo att betala, upphov jag min röst och frågade: "när kommer maten?".
Utrotningshotat ord
Man and Woman Before a Table Laid with Fruits and VegetablesGeorg Flegel
.
Råkost är väl ett utomordentligt ord, säger precis vad det rör sig om, dessutom kan man säga att man är råkostare. Raw foodare låter inget vidare.
Bra sagt
skällt?
"If you are a dog and your owner suggests that you
wear a sweater... suggest that he wear a tail."
....................................... Fran Lebowitz
....................................... Fran Lebowitz
söndag 23 januari 2011
Grattis Édouard!
Édouard Manet23 januari 1832-30 april 1883
på Wikipedias svenska sida står det att bilden
var tagen 1910, medan den engelska sidan
uppger att den togs 1874.
Girl in the Garden at Bellevue, 1880Pipkragar
Margaretha de Geer Nicolaes Maes, 1634-1693
.
Jag hade tänkt skriva om pipkragar redan i går kväll, men gick och lade mig i stället. Nu på morgonen ser jag att Olgakatt hann före mig — men vi har lite olika infallsvinklar på ämnet. Eftersom jag upptäckte att man kan lära sig att göra sina egna pipkragar — och det vill man väl — tänkte jag lägga ut några länkar till instruktiva sidor.
Men först en definition, så här skriver NE:
pipkrage, rund krage där tyget lagts i pipliknande och ofta styvstärkta öglor från halsen och utåt, i varierande höjd och bredd (den största formen kallad kvarnsten). Pipkragen var ett mode för båda könen ca 1560–1620. Den förbjöds kring 1620 av den spanske kungen men används i dag i dansk och norsk prästdräkt.
Läste någon annanstans att man man i Norge slutade med dessa kragar på 80-talet, där har NE inte riktigt hängt med.
Dessutom finns det en hel del att läsa på engelska för den intresserade, googla på "ruff, clothing" så har ni att göra resten av dagen.
Och den som vill ha sysselsättning resten av veckan kan läsa på den här sidan, där det gest tydliga instruktioner på svenska, hur gå till väga vid förfärdigandet av dylik nödvändighetsartikel.
lördag 22 januari 2011
Mer Bacon
Blev lite nyfiken på ordet bacon — en titt hos NE berättar bara att vi använt ordet i svenskan sedan 1924, och Hellquist befattar sig inte ens med ordet. Så jag vänder mig till Ernest Weekley, som under-stundom är lika kryptisk som Hellquist, och läser i "An Etymological Dictionary of Modern English":
bacon OF. (now replaced by lard, q.v.), MedL. baco-n-, OHG. bahho, buttock, ham; cogn. with back. Of very early introduction as Welsh bacwn (from E.) is recorded for 13 cent. In to save one's bacon, a vulgarism recorded for 17 cent, bacon is used for body, hide etc.
Så hittade jag ännu en kille som hette Bacon — men Roger i förnamn. En francikanermunk född 1212 (eller kanske 1213 eller 1214) i England. Han verkar mycket mer intressant än Francis (båda Francisarna).Roger var även han filosof, men han undervisade också i matematik och astronomi. Han förefaller ha varit en framsynt gosse, föregångare till den empiriska vetenskapen, han trodde att man skulle kunna segla runt jorden och 1260 lär han ha sagt:
Maskiner kommer att bli konstruerade och satta i stora skepp med vilka en ensam man kan styra dem och färdas snabbare än i skepp fyllda av roddare. Vagnar kommer att byggas vilka kan färdas i en ofattbar hastighet utan hjälp av dragare, flygande maskiner kommer att bli konstruerade med.. vilka man kan besegra luften med vingar som fåglarna.. maskiner kommer att göra det möjligt att gå ned till bottnen av hav och floder.
Redan 300 år före Leonardo da Vinci ritade han motordrivna fartyg och flygmaskiner.
Han gillade inte korstågen utan ansåg att icke troende skulle omvändas med vishet och sant vetande.
För sina okristliga läror satt han i fängelse i över tio år, men lät sig inte nedslås utan fortsatte att ifrågasätta sån't han ansåg fel.
Vilken bloggare han skulle ha varit!
