För ögonblicket kan jag bara komma på en skön-litterär glasstillverkning, fast nå'n stans i bakhuvu-det* gnager en känsla av att jag läst om fler sådana.
Blev naturligtvis nyfiken på glassens historia — och nu höll jag på att spåra ur igen, det finns nämligen tusentals med sidor på nätet, som handlar om glass och glassens historia.
Man vet med säkerhet att kineserna gjorde en glass-liknande efterrätt redan under det första seklet i vår tideräkning. Men mejeriprodukten glass som vi känner den, kom till på 1600-talet.
Och den första glassmaskinen konstruerades av en kvinna 1847 (eller möjligtvis 1846), Nancy Johnson från New England.
Det här är det grundreceptet som min väninna Naomi brukar utgå ifrån, det ger drygt 5½ liter färdig glass.
3,8 liter oskummad mjölk
9 dl socker (vitt eller brunt)
3/4 tsk salt
2 msk vaniljessence
2 msk mjöl
2 msk majzena
4 ägg, vispade
Värm mjölken, sockret och saltet.
Blanda mjölet, majzenan och äggen med lite av mjölken och rör tills du har en sås utan klumpar, rör ned i mjölken och koka upp. Tillsätt vaniljen och kyl.
När smeten är kall kan man hälla den i sin glassmaskin och börja veva.
*Jag har ju förstås för mig att jag läst någonstans att minnet är utspritt i hela hjärnan.
Tack för receptet du delar med dig av!
SvaraRaderaSkall pröva bara maskin blir införskaffad.
Karin
Karin,
SvaraRaderaDet finns tonvis med glassrecept på nätet också, så du kan säkert pröva ett nytt recept varje dag - och ändå inte hinna igenom dem alla.
Men ta'r de mot förmodan slut har jag fler, både Amish och andra.
Margaretha
Oh! Jag vet en till! I Irmelin Sandman Lilius bok Främlingsstjärnan från 1980 finns en fin beskrivning av glasstillverkning till ett kalas.
SvaraRaderaTack för tipset Mira!
SvaraRaderaHar inte läst Irmelin Sandman Lilius på evigheter - tror inte jag läst hennes senaste böcker. Ska mejla till bibban och höra om de har boken!
Margaretha