Hittade det här decilitermåttet i garaget i dag. Det har blivit degraderat till att mäta upp kemikalier i.
Förunderligt hur ett så litet ting kan förflytta mig i tid och rum – plötsligt befann jag mig i korridoren utan-för mitt klassrum när jag gick i första klass.
Vår pedagogiska lärare hade samlat halva klassen vid ett handfat. Hon hade ett decilitermått och ett liter-mått. Hon fyllde det lilla måttet och hällde det i det stora måttet – och vi elever stod runt omkring och räknade högt. Tio gånger fyllde hon decilitermåttet, och så frågade hon hur många deciliter det gick på en liter. Drygt hälften av barnen hade förstått att det går tio deciliter på en liter – men dit hörde inte jag. Barnen som förstått fick gå in i klassrummet, vi andra stod kvar och hällde vatten och räknade högt. Allt eftersom eleverna fattat galoppen fick de återvända till klassrummet. Till slut stod bara fröken och jag där och hällde och räknade.
Skoldagen tog slut och jag fick gå därifrån – men att det gick tio deciliter på en liter hade jag fortfarande inte begripit.
Jag var nog inte skolmogen förrän jag slutade skolan tolv år senare.
Jag ler åt din härliga historia om din pedagogiska lärarinna. Det är något visst med att dyka ner i minnena. Dofter, smaker, känslor kommer tillbaka.
SvaraRaderaTack!
Igenkänning! Jag var nog lite äldre. Men jag hamnade i exakt samma situation när jag inte kunde få in i min skalle skillnaden mellan ström och spänning... Begriper fortfarande inte...
SvaraRaderaUndrar just om den metoden hade varit tillämpbar idag.
SvaraRaderaEn bekant lärarinna sa, häromdagen till skolbarnen under idrottstimman att "dom var ena riktiga slöfockar" i akt och mening att få fart på dom.
Det skulle hon inte ha gjort. Något barn tog åt sig, meddelade föräldrarna som klagade hos rektorn och det blev räfst och rättarting och lärarinnan blev åthutad.
Så känsliga är barnen nu förtiden!
Lärarna däremot får vara hårdhudade.
mvh R
Maggan,
SvaraRaderaVisst är det föunderligt hur man kan resa i tid och rum.
Mira,
Det finns nog en hel del som jag fortfarande inte begriper - men jag har klarat mig rätt bra i livet ändå.
Renée,
De små liven förefaller vara känsligare nuförtiden. Det verkar som om det amerikanska oskicket att stämma varandra till höger och vänster har kommit alltid så värst pedagogisk - jag kommer nog att återkomma till henne.
Margaretha
Ler igenkännande åt ditt skolminne.
SvaraRaderaFör mig var matematik rent obegripligt när jag gick i lågstadiet ;)
Det är det fortfarande...
Christina,
SvaraRaderaDelar av matten gillade jag - men vem 17 har glädje av algebra och det binära talsystemet i vardagen? Geometri kan ju vara bra att ta' till ibland. Men räntetal och hastighetstal - du vet, Johan börjar gräva ett dike klockan nio, hans hustru kokar gröt klockan elva och rider se'n till sta'n. När serveras middagen? var en fasa.
Margaretha
.....och inte kunde jag förstå varför min kristendomslärare log så retligt när han lämnade tillbaka mitt prov, där jag hade skrivit att Marin Luther spikade upp sina 95 proteser på slottsdörren i Wirtemberg....Inte förrän många år senare! ;)
SvaraRaderaStavade gjorde jag bättre på den tiden ;) Martin hette han förstås och i Wittenberg var det!
SvaraRaderaSamtliga kroppsdelar var tydligen ersatta!
SvaraRaderaMarin, var annars ett rätt roligt namn! En maskulin form av Marina?
Finns inget värre än försmädliga lärare. Det är bra mycket bättre att de gapskrattar och påpekar felet, men talar om att det var roligt!
Margaretha