”The Red House Mystery” är Alan Alexander Milnes enda bidrag till mysterie genren — om man bortser från en humoristisk deckare.
”The Red House Mystery” blev väl mottagen, om man inte räknar med Raymond Chandlers kritik av boken. Men lika populär som hans barnböcker blev den inte — något som grämde Milne.
Att jag valt dessa två meningar är för att det råder delade meningar om huruvida det är god ton eller ej, för gäster att nagelfara sitt värdfolks bokhyllor.
Antony could never resist another person’s bookshelves. As soon as he went into the room, he found himself wandering round it to see what books the owner read, or (morenlikely) did not read, but kept for the air which they lent to the house.”
Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla lördags meningen.
Ifall folk överhuvudtaget har nån bokhylla så tar jag gärna en titt
SvaraRaderaAck och oj, exakt detta händer med mig också ... plus att jag gärna kollar det som hänger på väggarna ...
SvaraRaderaNågot som händer ofta hos oss alla som inte bara har porslinskatter i bokhyllan.
SvaraRaderaIbland är det svårt att veta hur man ska reagera.
Jöran
Något som händer ofta hos oss alla som inte bara har porslinskatter i bokhyllan.
SvaraRaderaIbland är det svårt att veta hur man ska reagera.
Jöran
Så har jag nog aldrig sett det, att det skulle kunna vara ett faux pas att kolla vad folk har i sina hyllor. Eller att jag borde bli förnärmad om de kollar mina. Tvärtom ger det ju bra möjligheter till intressanta samtal! Fast just nu, när jag har skönlitteraturen på landet och fackböckerna i stan, kan det behövas en förklaring till sortimentet i stan.
SvaraRaderaklart att en kollar värdfolkets bokhyllor! det är ju jätteintressant. särskilt om en inte känner dem riktigt tidigare. och det ger ju nästan alltid upphov till samtal på ett eller annat sätt
SvaraRadera