Karin, Vi hoppas nog alla att vi är så bra som vi vill vara. Men därifrån är det ett rejält steg till att försöka folk att tro att vi är så bra! Margaretha
Här anar jag ett moment 22 i resonemanget. Man ska inte förminska sig, inte förhäva sig,inte visa falsk blygsamhet, inte sätta sitt ljus under skäppan, inte skryta, inte tro att man är något, veta att man är värdefull, inte leva med en livslögn.. Inte lätt att vara människa. Hur vet man att att man är äkta ödmjuk?
jag är en stolt morsa med fem barn och två män. jag är spontan, sprallig, vidsynt, försynt, ärlig, harmonisk, ödmjuk och tar livet med en klackspark. jag älskar inredning att laga mat, pyssla, shoppa kläder och festa. jag är en intellektuell typ som älskar att läsa och diskutera. ciao!
Olgakatt, Det kan man väl aldrig veta - lika lite som man med säkerhet kan säga att man är trevlig, kreativ eller ärlig. Jag menar, rent subjektivt kan man ju anse sig vara allt det där - men det finns knappast den människa om vilken alla tycker så. Hittade det här på en blogg i dag: "The obvious joke is that no one can truly proclaim they are humble and still be humble. Being humble involves humility; so for a person tell others about positive attributes about themselves, especially being humble, and for no apparent reason, is far from being humble, if the action was meant to be serious." (från http://nickshell1983.wordpress.com/2010/09/07/the-paradox-of-claiming-to-be-humble-and-the-irony-in-bragging-on-your-integrity/) Alla har vi väl en uppfattning om hur vi är, hur vi skulle vilja vara och hur vi vill att andra ska uppfatta oss - se'n gäller det att bestämma sig för om man ska försöka att få andra att tro att vi är på det ena eller andra sättet, eller om vi ger katten i det och låter andra bilda sig en egen uppfattning om oss. Vilket de förmodligen gör vad vi än säger eller gör.
Debbie, Du vet sannerligen hur du ska få mig att resa ragg! Varför börjar du inte blogga - jag är säker på att du skulle kunna provocera både svenskar och amerikaner!
Margaretha som retar sig på klyschor och som inte borde läsa bloggar när hon är trött
Qul att du är tillbaka i bloggvärlden! Inte för att jag har saknat dig eftersom jag också varit frånvarande i flera månader. Nu är vi på plats i vårt nya hem och jag lovar att mejla alla som väntar på det!!! Trivs bättre än jag trodde, saknar Sverige och alla vänner fast det är ju likadant var man än bor, alltid saknar man något. Ödmjuk blir jag nog aldrig, fast jag jobbar hårt på att bli det! love, Q
Q, Roligt att du trivs med ditt nya liv - men sorgligt att ha dig så långt borta. Gillar din sakliga inställning till omställningen! Den borde spridas! Ödmjukhet, liksom en massa andra egenskaper, är ju inte ett slags skalp som man erövrar för att visa upp!
Debbie, Jag tycker att din svenska är jättebra nu - du skulle visst kunna blogga på svenska. Men jag förstår motståndet - de flesta känner sig nog lite osäkra, både på grammatik och stavning när de ska uttrycka sig i skrift på sitt andra språk.
Anonym, Du är naturligtvis i din fulla rätt att framföra dina åsikter, men jag skulle uppskatta om du ville motivera dem. Som det nu är har jag lite svårt att bemöta dig eftersom jag inte är säker på vad du åsyftar — om det är bloggen i största allmänhet eller just det här inlägget som sätter ditt blod i svallning. Jag är både ödmjuk och arrogant, trevlig och otrevlig, snabbtänkt och trög och så vidare i det oändliga, och det tror jag att de flesta av oss är. Vilka av egenskaperna som kommer att dominera, beror på dem jag för tillfället umgås med och hur trött jag är. Margaretha som hellre låter sina medmänniskor upptäcka vilka egenskaper hon har, än att själv räkna upp dem
Margaretha, vad kul att du är online igen :-) Trots att tiden är knapp för bloggande och läsandet av bloggar hinner jag alltid med en titt i din blogg och gillar dina funderingar och reflektioner av livet. Fastnade för denna post som jag t o m skrev ut och har sparat :-)
Men nu sitter jag här med tårar i ögonen och gapskrattar. Brukar läsa kommentarerna innan jag själv kommer till min kommentar. Lika kul att läsa som inlägget och när jag kom till "anonym" fick jag nästan kramp i kinderna. Det kändes bara helt malplacerat. Du kunde inte skriva bättre svar.
