Temperaturen sjunker och jag insåg att jag inte kom-mer att kunna gå ut i morgon — så det blev till att ta' en snabb tur till verksta'n i kväll. Jag har skrivit om vägen tidigare, och ett möte med det "okända" — men se'n dess har vår kommun i besparingssyfte släckt vägbelysningen.
På hemvägen grunnade jag över en kumihimo fläta jag har planerat att göra. Jag var upptagen av mina tekniska tankar och ägnade inte den upplevelsen en tanke. Men precis på samma ställe som då, hör jag att något rör sig på sidan av vägen. Jag saktar in och ki-kar in bland träden — då kommer någon springande bakifrån. Snön dämpar ljuden, och jag har mössan neddragen över öronen, så inte förrän något nuddar vid mig fattar jag att jag inte är ensam. Ett rådjur susar förbi mig, samtidigt som rådjuret på sidan av vägen lyckas ta' sig upp med sådan fart och kläm att jag nästan blir rammad. De försvinner graciöst fram-åt vägen — medan jag blir stående för att så småning-om lunka hem (inte fullt så graciöst). Tacksam för att det inte heller den här gången var så farligt som jag bråkdelen av en sekund trodde att det var.
Om du inte blev alltför skrämd måste det ha varit en sällsam och häftig känsla att nästan bli rammad av ett par rådjur. Tänk att de nästan alltid är två...
SvaraRaderaJag blev nästan rammad av ett rådjur i går kväll på väg hem från Simon Boccanegra - men jag satt i bilen. Jag hade hellre mött det till fots - då riskerar jag inte att ha ihjäl det, i alla fall. Men jag hade nog hoppat högt!
SvaraRaderaDet är något speciellt med rådjur. Förstår att du blev överraskad. Vi har massor med rådjur i Lake Shastina. De brukar komma i stora grupper. I Weed blir det nog inga rådjursmöten eftersom husen ligger alldeles för tätt.
SvaraRaderaChristina,
SvaraRaderaJo, det var häftigt - de som beskär våra fruktträd brukar vara tre, så kanske var det här inte "mina" rådjur.
Olgakatt,
Vilt ska man helst inte träffa med bilen!
Visst skvatt jag, men det var inte alls lika otäckt som det jag skrev om i det andra inlägget, för då var det helt tyst. På landet räknar man nog med vilt om det prasslar i buskarna.
Anne-Marie,
Rådjur är så sagolikt vackra. När jag ser dem nu i kylan och snön, vill jag rusa ut och krama dem, mata och värma - fast det vore nog inte uppskattat.
Ni har nog fler hjortdjur hos er än vi har. Jag har mest sett mule deer i Staterna.
Margaretha
De är vackra, men lite för hungriga! Och det är alltid våra favoritblommor och buskar som de käkar upp! Och orädda är de, jag såg i höstas hur de gick mellan husen här. De slutade på grannens veranda där de rensade blomlådorna och sen la sig att sova. När ägana kom hem blev de riktigt sura och tänkte först inte släppa in dem!
SvaraRaderaHoppas allt är bra??
Eva & Fred
Å, kan du göra kumihimo? Är det svårt? Jag fick ett band av en god vän som är så vackert. Jag följde länken och det verkar som man kan göra band både med en pappskiva och en ställning (kommer inte ihåg vad den kallas). Kan man lära sig från en bok? Jag är inte jättebra på engelska så jag undrar om det finns svenska böcker. Hur har du lärt dig det?
SvaraRaderaDet blev många frågor så jag får sluta nu.
/Anna
Eva och Fred,
SvaraRaderaJa, de blir lite för vana vid människor! Ändå är de så vackra att jag förlåter dem det mesta. Ett år blandade min far till en fasansfull soppa, ammoniak och något animaliskt avfall tror jag, som faktiskt avskräckte dem. Men man var tvungen att förnya behandlingen med jämna mellanrum.
Anna,
Jag vet inte om det finns böcker på svenska - jag har bara ett antal på engelska. Däremot vet jag att några av mina brittiska och amerikanska vänner haft kurser i Sverige, så det borde finnas folk som kan lära ut det. Det är inte svårt - samma princip som i hårarbeten - men det är inget för den otåliga.
Jag lärde mig det i U.S.A. för en halv evighet se'n (på 80-talet nå'n gång) av en amerikanska och hennes japanska väninna. Se'n har jag lärt mig mer själv från böcker. Jag föredra'r marudai framför pappskiva - fast en pappskiva kan man ju ha med sig på tåg och i väntrum. Tror säkert att du kan hitta svensk information på nätet. Annars kan du mejla mig så kanske jag kan ge dig några tips.
Margaretha