Så fanns det ännu en Francis Bacon, en irländsk konstnär som levde mellan 1909 och 1992. Han levde under stor del av sitt liv under knapra förhållanden, eftersom hans konst inte uppskattades. Först på 50- 0ch 60-talet fick man upp ögonen för hans konst.
Grattis Francis och August!
Francis Bacon22 januari 1561-9 1pril 1626
August Strindberg22 januari 1849-14 maj 1912
För 80 år sedan
Ur Svenska Journalen nummer 3, 17 januari 1931. .
Lär mig hos Wikipedia att observatoriet fanns kvar här till 2001, nu finns en gymnasiskola i lokalerna.
fredag 21 januari 2011
Mode
Så flyter det upp ett minne, ett modeminne, med anledning av att jag visade hur chic jag är när jag lagar mat.
En gång i ungdomen gick jag på en förfärlig söm-nadsutbildning. Förfärlig av många anledningar — skolan var av den stelbenta sorten, med regler för reglernas skull, lärararna talade illa om varandra och klasskamraterna var inte mycket till kamrater. Av klassens 16 tjejer hade en stor majoritet inga andra intressen än kläder — och möjligtvis killar. De höll andan när de skulle ta mått på varandra och nästan grät om det var en millimeter större än storlek 34. De gick hellre med en blus som var så trång att de inte kunde röra armarna och hade tvärveck på ryggen än att de sydde en blus i rätt storlek.
Jag och Anna fann snart varandra — hon var väns-teraktivist och blev snbbt illa omtyckt av våra frö-kenaktiga textillärare.
En dag kom hon till skolan iförd nya mjukiskläder från Mah-Jong, en jättefin byxdress som klädde henne så väl. I omklädningsrummet satt två av våra klass-kamrater och talade om hur jobbigt det var att lägga upp och lägga ned veckade kjolar allt eftersom modet ändrades. Så Anna frågar, vänligt utan att vara spy-dig, om det verkligen är nödvändigt, kan man inte bara låta kjolen vara. Den ena tjejen tittar granskande på Anna, uppifrån och ned och nedifrån och upp — så säger hon i en obeskrivligt nedlåtande ton: "du förstår, vi är intresserade av mode".
Luften gick helt ur Anna, och hon sa' efteråt: "jag som tyckte jag var så fin i dag".
En gång i ungdomen gick jag på en förfärlig söm-nadsutbildning. Förfärlig av många anledningar — skolan var av den stelbenta sorten, med regler för reglernas skull, lärararna talade illa om varandra och klasskamraterna var inte mycket till kamrater. Av klassens 16 tjejer hade en stor majoritet inga andra intressen än kläder — och möjligtvis killar. De höll andan när de skulle ta mått på varandra och nästan grät om det var en millimeter större än storlek 34. De gick hellre med en blus som var så trång att de inte kunde röra armarna och hade tvärveck på ryggen än att de sydde en blus i rätt storlek.
Jag och Anna fann snart varandra — hon var väns-teraktivist och blev snbbt illa omtyckt av våra frö-kenaktiga textillärare.
En dag kom hon till skolan iförd nya mjukiskläder från Mah-Jong, en jättefin byxdress som klädde henne så väl. I omklädningsrummet satt två av våra klass-kamrater och talade om hur jobbigt det var att lägga upp och lägga ned veckade kjolar allt eftersom modet ändrades. Så Anna frågar, vänligt utan att vara spy-dig, om det verkligen är nödvändigt, kan man inte bara låta kjolen vara. Den ena tjejen tittar granskande på Anna, uppifrån och ned och nedifrån och upp — så säger hon i en obeskrivligt nedlåtande ton: "du förstår, vi är intresserade av mode".
Luften gick helt ur Anna, och hon sa' efteråt: "jag som tyckte jag var så fin i dag".
torsdag 20 januari 2011
Kära gamla 70-tal
Varje gång jag hör, ser, läser eller säger namnet Agatha, kommer jag att tänka på Shel Siversteins söta vers "Helping". Den finns på "Free to Be... You and Me" en LP jag fick på 70-talet av en väninna. Skivan vänder sig till barn, och är ett försök att sudda ut könsroller, med sånger som "William's Doll" och "Helping" varvat med dialoger och monologer.
Så jag tänkte dela med mig av "Helping", bara för att upptäcka att den inte tycks finnas som ljudfil på nätet. Däremot finns en hel del annat från skivan, även om jag inte hittar just de sånger jag tycker bäst om. Och mycket av de som finns är av dålig ljud och bild-kvalitet.
