Minnet banar sig väg genom diset
och känner de våta klädernas lukt.
Vi går i skog genom blåbärsriset
under nakna grenar som dryper av fukt.
Harry Martinson talar om dunklet därinne
med sin tankfulla röst från vår ungdoms år:
"Finge folk välja väder efter sinne
så bleve de aldrig vår."
................................ Alf Henrikson
Sorg.
SvaraRaderaDet skulle onekligen vara lättare att acceptera att vintern nästan är här, om det vore sol och fina höstfärger.
SvaraRaderaSnart är det vår!
Margaretha
Tjohej!
SvaraRaderaSkämt åsido. Jag börjar känna mig lika vissen i kanten som de färglösa löven...
Men dina bilder är vackra!
Mira,
SvaraRaderaHåller med, hösten, du och jag är vackra, om än vissna i kanten. Men det skulle vara ännu roligare om vi - och hösten - kunde åldras med lite mer färg, och framför allt ljus! Ljusa tankar kanske hjälper?
Håll ut!
Margaretha