Fö tycker jag citatet från den engelska bloggen du skrivit ovan är mycket bra. Håller med i detta och tror det ligger något i det som gör det så svårt att söka jobb. Alltså alla jobbansökningar ska ju i princip vara fulla med floskler om hur bra man är. Jag avskyr att skriva jobbansökningar. Fast det är mitt heltidsjobb de senaste 4 åren. Ett jobb som jag lustigt nog bara blir sämre och sämre på ju längre tid jag håller på :/
Tack Åsa, Så glad jag blir av din kommentar! Det känns bra att vara tillbaka i bloggoversum igen. Jag tittar in hos dig så snart jag ser att du har skrivit något nytt — men jag har varit urdålig på att kommentera fast jag tänkt göra det. Jag skriver så långa och tjusiga mentala kommentarer medan jag diskar och ägnar mig åt andra "tanklösa" nödvändigheter, se'n är allt som bortblåst när jag väl landar vid datorn. Ska försöka att skärpa mig. Jag har faktiskt aldrig skrivit en jobbansökan i hela mitt liv, kom jag på just nu. Men jag vet vad du menar, som frilansare måste man ju hela tiden sälja sig själv — vilket jag är urdålig på. Jag tycker att det räcker att vara bra — man ska inte behöva tala om det också! Margaretha
Är den som säger sig vara ödmjuk verkligen ödmjuk?
Mycket tänkvärt. Att tro sig vara någonting som man inte är kan vara rena självbedrägeriet. Högmodet brukar nog smyga sig in i sammanhanget.
SvaraRaderaKarin
Karin,
SvaraRaderaVi hoppas nog alla att vi är så bra som vi vill vara. Men därifrån är det ett rejält steg till att försöka folk att tro att vi är så bra!
Margaretha
Här anar jag ett moment 22 i resonemanget. Man ska inte förminska sig, inte förhäva sig,inte visa falsk blygsamhet, inte sätta sitt ljus under skäppan, inte skryta, inte tro att man är något, veta att man är värdefull, inte leva med en livslögn..
SvaraRaderaInte lätt att vara människa.
Hur vet man att att man är äkta ödmjuk?
jag är en stolt morsa med fem barn och två män.
SvaraRaderajag är spontan, sprallig, vidsynt, försynt, ärlig, harmonisk, ödmjuk och tar livet med en klackspark.
jag älskar inredning att laga mat, pyssla, shoppa kläder och festa.
jag är en intellektuell typ som älskar att läsa och diskutera.
ciao!
Olgakatt,
SvaraRaderaDet kan man väl aldrig veta - lika lite som man med säkerhet kan säga att man är trevlig, kreativ eller ärlig. Jag menar, rent subjektivt kan man ju anse sig vara allt det där - men det finns knappast den människa om vilken alla tycker så.
Hittade det här på en blogg i dag:
"The obvious joke is that no one can truly proclaim they are humble and still be humble. Being humble involves humility; so for a person tell others about positive attributes about themselves, especially being humble, and for no apparent reason, is far from being humble, if the action was meant to be serious."
(från http://nickshell1983.wordpress.com/2010/09/07/the-paradox-of-claiming-to-be-humble-and-the-irony-in-bragging-on-your-integrity/)
Alla har vi väl en uppfattning om hur vi är, hur vi skulle vilja vara och hur vi vill att andra ska uppfatta oss - se'n gäller det att bestämma sig för om man ska försöka att få andra att tro att vi är på det ena eller andra sättet, eller om vi ger katten i det och låter andra bilda sig en egen uppfattning om oss. Vilket de förmodligen gör vad vi än säger eller gör.
Debbie,
Du vet sannerligen hur du ska få mig att resa ragg! Varför börjar du inte blogga - jag är säker på att du skulle kunna provocera både svenskar och amerikaner!
Margaretha
som retar sig på klyschor och som inte borde läsa bloggar när hon är trött
När ska du då läsa bloggar?
