Karin, Tror jag föredra'r en löstagbar kamera. Att operera in saker är nog bra när det är medicinskt berättigat, så jag avstår nog från den här varianten! Margaretha
Men tanken är ändå kul. Jag har många gånger önskat att jag hade en liten liten kamera inne i ögat, så jag bara kunde blinka och vips ta en superbra bild, utan att det märktes! Men operera in? Näe.
Jessica, En medfödd kamera! Ja, det skulle vara trevligt.
Alla ni som tecknar så himla bra - har ju på sätt och vis en kamera i ögat, som jag är avundsjuk på. Fast det kräver förstås både tid och möda! Margaretha som ibland undrar varför man måste avbilda allt som kommer i ens väg - det borde ju vara nog att se det vackra.. fast då kan man ju inte dela med sig av sina synintryck - annat än verbalt
Det där du undrade över, varför man nödvändigtvis måste avbilda...jag tror det är ett sätt att undersöka...utforska. När jag tecknar Poppan t ex så lär jag mig att se hennes kropp på ett helt annat sätt än jag gör annars. Jag lägger märke till detaljer, ser när jag tecknar fel och det inte stämmer. Förstår hur en hundkropp är konstruerad. Kan nästan se skelettet. Egentligen borde man teckna trappor som man använder dagligdags, då skulle man veta hur många trappsteg de har :-)
Inte har han opererat in nåt egentligen. Bara skruvat fast en magnetplatta i skalpen där han kan fästa en kamera. Så nog är den löstagbar! Visst kommer han att ta bort den emellanåt, tro inget annat. Men knäppt är det. Men nog har man ibland önskat sig ögon i nacken, haha.
Karin, Trots allt är jag glad åt mitt normala, om än slätstrukna, utseende - och de funktioner jag givits av naturen!
Chris, Visst har du rätt, inte förrän jag försöker avbilda något, inser jag att jag inte vet hur det egentligen ser ut. Men det gäller ju mer tecknandet än fotograferandet. På fotot kan man slötitta på samma sätt som man ofta gör mitt i det vackra.
Olgakatt, Visst har du rätt, den är inte inopererad - men jag tycker det är att ta i att "bara" skruva fast saker i kroppen, när det inte är nödvändigt. Som lärare får man nästan intuitiva ögon i nacken, många ungar har blivit förvånade över hur mycket läraren vet om det som försigår bakom ryggen på jullen eller majjen.
Margaretha som tittar ut genom västerfönstret och ser de rimfrostklädda träden dränkas i solljus
Det här kan kanske jämföras med annan "håltagning" som är så poppis i olika kroppsdelar. Som narkosläkare träffade jag bl a på en massa skrot i munnen på unga människor. Dom begrep inte att det var livsfarligt under narkos och det orsakade en del idiotiska diskussioner. Säger olgakatt som sitter i glashus med hål i örsnibbarna sedan 50 år...
Olgakatt, Då tog vi väl hål i öronen nästan samtidigt - jag var kanske något senare än du. Fast jag använder sällan örhängen eftersom det kliar så fruktansvärt. Ska jag vara riktigt tjusig kanske jag sätter ett örhänge i örat som kliar minst. Nej, för det mesta förstår man nog bara det man vill förstå. Margaretha
Mmmmm...jag är inne nästan på samma område...fast jag vill ha pannkamera, hälkamera...det är nog bara en tidsfråga innan vi kan se som flugorna gör..
SvaraRaderaKarin
Karin,
SvaraRaderaTror jag föredra'r en löstagbar kamera. Att operera in saker är nog bra när det är medicinskt berättigat, så jag avstår nog från den här varianten!
Margaretha
Men tanken är ändå kul. Jag har många gånger önskat att jag hade en liten liten kamera inne i ögat, så jag bara kunde blinka och vips ta en superbra bild, utan att det märktes!
SvaraRaderaMen operera in? Näe.
Jessica,
SvaraRaderaEn medfödd kamera!
Ja, det skulle vara trevligt.
Alla ni som tecknar så himla bra - har ju på sätt och vis en kamera i ögat, som jag är avundsjuk på. Fast det kräver förstås både tid och möda!
Margaretha
som ibland undrar varför man måste avbilda allt som kommer i ens väg - det borde ju vara nog att se det vackra..
fast då kan man ju inte dela med sig av sina synintryck - annat än verbalt
Jag var nog inne på det där medfödda, jag också...:)
SvaraRaderaKarin
som skämtar
Det där du undrade över, varför man nödvändigtvis måste avbilda...jag tror det är ett sätt att undersöka...utforska.
SvaraRaderaNär jag tecknar Poppan t ex så lär jag mig att se hennes kropp på ett helt annat sätt än jag gör annars. Jag lägger märke till detaljer, ser när jag tecknar fel och det inte stämmer. Förstår hur en hundkropp är konstruerad. Kan nästan se skelettet.
Egentligen borde man teckna trappor som man använder dagligdags, då skulle man veta hur många trappsteg de har :-)
Inte har han opererat in nåt egentligen. Bara skruvat fast en magnetplatta i skalpen där han kan fästa en kamera. Så nog är den löstagbar! Visst kommer han att ta bort den emellanåt, tro inget annat. Men knäppt är det. Men nog har man ibland önskat sig ögon i nacken, haha.
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaTrots allt är jag glad åt mitt normala, om än slätstrukna, utseende - och de funktioner jag givits av naturen!
Chris,
Visst har du rätt, inte förrän jag försöker avbilda något, inser jag att jag inte vet hur det egentligen ser ut. Men det gäller ju mer tecknandet än fotograferandet. På fotot kan man slötitta på samma sätt som man ofta gör mitt i det vackra.
Olgakatt,
Visst har du rätt, den är inte inopererad - men jag tycker det är att ta i att "bara" skruva fast saker i kroppen, när det inte är nödvändigt.
Som lärare får man nästan intuitiva ögon i nacken, många ungar har blivit förvånade över hur mycket läraren vet om det som försigår bakom ryggen på jullen eller majjen.
Margaretha
som tittar ut genom västerfönstret och ser de rimfrostklädda träden dränkas i solljus
Det här kan kanske jämföras med annan "håltagning" som är så poppis i olika kroppsdelar. Som narkosläkare träffade jag bl a på en massa skrot i munnen på unga människor. Dom begrep inte att det var livsfarligt under narkos och det orsakade en del idiotiska diskussioner.
SvaraRaderaSäger olgakatt som sitter i glashus med hål i örsnibbarna sedan 50 år...
Olgakatt,
SvaraRaderaDå tog vi väl hål i öronen nästan samtidigt - jag var kanske något senare än du.
Fast jag använder sällan örhängen eftersom det kliar så fruktansvärt. Ska jag vara riktigt tjusig kanske jag sätter ett örhänge i örat som kliar minst.
Nej, för det mesta förstår man nog bara det man vill förstå.
Margaretha