Om bakelsegummor

  och vad de sålde, hör till dagens tisdagstema — mer om detta hittar du hos Ugglanoboken.

Känner du Bakelse-Jeana?
Ja, nog känner ja’na
Och har känt’na i många år!

Hon går på Stockholms gator,
Säljer pepparkakor,
Tar för stycket så mycket hon får.

diktade Bellman, och så värst mycket mer om dessa gummor,  är svårt att hitta. Ibland kan en och annan bakelsegumma (”Bakclse-Schana för bakelscqvinna, — käring”, står det i Ritz ordbok), slinka med i periferin i äldre romaner. Men jag har inte fått klart för mig när dessa madammer försvann från gatorna.

 

Men det mesta som finns att lära sig om bakelser kan man hitta i boken ”Bakelser, en studie i lyxens kulturella formspråk”, av den finlandssvenske etnologen Bo Lönnqvist. En faktaspäckad bok med många vackra och intressanta illustrationer.

Från bakelser är steget inte långt till choklad.

Lotten Ekman har jag talat om tidigare — och det av goda skäl. Hon var rolig och uttryckte sig väl, denna kvinna som betraktas som en av våra första kvinnliga stjärnreportrar.

Hennes ”En burk choklad” finns i novellsamlingen ”Humoresker och stämningar”.

En novell som är lätt att känna igen sig i.

 

Mitt tredje val hittar du hos FadedPage, det blir ”Sweet Thursday”, av John Steinbeck — fortsättning på hans ”Cannery Row”.

Skärsommar

 

The Terrace at Vétheuil 

Claude Monet

Det är inte länge sedan jag träffade på ordet skärsommar, och lärde mig att det är just nu.

SKÄRSOMMAR sa man förr om den ljusaste delen av sommaren med den skiraste grönskan, och menade då juni månad. ”Den sagovärld, som .. sjunger i fågelkvittret bland skärsommarns syrener” står det i den illustrerade månadstidskriften ”Ord och bild” från 1892. SKÄR betyder här klar, skinande, ren, oskyldig, och är nära besläktat med ordet SKIR. Det används i samma betydelse i ordet SKÄRTORSDAG och i uttrycket ren och skär lögn.

På tal om mygg & kvinnosak

The Mosquito Net 

John Singer Sargent 1912  

Indianer.

Låt den flicktyckmyckna minen fara,

eller göm den till din nästa bal!

Här är vildt och här är godt att vara,

här är mossan mjuk och skuggan sval.

Låt mig lägga i ditt knä min nacke

och var hygglig för en stund – se så!

Det är brant och tungt i lifvets backe,

vi få gräla öfvernog ändå.

Det är sannt, jag ämnar bli en hedning,

en förskräcklig, glupande tyrann,

du skall ledas af min viljas ledning,

jag skall bli en ryslig äkta man.

Jag skall murra åt dig öfver maten,

jag skall grina åt hvarenda rätt:

»fy för katten, vidbränd är spenaten!

– kvinna, säg, är detta kalfkotlett?»

Då blir tid att tala, cara mia,

kvinnans rätt och annat tanteri.

Fri är skogen, låt oss vara fria

än från lifvets strids pedanteri!

Låt oss låtsa, att vi bo i skogen,

vilda indianer, du förstår,

och vår wigwam är den dära logen

och jag själf, förstås, är Sagamor.

Jag är grym i strid och lat i freden

och jag heter Miantonimah.

Du skall följa mig på krigarleden,

bleka hvita Tith-oh-Wah-ta-Wah!

Men när tomahawken lagts i jorden,

skall jag ligga liksom nu på rygg,

trött på vandringen och trött på morden,

ligga trygg på rygg och fånga mygg.

Tith-oh-Wah-ta-Wah får gå och leta

efter möss och mask, som jag skall ha,

hon får slita, släpa, hon får streta,

stackars, stackars Tith-oh-Wah-ta-Wah!

Hon får bulla upp med mask och rötter,

och ett ormbunksblad får vara duk,

och till tack vid Sagamorens fötter

får hon sitta som en katt på huk.

Och när jag fått nog af matens gåfva

från den store anden Manitu,

skall jag lägga mig till ro och sofva

lugn och lycklig mot ditt knä som nu.

– Nej låt bli, skall du dra af mig håren ?

Vet jag skäms, min vilde indian?

Det är verkligt sannt med Sagamoren

och hans fru – det stod i en roman.

          Gustaf Fröding

Spel, men inte dobbel

I dag ska vi låta oss inspireras av schackspel, pjäser eller vad vi  kan tänkas associera med spelet.

Hos Ugglanoboken hittar du länkar till de som har några förslag att komma med.

Chess Players 

Michelangelo Caravaggio

FRITHIOF SPELAR SCHACK 

Björn och Frithiof suto båda

vid ett schackbord, skönt att skåda. 

Silver var varannan ruta,

och varannan var av guld.

    Frithiof spelar schack

           Esaias Tegnér 

Vill du läsa de resterande elva verserna hittar de dem hos Litteraturbanken.

Så här såg titelbladet på förstaupplagan ut.

”Two on a Tower” av Thomas Hardy är mitt första val i dag.

En av Hardys mindre kända böcker — och det inte utan orsak.

Här finns både kärlek och förvecklingar (och säg mig den roman där det inte finns).

Inte bara stjärnorna var emot deras kärlek — konventionerna, som klass och ålderskillnadvar det också. 

Det är många år sedan nu, som jag började läsa ”Two on a Tower”, och tyckte mycket om den — men efter kanske en tredjedel av boken, gav jag upp. Exakt varför minns jag inte, men nu när jag jag läser om Hardy, lär jag mig att ”Two on a Tower” anses ha en mycket lovande början, men sedan gapar författaren över för mycket, och han spårar ur. 

