Före min tid

Om man ska lita på trendshowens stylister kommer kvinnor i framtiden att blanda strumpor i olika färger. Det ska se ut som det var extremt mörkt i garderoben på morgonen. Medvetet slarvigt och bohemiskt. Aldrig samma färg på strumporna

.
Ovanstående hittade jag på nätet i går när jag ägnade mig åt lite strumpforskning.

.

Gårdagens strumpprat fick mig att minnas min skol-tid som inföll före strumpbyxornas intåg. Det vill säga, som barn hade jag, vad som på den tiden kal-lades kalasbyxor. Men något senare i livet var det strumpor som gällde – för det mesta yllestrumpor i olika färger. Som alla vet – alla som var med då – behöver strumpor stoppas, vilket inte är världens roligaste jobb. Så jag kom på att istället för att plocka fram stoppsvamp, nål och garn, använde jag textillim och tygbitar. Efter ett tag täckte lapparna hela fot-sulan och fungerade utmärkt som tofflor. Strumporna räckte på så sätt länge, men fick natur-ligtvis inte evigt liv. Men jag slängde ingen strumpa förrän den var irreparabel – och aldrig båda strum-porna i ett par. Det innebar att jag sällan hade matchande strumpor, något min far inte uppskat-tade. Jag minns hur vi gick Regeringsgatan fram, när han av någon anledning kom att gå efter mig och ut-brast: "men du har ju fått en brun och en blå strumpa på dig i dag!". Det var nu ingen nyhet för mig – men far höll sig se'n tio steg efter mig ända tills vi kom fram till bilen.

Föga anande jag då, hur långt för min tid jag var.