Lyrics to Helping :
Agatha Fry, she made a pie
And Christopher John helped bake it
Christopher John, he mowed the lawn
And Agatha Fry helped rake it
Now, Zachary Zugg took out the rug
And Jennifer Joy helped shake it
Then Jennifer Joy, she made a toy
And Zachary Zugg helped break it
And some kind of help is the kind of help
That helping's all about
And some kind of help is the kind of help
We all can do without
......................... Shel Silverstein
Texterna till många, om än inte alla, av sångerna kan man läsa här.
Den som söker...
Min spis är inte fullt så piffig som den på bilden (men jag är mig lik), men i gengäld har jag belysning över den. Ett lysrör, som varit med så länge att det bara viskar nu. För att komma åt sagda belysning måste man skruva bort en kåpa, vilket kräver en stjärn-mejsel. Inga problem, eftersom jag har en permanent lös skruv — i glasögonbågen, vad trodde du — så har jag en liten ask med skruvmejslar liggande bredvid datorn. I går var den putz weg. Jag letade, och letade.......
Till slut gav jag upp och lagade mat — då fann jag asken.
I kylskåpet!.
Hoppas att ni lägger märke till att jag byter kläder flera gånger om da'n.
Vem är kovakten?
OLD MOLLY IS LOWING
.
Old Molly is lowing and lowing
’Way down in the old meadow lot.
I’ve given her water and clover,
And all of the apples I’ve got;
But she won’t eat a thing that I give her,
And never drinks even a sup,
For they’ve taken her baby to market
And some one has eaten it up.
I’d just like to go to the city
And cut them all up into halves
And feed them to sharks and to lions—
Those people that eat little calves.
Old Molly is lowing and lowing
’Way down in the old meadow lot.
I’ve given her water and clover,
And all of the apples I’ve got;
But she won’t eat a thing that I give her,
And never drinks even a sup,
For they’ve taken her baby to market
And some one has eaten it up.
I’d just like to go to the city
And cut them all up into halves
And feed them to sharks and to lions—
Those people that eat little calves.
.
från "The Peter Patter Book of Nursery Rhymes"
från "The Peter Patter Book of Nursery Rhymes"
av Leroy F. Jackson
illustrationer Blanche Fisher Wright
.
Just nu, när jag la' ut ett koinlägg på grannbloggen, började jag fundera över vem som ta'r hand om Okeyko när Karin flyr landet.
onsdag 19 januari 2011
Grattis Edgar!
Edgar Allan Poe19 januari 1809-7 oktober
.
Han var författare, poet, redaktör, litteraturkritiker och betraktas som detektivlitteraturens fader.
Den som vill läsa texter av och om Edgar har sitt läsbehov tryggat för en lång tid framöver. Det finns massvis på nätet.
Somliga dagar är mer händelserika än andra — men det här är dagens sista inlägg. Jag lovar!
Den som vill läsa texter av och om Edgar har sitt läsbehov tryggat för en lång tid framöver. Det finns massvis på nätet.
Somliga dagar är mer händelserika än andra — men det här är dagens sista inlägg. Jag lovar!
För 491 år sedan
blev Sten Sture den yngre dödligt sårad
Sten Sture den yngres död på Mälarens is 1520, (1880)Carl Gustav Hellqvist
.
Under befäl av Otto Krumpen trängde de över gränsen och in i Västergötland där Sten Sture ställt upp 10 000 man vid norra stranden av sjön Åsunden. Den 19 januari möttes härarna i slaget på Åsundens is vid Bogesund. Tidigt i slaget sårade ett kanonskott Sten Sture svårt, det ena knäet krossades. Förvirring utbröt och den svenska armén flydde.
Sten Sture kördes med släde till Strängnäs men dog den 3 februari på Mälarens is under transporten hem till Stockholm. Utan hans ledning bröt det svenska försvaret samman och Otto Krumpen lyckades tränga fram till Stockholm, där endast slottet höll stånd under ledning av Sten Stures änka, Kristina.
I samband med Stockholms blodbad grävdes hans lik upp för att brännas tillsammans med liken av de andra dömda och avrättade personerna. En gravsten har rests på Katarina kyrkogård på Södermalm.
