0
Har nyss lyssnat på Filosofiska rummet som i dag handlade om språkförbistring. Man frågade bland annat om man förändras när man byter språk. Det svarar jag obetingat ja på – mest är det väl en känsla som kan vara svår att förklara, men en gång var det en man som sa' åt mig att mitt kroppsspråk förän-drades med språkbytet.
Spännande det där med språk – har i bland undrat hur mycket barndomens läsupplevelser påverkat mig.
Birgitta, min utmärkta svensklärare, försökte för-gäves få mig att inse att en text vann på att inte ha 17 bisatser – i varje mening. Men jag smålog när jag i dag läste om Greta och Vanda – där finns en del mastodontmeningar. Fast jag kan nog inte skylla på Amy Palm, jag misstänker att min odisciplinerade svenska bottnar i min personlighet – vilken jag inte tänker gå närmare in på här.
Det är spännande med språk och beteenden. Jag tillbringade en del av ungdomen i Frankrike och åtminstone till en början led jag väldigt av att inte kunna nyansera mig och t ex vara rolig. Att inte kunna visa mitt bästa jag.
SvaraRaderaMargareta
Visst kan det vara irriterande att vara tvungen att anpassa tankarna efter ordförrådet! Och trött blir man av det också!
SvaraRaderaMargaretha