söndag 15 mars 2009

Lycka

0
o
Det finns blott en väg till lycka, och det är att
upphöra med att bekymra sig över förhållanden
som det inte står i vår makt att förändra.
0000000000 Epiktetos

0
Jag inbillar mig att min älskling var lycklig i dag, när solen sken, det var ljummet och luften var full av vårdofter. Och om jag känner dofter — vad kännder då inte en katt. Att vässa klorna på garaget ser lustfyllt ut, nästan så jag försökte själv...
0
Lyssnade på filosofiska rummet till eftermiddags teet i dag — det handlade om lycka — och satte genast i gång tankarna. Man talade om den ständiga jakten på Lyckan, den ouppnåeliga lyckan.
0
Nu är vi ju alla så olika, men jag hade lite svårt att förstå deras förklaringar av lyckan — eller rättare sagt det som sades vara vad de flesta avser med lycka.
Inte ett ord sades om den stillsamma vardagslyckan som sköljer över oss varje dag:
ö att öppna köksdörren en sommarmorgon och mötas av sommarens dofter och skönhet
ö att sitta vid brasan med en god bok och en spinnande katt
ö att komma ut i köket när solen lyser in genom myggtjällsgardinen
ö att bli ihågkommen av sina vänner, med brev, telefonsamtal, besök eller kommentarer på bloggen

6 kommentarer:

  1. Hej em!
    Precis så känner jag också, det är i det lilla livet som jag hittar lyckan. Just då när Katten spinner i mitt knä eller när jag får ett soligt leende. Det är också fint att få någon sorts kontakt här genom bloggarna, trots att vi egentligen inte känner varandra.
    God Natt, önskar

    SvaraRadera
  2. Maggan,
    Jag tror att det är med bloggar som i det övriga livet - man hittar alltid till sina själsfränder. I början läser man alla bloggar tills man storknar, men så småningom utkristalliserar sig några få som man återvänder till.
    g'natt
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Åskar ser verkligen njutningsfull och lycklig ut där vid garageporten i vårsolen :)

    Jag tänkte, när jag läste vad du skrev, att något så "enkelt" som tystnad kan vara lycka.

    Idag på mammas nya boende så uttryckte hon hur härligt vilsamt och tyst det var.
    På förra stället hade de alltid en radio som skrålade sk populärmusik.

    Tystnad kan verkligen vara en ynnest och en nåd.

    SvaraRadera
  4. Christina,
    Ja, tystnaden är underskattat i dagens snabba och högljudda samhälle. Det är märkligt att sjukhus och äldreboenden ofta förefaller mäta sin effektivitet i decibel! Där är Vidarkliniken ett föredöme. Dels låter de inte så mycket där eftersom det inte finns TV, och inga radioapparater som bakgrundsmusik, men delvis därför att varje rum har ett förrum som dämpar korridorljuden.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Precis så har de på mammas nya boende, ett slags förrum så inga ljud från korridoren utanför hörs, plus att man som sagt slipper radioterrorn.

    SvaraRadera
  6. Så skönt att höra! Hoppas att din mamma snart finner sig till rätta - och att den nya miljön får henne att må så bra som bara är möjligt!
    Margaretha

    SvaraRadera