Sten Sture kördes med släde till Strängnäs men dog den 3 februari på Mälarens is under transporten hem till Stockholm. Utan hans ledning bröt det svenska försvaret samman och Otto Krumpen lyckades tränga fram till Stockholm, där endast slottet höll stånd under ledning av Sten Stures änka, Kristina.
I samband med Stockholms blodbad grävdes hans lik upp för att brännas tillsammans med liken av de andra dömda och avrättade personerna. En gravsten har rests på Katarina kyrkogård på Södermalm.
..................................................... från Wikipedia
Allernådigaste
Olgakatt efterlyser den här sagan i dag.
.
.
.
Det var en gång en fattig flicka som for till staden för att ta plats. Och så kom hon i tjänst hos en lustig gammal herre. När hon kom till honom sade han, att han hade något att lära henne. Det var nämligen så att han hade sitt eget namn på saker och ting.
Han sade:
— Vad tänker Elin kalla mig?
— Herrn eller Lundström eller vilket som passar, sade hon.
— Nej, Elin ska kalla mig Allernådigaste. Och vad kallar Elin det här? Frågade han och pekade på sängen.
— Säng eller soffa eller vilket som passar.
— Nej, det är min dåsiga dundröm. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på sina byxor.
— Byxor eller benkläder eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla det krokiga korvskinn. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på katten.
— Katt eller kisse eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla henne Blyga Blekansiktet. Och det här då — han pekade på spisen — vad kallar Elin det?
— Eld eller brasa eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla det tokiga tusentändaren. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på vattnet.
Han sade:
— Vad tänker Elin kalla mig?
— Herrn eller Lundström eller vilket som passar, sade hon.
— Nej, Elin ska kalla mig Allernådigaste. Och vad kallar Elin det här? Frågade han och pekade på sängen.
— Säng eller soffa eller vilket som passar.
— Nej, det är min dåsiga dundröm. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på sina byxor.
— Byxor eller benkläder eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla det krokiga korvskinn. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på katten.
— Katt eller kisse eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla henne Blyga Blekansiktet. Och det här då — han pekade på spisen — vad kallar Elin det?
— Eld eller brasa eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla det tokiga tusentändaren. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på vattnet.
— Vatten eller vått eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla det svalkande silversvall. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på huset.
— Hus eller villa eller vilket som passar.
— Nej, det är min högvälvda himlaboning.
På natten störtade flickan in till den gamle herrn, väckte honom och ropade:
— Allernådigaste, stig upp ur dåsiga dundrömmen och ta på sig sina krokiga korvskinn, för Blyga Blekansiktet har fått en gnista av tokiga tusentändaren i svansen, och om inte Allernådigaste kommer med svalkande silversvall på eviga momangen kommer tokiga tusentändaren att göra slut på högvälvda himlaboningen!
....................... ............ Joseph Jacobs, England
Master of All Masters
— Nej, Elin ska kalla det svalkande silversvall. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på huset.
— Hus eller villa eller vilket som passar.
— Nej, det är min högvälvda himlaboning.
På natten störtade flickan in till den gamle herrn, väckte honom och ropade:
— Allernådigaste, stig upp ur dåsiga dundrömmen och ta på sig sina krokiga korvskinn, för Blyga Blekansiktet har fått en gnista av tokiga tusentändaren i svansen, och om inte Allernådigaste kommer med svalkande silversvall på eviga momangen kommer tokiga tusentändaren att göra slut på högvälvda himlaboningen!
....................... ............ Joseph Jacobs, England
Master of All Masters
A girl once went to the fair to hire herself for servant. At last a funny-looking old gentleman engaged her, and took her home to his house. When she got there, he told her that he had something to teach her, for that in his house he had his own names for things.
He said to her: 'What will you call me?'
'Master or mister, or whatever you please, sir,' says she.
He said: 'You must call me "master of all masters". And what would you call this?' pointing to his bed.
'Bed or couch, or whatever you please, sir.'
'No, that's my "barnacle". And what do you call these?' said he, pointing to his pantaloons.
'Breeches or trousers, or whatever you please, sir.'
'You must call them "squibs and crackers". And what would you call her?' pointing to the cat.
'Cat or kit, or whatever you please, sir.'
'You must call her "white-faced simminy".
And this now,' showing the fire, 'what would you call this?'
