k
Men då middagen kom och vinet, uti en paviljong i trädgården, der vårljumma fläktar hoppade fram och åter genom fönstren förbi kaprifoliihäckarne, och flugorna surrade öfver solskensrutorna på golfvet, då kände han en oemotståndlig håg att underrätta sig sjelf, att han var i Arkadien,
ur "Fyra Giftermål. Taflor i Terburgs manér", 1842 av Johan Vilhelm Snellman
Knitting for the Soldiers
William Wallace Gilchrist
Min promenadkompis och jag konstaterar att "man blir så glad när solen skiner"! Och jag undrar i mitt stilla sinne hur många som försökt uttrycka sin solglädje i mer eller mindre dålig text (mest dålig, tycks det mig).
I skydd av solens tecken hittar man allt från J. A. Hultmans solskenssånger och Spel-Olles gånglåt till rena pekoralen.
Dagen randas. O hvad solskensglitter
I den unga flickans ystra skratt,
O hvad frågor, o hvad fogelqvitter,
O hvad joller, hvilka blyga spratt!
Söderns brud i lifvets blomstermånad
Ej som nordens hemligt vemod bär,
Hennes lycka ej så rik på trånad,
Hennes sällhet ej så sorgsen är,
Hennes känsloverld i moll ej klingar,
Hennes Psyke eger purpurvingar.
ur Nya dikter av Carl David af Wirsén
Men när solen skiner har jag överseende med det mesta — i synnerhet med yviga versrader — kanske för att jag själv inte kan åstadkomma annat än haltande julklappsrim. Men jag vet så väl hur det känns när skira blomster, vårskyar, flygfän och lekfulla vindar fyller hela kroppen med en hänförelse som jag inte kan få utlopp för.
Och ordet solskensrutor, är det inte ett härligt ord, undrar om det var ett ord som rann till i herr Snellmans hjärna, när han såg sådana rutor på golv och vägg. Johan Vilhelm Snellman är en tämligen ny bekantskap för mig, och jag tror han är mer intressant än jag först fick för mig.
Själv lider jag inte så mycket av mörkret så här års, men dagar som i dag inser jag ändå att kanske saknat solen, och minns en dag i mina tonår. Jag längtade hem och tyckte det mesta var pest, familjen jag bodde hos lyckades gräla med varandra om det mesta, från vem som var skyldig vem 1 cent, till hur nära tekoppen kunde stå bordskanten, utan att falla ned.
Och då en gräslig dag, kommer jag in på mitt lilla rum och ser hur solrutorna klättrar på väggarna — och jag fylls av en enorm glädje och ro.
Se, nu tittar lilla solen in igen!
Av mitt fulla hjärta vill jag hälsa den,
med min solskenssång, gång på gång,
ingen blir så god och glad som jag när solen skiner.
Se, nu tittar lilla solen in igen!
Se, så vackert! Vi skall ta den om igen!
Se, nu tittar lilla solen in igen!
släpp in den uti hjärtekammaren.
då blir det solsken ute,
solsken inne,
solsken uti vart sinn.
Underbar målning! Interiörer är svårt. Och att kombinera en interiör med det som finns utanför fönstren så att det blir en harmonisk helhet – det är jättesvårt!
SvaraRaderaVisst lyser solen upp både sinnet och tingen omkring oss. Det behöver inte vara solsken varje dag men en solskens dag då och då i november piggar upp.
Karin,
RaderaJag satt länge och tittade ut genom fönstren på denna bild - det ser ut att vara en strålande vårdag, med takdropp och snö som snabbt smälter undan i solen.
Tänk så många skickliga konstnärer det finns som man aldrig hört talas om - och några få, som den här, råkar man bara hitta av en lycklig slump.
Det är väl de där oväntade soldagarna som förgyller livet.
Margaretha