En, ett & i

 är de tre ord som ska finnas med i dagens titlar — allt enligt Ugglanoboken.



 To acquire the habit of reading is to construct for yourself a refuge from almost all the miseries of life.

       W. Somerset Maugham

 

Catherine of Alexandria,1530

Antonio da Correggio

Det har talats en hel del om Tove Ditlevsen på sistone, så trots att hon inte hör till mina favoriter väljer jag hennes ””Man har gjort ett barn illa”. Den enda av hennes böcker jag uppskattat var ”Annelise 13 år”, som jag läste när jag var tolv eller tretton år.

Ditlevsens romaner för vuxna var betydligt mörkare, med missbruk och sexsuellt utnyttjande av såväl barn som vuxna kvinnor.

Harry Martinsons ”Utsikt från en grästuva” är däremot en bok jag gärna rekommenderar. En bok med småprosa som jag ofta plockar upp och läser som i, det faller sig.

John G. Brandon är ett av mina senaste fynd, just nu är jag mitt i ”A Scream in Soho”.

Eftersom jag är mer hemma i New York City än i London, tog jag för givet att boken utspelar sig i NYC — men ack så  fel jag hade, jag är nu förflyttat till London under andra världskriget, mitt i en mörkläggning. Och vad, om inte en mörkläggning, lämpar sig för mord.

John tycks ha skrivit en hel radda böcker, bland annat många deckare med den humoristiske och sympatiske polismannen Patrick Aloysius McCarthy — som är en baddare på att slå ned bovar, allt under det han ber om ursäkt och levererar roliga (och rätt spydiga kommentarer).

A Scream in Soho , 1940

Sömnvanor

 

Oj, sleep! it is a gentle thing,

Beloved from pole to pole!

     S. T. Coleridge

Att sova är min specialitet, något jag behärskar till fulländning. Själv är jag en baddare på att lura tuppen — men jag inser att den sortens lurar inte ingår i ditt sömnprogram i dag.

 

Tuppen varit har i alla dar,

Som en Turk, och derför är han far 

      Kanske till sju hundra, 

      Hvem kan derför undra 

Om ibland han sig en tupplur ta’r.

Så diktade en okänd poet vid namn S. A. T. Bohlin. Vill du läsa de resterande fem verserna, hittar du dem hos

Litteraturbanken

1. Pyjamas, nattlinne eller naken?

Som det faller sig.

2. Lämplig temperatur i sovrummet för att du ska sova gott? 

Svalt, åt det kalla hållet. 

3. Hur mörkt ska du ha det?

Inga gardiner, persienner eller rullgardiner.

Det, och värme, är det enda som kan få mig att sova dåligt. Delade en gång rum med en tjej som skulle ha det varmt, mycket varmt, och becksvart i rummet. Hon la till och med kuddar på golvet vid dörren så att inget ljus skulle tränga in från korridoren — fast hon fick sluta med det när personalen höll på att stå på öronen varje gång de skulle titta till oss.

4. Hur många kuddar har du i din säng? 

I regel två, men det varierar.

5. Hur många timmar sover du per natt, ungefär? 

Hur många som helst.

6. Sover du i ett sträck eller vaknar du och somnar sedan om? 

Det händer att jag vaknar, men då somnar jag omgående om.

7. Drömmer du? 

Ja, men om jag inte anstränger mig för att minnas mina drömmar, så bleknar de innan jag ens fått ett grepp om dem.

To sleep, perchance to dream.

        W. Shakespeare 

Sleeping boy in the hay 

Albert Anker

I dag vill Klimakteriehäxan att vi berättar om våra sömnvanor.

Framtidsdrömmar

 

Telephone, National Telephone Service, USA, 1890

Hur underbart är inte lifvet! och telefon se’n!

Antag till exempel, att någon vill gräla?

Pang! så hänger man upp luren, och så står han där.

Och allt annat!

Men det borde finnas fick-telefoner. När man så släpper ut sin mann på kvällen – pling, pling, ringer man på litet emellan och frågar hvad han har för sig.

Först då anser jag, att uppfinningen fått värkligt  stor mänsklig betydelse.

ur ”I Stockholm. Också en resebeskrifning”,(1892)

av Alfhild Agrell

 

Hundra år av bokutgivning

 

Hans Thyberg 

ger oss ett överväldigande antal böcker att välja bland — inte helt enkelt. Det blir lite av blunda och peka, och då faller det första valet på Joyce Dennis bok ”Henrietta's War: News from the home front - 1939 to 1942.”, från 1985.

Joyce som hade gått på ett par olika konstskolor, kom att arbeta som reklamtecknare och så småningom som serietecknare.