'Fire or flame, or whatever you please, sir.'
'You must call it 'hot cockalorum", and what this?' he went on, pointing to the water.
'Water or wet, or whatever you please, sir.'
'No, "pondalorum" is its name. And what do you call all this?' asked he as he pointed to the house.
'House or cottage, or whatever you please, sir.'
'You must call it "high topper mountain".'
That very night the servant woke her master up in a fright and said: 'Master of all masters, get out of your barnacle and put on your squibs and crackers. For white-faced simminy has got a spark of hot cockalorum on its tail, and unless you get some pondalorum high topper mountain will be all on hot cockalorum' . . . That's all.
.
He said to her: 'What will you call me?'
'Master or mister, or whatever you please, sir,' says she.
He said: 'You must call me "master of all masters". And what would you call this?' pointing to his bed.
'Bed or couch, or whatever you please, sir.'
'No, that's my "barnacle". And what do you call these?' said he, pointing to his pantaloons.
'Breeches or trousers, or whatever you please, sir.'
'You must call them "squibs and crackers". And what would you call her?' pointing to the cat.
'Cat or kit, or whatever you please, sir.'
'You must call her "white-faced simminy".
And this now,' showing the fire, 'what would you call this?'
'Fire or flame, or whatever you please, sir.'
'You must call it 'hot cockalorum", and what this?' he went on, pointing to the water.
'Water or wet, or whatever you please, sir.'
'No, "pondalorum" is its name. And what do you call all this?' asked he as he pointed to the house.
'House or cottage, or whatever you please, sir.'
'You must call it "high topper mountain".'
That very night the servant woke her master up in a fright and said: 'Master of all masters, get out of your barnacle and put on your squibs and crackers. For white-faced simminy has got a spark of hot cockalorum on its tail, and unless you get some pondalorum high topper mountain will be all on hot cockalorum' . . . That's all.
.
Jacobs, Joseph, 1854–1916, Jewish writer, historian, and folklorist, b. Australia. He lived in England until 1900, when he went to the United States to edit a revision of The Jewish Encyclopedia. He was later a teacher at the Jewish Theological Seminary in New York City and editor of the American Hebrew. His major contributions to Jewish history include Jews of Angevin England (1893), An Inquiry into the Sources of the History of the Jews in Spain (1894), and Jewish Contributions to Civilization (1919), an incomplete fragment. His Story of Geographical Discovery (1899) went through a number of editions. From 1889 to 1900 he edited Folk-Lore, the journal of the Folk-Lore Society. He compiled several collections of fairy tales and edited scholarly editions of Aesop's fables (1889) and the Thousand and One Nights (6 vol., 1896).
Boj
Vad tänker du på när du hör ordet boj?
Eller rent av det jag här åsyftar, tyget.
I äldre böcker förekommer ordet rätt ofta, hos Agatha Christie hittar man det ibland på herresäten "just this side of the baize door", ofta dörren mellan herrskap och tjänstefolk. Mor läser just nu "One, Two Buckle My Shoe", och när baize dök upp där blev vi nyfikna på ursprunget.
.
boj [båj´] subst. ~en ~er
ORDLED: boj-en
• typ av tjock yllevävnad bl.a. för draperier
HIST.: sedan 1624; av ty. Boje med samma bet.; av fra. boie, äldre baie med samma bet., till bai 'rödbrun'
boj (av tyska Boi, av franska boie, av äldre franska baie, bildat till bai 'rödbrun', alltså 'brunt [ylle]tyg'; jämför latin ba´dius 'kastanjebrun'), ett enfärgat, lätt filtat kardgarnstyg i tvåskaft, använt som enklare möbeltyg, draperier och liknande.
Boj var det vanligaste textilmaterialet till foder i äldre tiders militäruniformer, som sådant känt i Sverige sedan den karolinska uniformsmodellens tillkomst 1687.
.
Baize n.
An often bright-green cotton or woolen material napped to imitate felt and used chiefly as a cover for gaming tables.
.
[French baies, from pl. of bai, bay-colored, from Latin badius.]
baize [beɪz]
n
(Clothing, Personal Arts & Crafts / Textiles) a woollen fabric resembling felt, usually green, used mainly for the tops of billiard tables
vb
(Clothing, Personal Arts & Crafts / Textiles) (tr) to line or cover with such fabric
[from Old French baies, plural of baie baize, from bai reddish brown, bay, perhaps the original colour of the fabric]
.