Det vore intressant att höra om någon av tisdagslitteratörerna har en annan uppfattning om boken.

Varpå jag genast plockar fram en bok där varken kärlek eller förvecklingar har en framträdande roll.

”Patron Annmari. Rackarungen blir bonde”, av Ester Blenda Nordström.

Trots att det talades och skrevs en hel del om Ester Blenda Nordström, för några år sedan, hörde jag ingenting om hennes fyra böcker om rackarungen Ann-Mari Sofia Lindelöf — böcker som byggde på hennes uppväxt. (Alla fyra finns hos Litteraturbanken). 

Chess is a foolish expedient for making idle people believe they are doing something very clever, when they are only wasting their time. ” 

― George Bernard Shaw

Polish Chess Players

Paul Powis

Och så sist, men verkligen inte minst, Johan August Törnbloms novell ”Damen i kupén” som får mig att minnas tågresor och tillfälliga bekantskaper.

Schack

Se, Vår herre han satt högt i skyarnas snö

med Den onde och spelade schack,

och Vår herre var gammal och sliten och slö

och han suckade ofta ett ack.

Men Den onde var pigg som en mört och en gök

och hans hjärna var blixtrande klar,

och han skrattade gott åt Vår herres försök

och han såg huru gammal han var.

Ty visst kunde det blivit en enkel affär

på ett drag och en enda sekund,

men det roade honom att leka så här,

och så väntade han en stund ...

Hela dikten av Nils Ferlin finns hos Litteraturbanken.

 

Civilstånd

är veckans tema, och nu blir det svårt att välja eftersom det förefaller som varje författare med självaktning har skrivit minst en bok eller novell där titeln talar om vilket civilstånd huvudpersonen har.

Reader

                         Daniel Cacouault

Everywhere I have sought peace and not found it, except in a corner with a book.

― Thomas à Kempis

Jag börjar ned en av barndomens favoriter, böckerna om Mrs. Piggle-Wiggle och hennes kurer för uppstudsiga, slarviga, smutsiga eller matvägrande barn.

First have a big mortgage, then lots of coffee.

— Betty MacDonald’s advice to aspiring writers

Och hon visste vad hon talade om, som ensamstående tvåbarnsmor utan utbildning, under depressionen, gällde det att ta de jobb hon kunde få, och som ibland blev mycket kortvariga — som när hon tog ett jobb som sekreterare utan att varken kunna skriva maskin eller stenografera.

Som så många andra välkända författare fick hon tbc, och tillbringade nio månader på ett sanatorium, vilket hon skrev om i sin bok ”The Plague and I” — en rolig bok, trots den ledsamma anledningen till sanatorievistelsen. 

Alla hennes böcker var roliga, några av dem i roligaste laget, och hon var en uppskattad författare, som sålde bra.

 

Om Mathilda Roos har jag skrivit tidigare, men hon förtjänar att bli ihågkommen.

Hon var en väletablerad och mycket läst författarinna, vid förra sekelskiftet. 

Från att ha varit en modemedveten societetsflicka, förvandlades hon till en engagerad kvinnosakskvinna — kanske får man tänja en gnutta på begreppet, i alla fall med dagens mått mätt — med radikala åsikter. 

I ”Ett ord till Fröken Ellen Key och till den svenska kvinnan”, (1896), kritiserar Mathilda Ellens teorier om kön. Teorier som Mathilda ansåg ”fäste kvinnan i färdiga mönster och berövade henne hennes frihet som självständig varelse”.

Det är en kort skrift, bara 44 sidor, där hon på ett övertygande sätt argumenterar mot teorierna i Ellen Keys essä ”Missbrukad kvinnokraft” — också den kort med sina 92 sidor.

Hjalmar Bergman skrev fler böcker som passar in på dagens tema — jag väljer den därför att jag inte minns mycket av den, och tycker att det är är ett utmärkt tillfälle att ge minnet en knuff.

Om en misslyckade officer handlar ”Herr von Hancken” som är (möjligtvis var) en omtyckt roman, som man lätt ta’r för en komedi — men som också har tragiska inslag.

Så kommer här en bonusbok från 1829 — en bok som jag inte rekommenderar, men ändå kan jag inte undanhålla er början av den.

Jag är medveten om att inte så många herrar flockas på min matta, men kanske någon av damerna har en herre i sin närhet som behöver goda råd.

En föredömligt kort bok — bara 28 sidor.

Om Manlig Skönhet öfver hufvud

Skall Herrarnes Toilettkonst hafva en säker grund, så måste den nödvändigt utgå från den allmänna kroppsliga skönheten, d. v. s. från de egenskaper hvilka man bland de bildade Européerna i allmänhet antagit såsom sköna, i synnerhet som hela denna konst ej består i någonting annat än i talangen att med moget bedömmande af ett lands klimat, plägseder och bruk, med störtats sedsamhet i en passande drägt fördelaktigt framställa dessa allmänna skönhetsegenskaper, samt kaschera eller reparera kroppens lyten.

Men hvad räknar man nu till mannens kroppsliga skönhet? Denna fråga ska jag i korrthet besvara, enligt allmänt antagna begrepp om Europeisk skönhet.

Till mannens skönhet hör en måttligt lång och smal vext, förenad med en väl proportionerad styrka och symmetri uti alla lemmar: öfverallt böra kraft och mod, styrka och vighet framlysa. Ett fritt öppet, och icke alltför fint ansigte med en bred, hög och behagligt hvälfd panna, ett eldigt öga, en fyllig haka med något dunkel skäggbotten utgöra mannens prydnad.

Toilettkonst för herrarne

I. Om Manlig Skönhet öfver hufvud