SvaraRaderakram från Mette
Flette-Mette,
SvaraRaderaJa, det kan man fråga sig!
g'natt,
M
Qul att du är tillbaka i bloggvärlden! Inte för att jag har saknat dig eftersom jag också varit frånvarande i flera månader. Nu är vi på plats i vårt nya hem och jag lovar att mejla alla som väntar på det!!!
SvaraRaderaTrivs bättre än jag trodde, saknar Sverige och alla vänner fast det är ju likadant var man än bor, alltid saknar man något.
Ödmjuk blir jag nog aldrig, fast jag jobbar hårt på att bli det!
love,
Q
ibland tänker jag börja blogga men jag skulle aldrig kunna blogga på svenska och det är ju vad jag vill i så fall.
SvaraRaderajag har undrar vart du är Q! kan inte tro att du flyttat tillbaka det tror jag inte att jag skulle kunna.
Q,
SvaraRaderaRoligt att du trivs med ditt nya liv - men sorgligt att ha dig så långt borta.
Gillar din sakliga inställning till omställningen! Den borde spridas!
Ödmjukhet, liksom en massa andra egenskaper, är ju inte ett slags skalp som man erövrar för att visa upp!
Debbie,
Jag tycker att din svenska är jättebra nu - du skulle visst kunna blogga på svenska. Men jag förstår motståndet - de flesta känner sig nog lite osäkra, både på grammatik och stavning när de ska uttrycka sig i skrift på sitt andra språk.
Margaretha
Fy fan va snobbigt!
SvaraRaderaAnonym,
SvaraRaderaDu är naturligtvis i din fulla rätt att framföra dina åsikter, men jag skulle uppskatta om du ville motivera dem. Som det nu är har jag lite svårt att bemöta dig eftersom jag inte är säker på vad du åsyftar — om det är bloggen i största allmänhet eller just det här inlägget som sätter ditt blod i svallning.
Jag är både ödmjuk och arrogant, trevlig och otrevlig, snabbtänkt och trög och så vidare i det oändliga, och det tror jag att de flesta av oss är. Vilka av egenskaperna som kommer att dominera, beror på dem jag för tillfället umgås med och hur trött jag är.
Margaretha
som hellre låter sina medmänniskor upptäcka vilka egenskaper hon har, än att själv räkna upp dem
Margaretha, vad kul att du är online igen :-) Trots att tiden är knapp för bloggande och läsandet av bloggar hinner jag alltid med en titt i din blogg och gillar dina funderingar och reflektioner av livet. Fastnade för denna post som jag t o m skrev ut och har sparat :-)
SvaraRaderaMen nu sitter jag här med tårar i ögonen och gapskrattar. Brukar läsa kommentarerna innan jag själv kommer till min kommentar. Lika kul att läsa som inlägget och när jag kom till "anonym" fick jag nästan kramp i kinderna. Det kändes bara helt malplacerat. Du kunde inte skriva bättre svar.
Fö tycker jag citatet från den engelska bloggen du skrivit ovan är mycket bra. Håller med i detta och tror det ligger något i det som gör det så svårt att söka jobb. Alltså alla jobbansökningar ska ju i princip vara fulla med floskler om hur bra man är. Jag avskyr att skriva jobbansökningar. Fast det är mitt heltidsjobb de senaste 4 åren. Ett jobb som jag lustigt nog bara blir sämre och sämre på ju längre tid jag håller på :/
Tack Åsa,
SvaraRaderaSå glad jag blir av din kommentar!
Det känns bra att vara tillbaka i bloggoversum igen. Jag tittar in hos dig så snart jag ser att du har skrivit något nytt — men jag har varit urdålig på att kommentera fast jag tänkt göra det. Jag skriver så långa och tjusiga mentala kommentarer medan jag diskar och ägnar mig åt andra "tanklösa" nödvändigheter, se'n är allt som bortblåst när jag väl landar vid datorn. Ska försöka att skärpa mig.
Jag har faktiskt aldrig skrivit en jobbansökan i hela mitt liv, kom jag på just nu. Men jag vet vad du menar, som frilansare måste man ju hela tiden sälja sig själv — vilket jag är urdålig på. Jag tycker att det räcker att vara bra — man ska inte behöva tala om det också!
Margaretha