”Henrietta’s War” som är en fiktiv brevväxling mellan henne och barndomsvännen Robert, handlar om de dagliga vedermödorna under kriget — allt skildrat med humor, och naturligtvis författarens egna illustrationer.

Jag har en känsla av att ”Svenssons”, 1979, av Per Anders Fogelström, hamnade i skuggan av ”Stad-serien”, som den har stora likheter med. 

Fast det som Fogelström låter flyta ut i fem romaner är här en enda bok — lagom mycket för några timmar i kvällssolen.

”The Sussex Downs Murder” 1926, av John Bude blir mitt sista förslag.

John Bude hette Ernest Carpenter Elmore, men skrev sina deckare under pseudonymen John Bude. Inspector William Meredith är hans polisman som på ett lugnt och metodiskt vis reder ut knepiga mordfall. 

”The Sussex Downs Murder” är hans andra deckare, den första utspelade sig i Sjödistriktet, och i båda böckerna kan vi kalenderbitare följa med i geografin eftersom nästan varenda liten by går att hitta på kartan.

Bude böcker är inget för den som vill ha biljakter och slik spänning. Man får följa Inspector Merediths tankar och hans besvikelse när han kör fast — det är långsam läsning med många detaljer.

Dagens tema — som utgår från Ugglanoboken — är tre böcker från tre olika decennier på 1900-talet.

Dagens selfie handlar om konst.

 Art washes away from the soul the dust of everyday life.” 

          Pablo Picasso

Le Peintre,  1963

Picasso

1. Mitt konstintresse på en skala mellan 1 och 5: 

Oj, jag som tycker hjärtligt illa om frågor som inte ger utrymme för förklaringar och definitioner klämmer i med en fyra utan några analyser.

2. Den förste konstnären jag föll för: 

Kunde jag bara tyda namnteckningen på en tavla som fascinerade mig långt innan jag visste vad ordet konst innebar, så skulle jag tala om vem det var.

Nu talar jag inte om stor konst, utan om en liten akvarell som jag tror att min far köpte i Frankrike innan jag kom till världen.

Så länge jag kan minnas har jag alltid funderar över vad som finns utanför bilder av alla slag, och kanske var det vad som gjorde den här bilden så lockande. Vart ledde egentligen den här gången. Vad för slags hus är det som skymtar, vad rymmer det?

Den första konstnär som jag fastnade för, förmodligen när jag var elva år, var Picasso. Det fanns en reproduktion av hans Don Quijote i en butik på Birger Jarlsgatan, där jag gick av spårvagnen på väg till skolan. Den kostade 15 kronor — vilket jag inte hade. Ser på nätet att den kostar under hundra kronor nu.

 3. På mina väggar finns:

Lite av varje, men ingen värdefullt för någon annan än mig själv. Några målningar och foton av några förfäder tycker jag mycket om. 

Inom synhåll just nu är några av min mammas mycket tidiga målningar och en radering från Asien.

                            Astri Taube

Så vill jag påpeka att konst inte alltid hänger på väggen — jag har till exempel keramik och träföremål ståendes och hängandes lite varstans. 

               Kaj Stuart-Beck

4. Den sortens konst tycker jag får för lite uppmärksamhet: 

Jag hänger inte längre med i vad som händer i konstvärlden, så vad som får för lite uppmärksamhet i dag, vet jag inte.

Men förmodligen är det, som det alltid varit, att det inte enbart är det konstnärliga värdet som betyder något — och väldigt mycket som borde uppmärksammas kommer aldrig inför allmänhetens ögon.

5. Den senaste konstutställningen jag varit på: 

Det är så oändligt länge sedan att jag inte minns det — kanske var det Lerin på Sandgrund.

6. Hur viktigt är det ekonomiska värdet av konst tycker du? 

För mig helt oväsentligt — men inte så för konstnären. De flesta duktiga konstnärer kan inte leva på sin konst, jag önskar att jag hade en lösning på det problemet. 

Konst har Klimakteriehäxan gett oss i uppdrag att berätta om i dagens selfie.

  

Litterär hänryckning

 

Drei Frauen im Grünen 

Thuar Hans

Gudskelov att hammarön finns och Hammarösjön och ångsluparne, som lätt och ledigt kunna föra en ditut. Man tröttnar på att gå och trampa på bron eller marschera i torgalléerna. Man kan inte jämt sitta i stadsträdgården och vara högtidlig. Ut i skogen vill man och se litet folkliv i frihet.

Så tänkte litet var, när pingstsolen sken över staden och brisarne kommo från Vänern med bud om den friska luften därute. Och folket strömmade ned till hamnen och packade in sig i båtarne och jag var med.

 

Så börjar Gustaf Frödings kåseri ”Pingst”, som du kan läsa hos Litteraturbanken.