lördag 12 september 2009

Sammanträffanden

Kanske inte något av de märkligare, men lite lustigt.
.
Jag lyssnar mycket på radions P2. En av mina favoriter bland musikpratarna är Boel Adler. Jag uppskattar hennes sätt att presentera musiken, och att man hör vad hon säger! Hon har en föredömlig diktion, och sväljer inte sista halvan av meningarna som många av hennes kollegor gör.
För ungefär ett år se'n hade vi besök av en god vän från vår tid i Åkersberga. Som så ofta när man träffar gamla vänner, talade vi om flydda tider och gemensamma bekanta. När N.L. kom på tal säger Ingrid:
"Vet du att hans dotter arbetar på Sveriges Radio? På musikradion – Adler heter hon nuförtiden, Boel Adler".

Och plötsligt minns jag en dag för länge se'n. Jag vikarierade i en mellanstadieklass, men hade inte så mycket att göra eftersom polisen var där just den da'n och talade om sitt jobb – och jag tror också att det handlade om trafikvett. Jag minns inte i vilket sammanhang, eller varför, polisen talade om fotboll – men han säger något i stil med "att när ni killar spelar fotboll". Varpå Boel genast upphäver sin stämma och frågar varför han tror att bara killarna spelar fotboll.

2 kommentarer:

  1. Håller med! Boel är trevlig att lyssna på...

    SvaraRadera
  2. Det finns ju fler som är bra - Per Lindqvist till exempel - och ibland undrar jag vad det är som gör att jag får de favoriter jag får. Rösten, sättet att uttrycka sig... det måste ju vara någon slags helhetsbild som jag omedvetet gör mig.
    Margaretha

    SvaraRadera