0
Jag är nog en obotlig ”förstör-det-självare” – böcker, med vilka anvisningar de än må vara, har en oemotståndlig lockelse för mig. Ser jag tillbaka på mitt liv så har det alltid varit så, och som alla barn krävde jag av mina föräldrar att vi skulle sätta igång genast med föreslagna projekt. Långt ifrån allt blev bra, det krävs en del livserfarenhet för att inse att bilderna ofta förskönar projekten.
I min barndom hade man småslöjd på schemat – jag mins att jag gjorde en hiskelig papperskniv till far. Vi fick ett råämne i plexiglas (tror det hette så på den tiden) som skulle filas på så att det blev en egg. Det var nog inte en enda unge som hade tålamod att fila ner den säkert halvcentimeter tjocka plastbiten så att det blev en användbar papperskniv. Se’n lindades skaftet konstfärdigt med plastremsor i två färger.
Mor förmodades inte ha användning för något så maskulint som en papperskniv så till henne lindades en armbandsstomme (av samma sorts plast) med plastremsorna. Inte heller armbandet blev användbart.
Några av gårdagens fynd hos Gutenberg var böcker med tips på allehanda onödiga prylar små barn kan tillverka själv. Ska strax berätta om dem på bokbloggen.
0
Nu har jag flyttat ut på kökstrappen och räknar med att sitta här tills solen går ned och det blir för kyligt att sitta här.
Jag har fortfarande inte lyckats listat ut hur jag ska kunna få bilderna från kameran till den här datorn, så ni får hålla till goda med gamla bilder av älsklingen.
Jag har varit frånvarande i vårsolen några dagar, och känner mig frågande vilka bildproblem du har?
SvaraRaderaJag ska läsa vidare, det kanske klarnar...ny kamera?
De gamla bilderna av älsklingen funkar hur bra som helst:)
Min dator dog dagarna före påsk och jag fick låna en dator av min datorguru – den är jättebra men jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att föra över bilderna från kameran. Och så har jag naturligtvis de flesta bilder, adresser och annat jag jobbar med, i den avsomnade datorn..
SvaraRaderaMargaretha
som just kom in från en eftermiddag i solen
Oj så jag skrattade när jag läste om din papperskniv, och såg att du skrivit tåvärmare som etikett. Betty MacDonald va? Jag gjorde en brosch till mamma som gick sönder innan jag kom hem.
SvaraRaderaWv är helt passande penstil kanske ska jag göra en pennvässare. Hoppas du har fått ordning på datorn och kameran, jag skulle sakna dina bilder om du inte kunde lägga ut dem.
kram från Mette
God morgon Mette,
SvaraRaderaJa, så här många år efteråt kan man skratta åt sina tåvärmare (ja, det är Betty i The Plauge and I, tror jag) men när det hände var det snudd på katastrof – allt arbete och alla förväntningar, så gick det sönder eller i alla fall inte att använda. Men jag har märkt att det blir svårare och svårare att motivera ungar (en del ungar) till att lägga ner arbete på att göra något ordentligt. Fast den debatten får vi kanske spara till ett senare tillfälle.
Har inte brytt mig om att pula mer med datorn för att fundera ut hur man gör med bildöverföringen – får ju snart min nya. Och då får jag nog problem att lära mig Vista – håll alla tummar du har till hands och fots. Nu piper pumpen och jag måste ila……
Kram,
M
För säkerhets skull kan du krossa (cross alltså – krossa inga glas för min skull bara fingrar och andra ”krossningsbara” kroppsdelar) allt som går at krossa.