är en ganska
opraktisk pappa.
När det regnar
går han ut i sandaler,
när solen skiner
kan han ta sina stövlar.
När han kokar potatis
glömmer han att sätta på plattan
och när han kokar ägg
glömmer han äggen.
När han ska gå och handla
glömmer han pengarna
och när han går hem igen
och hämtar pengarna
glömmer han lappen
där det stod vad han skulle handla.
Min pappa
gör så gott han kan
och jag hjälper min pappa
så gott jag kan.
Opraktiska pappor
får väldigt
praktiska barn.
Med tanke på att vi alla har, eller har haft, en far — frånvarande eller närvarande — så behövs det ingen avancerad matematik för att inse att det finns, eller har funnits ett oräkneligt antal fäder. Och även om bara en bråkdel av dem blivit omskrivna, så är risken att fastna mellan ”Fadren”, ”Father Brown” och en mängd biografier om underbara eller djävulska fäder, så har jag gjort det enkelt för mig genom att begränsa mina val till böcker för unga läsare — och ändå blev det svårt att välja bort.
Maria Gripe har ett par böcker som passar in här, och jag väljer Pappa Pellerins dotter (som även gått som TV serie). Modernista har under de senaste tio åren åter gett ut många av Maria Gripes böcker. Annars kan ma ju leta efter hennes böcker på bibliotek eller antikvariat.
”My Father’s Dragon”, av Ruth Stiles Gannett Kahn, är en annan läsvärd klassiker.
Jag trodde att jag läst den på svenska för förskolebarn, för länge sedan — men jag hittar inget om en svensk översättning, så kanske var det en annan bok om en drake.
Det finns ju några att välja på.
Jean Websters ”Pappa Långben” (Daddy-Long-Legs) är ingen barnbok, men passar utmärkt för alla åldrar, inklusive vuxna. En rolig bok som jag inte skriver mer om här eftersom jag skrivit om Jean Webster flera gånger tidigare.
Det finns åtminstone två olika översättningar av den här boken — jag föredrar den av Helge Åkerhielm, liksom jag väljer boken med författarens illustrationer.
hos Robert kan du läsa mer om tisdagstrion, som i dag handlar om fäder
Jean Websters Pappa Långben är en fin gammal klassiker om en fiktiv pappa
SvaraRaderaHannele Ja, Pappa Långben hör till de tidlösa, och roliga, böcker som är värda en (om?)läsning.
RaderaMargaretha
Det är inte så länge sedan Sue kom hem med ”Pappa Pellerins dotter”, som hon vunnit. Hon älskade boken och beordrade mig att läsa den, vilket jag naturligtvis gjorde, och blev lika förtjust som Sue.
SvaraRaderaMy Father’s Dragon hade jag som barn, nu måste jag få tag på den.
Jag vet inte hur många gånger jag läst Daddy-Long-Legs, lika bra varje gång fast jag vet precis hur det går och att Jervis är så långtifrån en pappa/morfar/onkel man kan komma. Tror jag ska lösa om den NU!
Debbie
Debbie,
RaderaDet gläder mig att höra att Sue går i sin mormors spår, vad lösningen beträffar! Sen kan ni kanske läsa den charmiga ”My Father’s Dragon” tillsammans.
Håller med om allt du säger om Judy & Jervis!
Margaretha
Jag har inte läst någon av böckerna och inte heller sett TV-serien. Men nu blir jag riktigt nyfiken på Pappa Pellerins dotter och Pappa Långben.
SvaraRaderaMösstanten,
RaderaJag kan bara rekommendera båda böckerna!
Margaretha
Naturligtvis väljer vi Helges översättning!
SvaraRaderaJag återkommer.
Leon
Leon,
RaderaJa, och det på egna meriter — han var bra! Har du några av hans dikter?
Margaretha
Ingrid Sjöstrands "dikt" gillar jag! Jag erbjuder tre andra pappor än dina!
SvaraRaderaKlimakteriehäxan,
SvaraRaderaJag är väldigt förtjust i vad Ingrid Sjöstrand skrev — både hennes dikter, som du kan hitta hos Litteraturbanken, och hennes barnböcker, som ”Kalle Vrånglebäck” och ”Liten är fin”, men de får du leta efter i handeln eller biblioteket.
Den ena av dina pappor jag löst är ”Kejsarn av Portugallien”, som var en av min mors favoritböcker, och som jag nog borde läsa om.
Margaretha