I Sverige var det vanligt i kuddar och draperier i början av förra århundradet, gärna med broderier eller applikationer.
En livboj?
En förtöjningsboj?
Eller rent av det jag här åsyftar, tyget.
I äldre böcker förekommer ordet rätt ofta, hos Agatha Christie hittar man det ibland på herresäten "just this side of the baize door", ofta dörren mellan herrskap och tjänstefolk. Mor läser just nu "One, Two Buckle My Shoe", och när baize dök upp där blev vi nyfikna på ursprunget.
.
boj [båj´] subst. ~en ~er
ORDLED: boj-en
• typ av tjock yllevävnad bl.a. för draperier
HIST.: sedan 1624; av ty. Boje med samma bet.; av fra. boie, äldre baie med samma bet., till bai 'rödbrun'
boj (av tyska Boi, av franska boie, av äldre franska baie, bildat till bai 'rödbrun', alltså 'brunt [ylle]tyg'; jämför latin ba´dius 'kastanjebrun'), ett enfärgat, lätt filtat kardgarnstyg i tvåskaft, använt som enklare möbeltyg, draperier och liknande.
Boj var det vanligaste textilmaterialet till foder i äldre tiders militäruniformer, som sådant känt i Sverige sedan den karolinska uniformsmodellens tillkomst 1687.
.
Baize n.
An often bright-green cotton or woolen material napped to imitate felt and used chiefly as a cover for gaming tables.
.
[French baies, from pl. of bai, bay-colored, from Latin badius.]
baize [beɪz]
n
(Clothing, Personal Arts & Crafts / Textiles) a woollen fabric resembling felt, usually green, used mainly for the tops of billiard tables
vb
(Clothing, Personal Arts & Crafts / Textiles) (tr) to line or cover with such fabric
[from Old French baies, plural of baie baize, from bai reddish brown, bay, perhaps the original colour of the fabric]
.I Sverige var det vanligt i kuddar och draperier i början av förra århundradet, gärna med broderier eller applikationer.
tisdag 18 januari 2011
Grattis Alan!
Alan Alexander Milne
18 januari 1882 –31 ianuari 1956
.
.
Happiness by A. A. Milne
,
John had
Great Big
Waterproof
Boots on;
John had a
Great Big
Waterproof
Hat;
John had a
Great Big
Waterproof
Mackintosh --
And that
(Said John)
Is
That.
De flesta av oss tänker väl i första hand på Nalle Puh när vi hör talas om författaren A. A. Milne, eller på hans andra verser för barn — ett faktum som irrite-rade författaren. Han ville inte bli placerad i ett fack, han ville ha lika stor framgång med sina romaner, och skådespel, för vuxna som med sina barnböcker.Simon med sin blogg Stuck in a Book, talar varmt om Milnes romaner — och jag kan bara konstatera att jag inte ser storheten i dem. Nu har jag bara läst några få av dem, kanske borde jag ge mig i kast med resten av dem.
Christopher Robin som även han var författare, gav ut boken "The Enchanted Places" 1974. Jag ser att boken finns hos adlibris men inte bokus — den skulle jag vilja läsa. Det är ju ett välkänt faktum att han inte var glad över att det kändisskap han erhöll genom sin fars böcker, ett ämne som han ta'r upp i boken.
Christopher Robin som vuxen.Av någon anledning finns leksakerna i New York City, på New York Public Library.
Piglet sidled up to Pooh from behind. "Pooh!" he whispered. "Yes, Piglet?"
"Nothing." said Piglet, taking Pooh's paw.
"I just wanted to be sure of you."
"Nothing." said Piglet, taking Pooh's paw.
"I just wanted to be sure of you."
Illustrationerna till Nalle Puh och böckerna med verser för barn gjordes av Ernest Shepard, bilder som är helt överlägsna Disneys bilder. Efter A. A. Milnes död sålde hans fru rättigheterna till The Walt Disney Company. Tyvärr, vill jag tillägga.
Ernest Shepards dotter Mary, var även hon illustratör, och gjorde bland annat illustrationerna till Pamela Travers "Mary Poppins", även det en bok som hamnade i klorna på Disney.