Voff, voff, åt rackan, der hon glafsar

Naturen gaf åt all ting läten: 
Plump, plump, åt stenen, när han sjunker, 
Tjo, tjo, åt orren, der han klunkar 
På vers i tallens gröna säten, 
Visch, visch, åt pilen, der han flyger, 
Uff, uff, åt galten, der han slafsar, 
Lock, lock, åt siskan, der hon smyger, 
Voff, voff, åt rackan, der hon glafsar, 
Kiklu, åt kycklingen i buren, 
Mu-u, åt oxen, kon och tjuren, 
Jam, jam, åt katten, der han krafsar. 

      Carl Fredric Dahlgren

Sedan jag varit till soptunnan häromkvällen sparkade jag av mig mina plastskor som jag använder för korta utflykter i trädgården. Det var en ljummen kväll, så jag stannade på trappen med min bok. När jag lite senare plockade in mina pinaler var den ena skon borta — jag har ju hört talas om att både katter och rävar gör räder i villaområden, och samlar ihop allt som går att bära i munnen, så det föresvävade mig nu att det kanske var vad som hänt. När det ljusnade nästa morgon såg jag skon tio meter från trappen, och undrade om det skulle hända igen.

Skorna har fått vara i fred, men i går kväll fick jag flera gånger besök av en orädd räv. Han (djurkillar är för det mesta mer framfusiga än tjejerna) kom ända fram till mig, ställde sig på bakbenen med tassarna på mitt knä och sniffade. Det upprepades flera gånger och han sniffade sig metodiskt igenom hela trappen.

Jag pratade naturligtvis med honom, men fick naturligtvis inget svar eftersom jag inte är någon ”Doktor Dolittle”. Skrev en stump om Hugh Lofting för elva år sedan, och antydde att jag skulle återkomma — vilket jag härmed gör. Nu finns många fler av böckerna på nätet:

Hos Gutenberg 

Hos FadedPage 

Hos InternetArchive 

Och jag hittar illustrationer av olika illustratörer.

Vill du läsa dem på svenska får du knalla iväg till ditt bibliotek, eller införskaffa dem antikvariskt.

För rätt många år sedan läste jag att japanerna hade introducerat något de kallade ”Bowlingual”, en manick som fästes på jyckens halsband, och som sades kunna tolka vad hunden ”sa”.

Jag har inte varit tillräckligt intresserad för att söka efter manicken på nätet, men ser nu att Wikipedia har en trudelutt om prylen.

Förmodligen är den 20 år gamla uppfinningen omsprungen av ai nu — för i dag talar man på radion om hur just ai ska kunna tolka vad djuren har på hjärtat.