Stil

 Style is knowing who you are, what you want to say, and not giving a damn” 

                     Orson Welles

Det var stil och värdighet över korvförsäljningen (när butiksbiträdena var klädda i mörk kavaj o. kravatt)

men det var nog inte den här gubben som texten syftar på.

Vem minns inte varmkorvgubbarna — här kan du läsa om dem

Stil ska det handla om i dag, säger Klimakteriehäxan som härskar över ordvalet på onsdagarna.

Och jäspalt så mycket det finns att skriva om! 

 Livsstil, stilfull, handstil, ja till och med ostil hittar jag. Så värst många exempel på ostil hittar jag inte, men ett av dem kommer från Strindberg, som hade en åsikt om det mesta. Om Sèvres-porslin skrev han:

”Vad är det  då som gör Vieux Sèvres så oförklarligt  märkvärdigt och så dyrt? Det är ju icke ens  äkta porslin, varmed ju publiken menar  det bästa; det är icke så elegant i formen  just heller, målningarne äro minutiösa,  petiga; den gröna fonden är tung, död,  och väcker som allt grönt föreställningen  om gift, vilket är en obehaglig egenskap hos tallrikar, således ostil; den middagen (eller supén) skall  serveras i en boudoir, där denna servis skall vara med; det är  fint, men det är mesquint; se på Nevers-fajansen; se de stora  faten; vilka stora människor och vilka små!!”

Jag har inte räknat efter hur många sammansättningar det finns med stil — men klart är att det finns så många att jag redan från början gick vilse bland stilarna när jag hittade spännande sidospår. 

 Så jag börjar, som vanligt, med att ta reda på vad min vän SAOB, har att säga om saken.

”om långsmalt mer l. mindre spetsigt föremål utgörande redskap(sdel) av visst slag samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.”

Det är bara att konstatera att de flesta av oss inte passar in på SAOB:s första definition.

Därnäst konstaterar jag att jag knappast är rätt person att hantera ett ämne, som egentligen inte intresserar mig. Eller rättare sagt, mina personliga synpunkter  får många att sucka och himla med en ögonen.

Min vän (SAOB) är grundlig, först när hon gått igenom språklig stil, handstil, och behandlat konstnärliga stilarter och levnadsstilar närmar hon sig, med ett antal utvikningar den personliga klädstilen:

”ngts (egna osv.) sätt att framträda l. ge sig till känna l. te sig o. d., dels om form l. (sammanfattande) former vari sådant sätt ger sig till känna, särsk. i fråga om klädedräkt, liktydigt med: fason”

I ”Hjalmar Willén och hans klass" skriver Hugo Swensson:

”Har du märkt att de alla (dvs. privatister från en viss skola) .. går i samma stil? Inga glänsande prestanda precis, men drivna och drillade på ett centralt minimum.”

Ända sedan jag började klippa sönder familjens kläder, och ta ned husets gardiner & dukar, (detta innan jag uppnådde tonårsstatus) har jag sytt mina egna, och ibland andras, kläder.  Men hur man ska vara klädd har aldrig intresserat mig, modeskapare och deras märken har aldrig intresserat mig. Och även om jag kan sucka över konformiteten i mångas klädsel, så bryr jag mig inte om hur andra är klädda. Jo, jag kan bli upprymd över människor som har en personlig stil — vilken hellre får vara stillös än planerat stilfull.

En del klädmärket har jag naturligtvis noterat även om jag inte burit dessa plagg. Jo, ett skönt Marimekkoplagg använder jag fortfarande. 

Och visst är det välgörande att komma hem till någon som ger så mycket som flyger och far, i alla inredningsmagasins goda råd.

När det kommer till teckensnitt är charter en av mina favoriter, men blogger gillar det inte, så det får bli georgia här i bloggen.

 In front of the Hat Shop 

August Macke

Gäller det konst är svag för den tidiga 1900-tals konsten.

Ett av de vanligaste användningsområdena för ordet stil tycks vara inom litteraturen. Många har skrivit essäer i ämnet, och det är gott om artiklar riktade till skribenter om hur man på bästa vis ska få till artiklar med stil.





”AT the word style the critics at once sit up and take notice. We are all sensitive to style; we either like to drift with an easy, lazy current, or we prefer to fight a turbulent, resisting tide; we enjoy contemplating the moonlight upon tranquil waters, or we find our greatest pleasure in watching the ruffian billows breaking against rough shores. These are largely matters of temperament or of mood. The attitude of many of us changes from day to day, from book to book; but at heart we all have a preference, a prejudice in favor of certain methods of writing, while others awake our antagonism. 

 Så börjar Meredith Nicholsons läsvärda essä ”Style and the Man”, en essä som enbart handlar om kända författares litterära stil.