Margaretha, givetvis, det är alltid bra att veta. Hennes bord i tågvagnen ser ut att vara ett symaskinsbord, övertäckt med en duk. Sedan tar hon bara bort duken och fäller upp maskinen, ner tramporna och sitter där och trampar symaskin medan hon kastar ett getöga på omgivningen som de susar igenom. Praktiskt och bra, även för en kejsarinna. Så måste det ju vara?
Karin som annars tycker att det borde vara så..hon behövde säkert sy kläder åt alla små kineser
Margaretha, att den japanska kejsarinnan syr kläder åt små kineser, kanske var att ta i, men å andra sidan så brukar ju dylika personer ägna sig åt välgörenhet:)
Karin som nog är ganska övertygad om det, ju mera hon tänker på det. Skall sluta tänka nu. På det!
Tänk vad man får lära sig! Jag kan också se kejsarinnan sitta där och vicka med sina små fötter på symaskinstramporna. En sådan symaskin hade vi i sommarstugan när jag var barn. Jag provade väl någon gång, men var inte lika duktig som kejsarinnan.
Karin, Naturligtvis var det så - att jag inte kom på det själv. Tänk så trevligt att ha ett eget tåg! I USA var det ju inte helt ovanligt att rikt folk hade egn vagnar. Vet inte när man slutade med det, men förutom att förmögna huvudpersoner i böcker brukade äga någon med egen vagn - ända in på 20-talet, kanske senare, så har jag faktiskt känt folk som åkt i privata vagnar.
Klart hon sydde åt kineser - allt för att gynna utrikesrelationerna!
Maggan, Er symaskin var kanske inte lika exklusiv, med elfenbensinläggning på sidan, för i så fall hade du säker varit i samma klass som kejsarinnan. Dessutom fick hon mycket övning på sina tågresor - är säker på att du inte har åkt lika mycket tåg som hon!
Margaretha som tittade mer på väggarnas mönster än symaskinen.
Svenska Journalen nummer 48, 1933
Margaretha,
SvaraRaderagivetvis, det är alltid bra att veta.
Hennes bord i tågvagnen ser ut att vara ett symaskinsbord, övertäckt med en duk. Sedan tar hon bara bort duken och fäller upp maskinen, ner tramporna och sitter där och trampar symaskin medan hon kastar ett getöga på omgivningen som de susar igenom.
Praktiskt och bra, även för en kejsarinna. Så måste det ju vara?
Karin
som annars tycker att det borde vara så..hon behövde säkert sy kläder åt alla små kineser
Margaretha,
SvaraRaderaatt den japanska kejsarinnan syr kläder åt små kineser, kanske var att ta i, men å andra sidan så brukar ju dylika personer ägna sig åt välgörenhet:)
Karin
som nog är ganska övertygad om det, ju mera hon tänker på det. Skall sluta tänka nu. På det!
Tänk vad man får lära sig! Jag kan också se kejsarinnan sitta där och vicka med sina små fötter på symaskinstramporna. En sådan symaskin hade vi i sommarstugan när jag var barn. Jag provade väl någon gång, men var inte lika duktig som kejsarinnan.
SvaraRaderaMargareta
Karin,
SvaraRaderaNaturligtvis var det så - att jag inte kom på det själv.
Tänk så trevligt att ha ett eget tåg! I USA var det ju inte helt ovanligt att rikt folk hade egn vagnar. Vet inte när man slutade med det, men förutom att förmögna huvudpersoner i böcker brukade äga någon med egen vagn - ända in på 20-talet, kanske senare, så har jag faktiskt känt folk som åkt i privata vagnar.
Klart hon sydde åt kineser - allt för att gynna utrikesrelationerna!
Maggan,
Er symaskin var kanske inte lika exklusiv, med elfenbensinläggning på sidan, för i så fall hade du säker varit i samma klass som kejsarinnan. Dessutom fick hon mycket övning på sina tågresor - är säker på att du inte har åkt lika mycket tåg som hon!
Margaretha
som tittade mer på väggarnas mönster än symaskinen.