235

dagar kvar 

i

Grattis Vanessa!

självporträtt

Vanessa Bell 

30 maj 1879 – 7 april 1961 

 Nursery tea , ca. 1912

 Design for the textile 'Maud' for the Omega Workshops , 1913

Tea Things , 1919

Nude with raised arm , ca. 1920

Late Afternoon, Charleston, ca. 1933

 The Schoolroom, 1938

Garden in Sunlight , ca. 1935–1939

 The Nurse, 1942

 Still Life with Cyclamen , ca. 1945

Charleston drawing room , ca. 1945

 Seated female nude , ca. 1946–1947

The Kitchen Table, Charleston , 1948

'Still life, Lucca , 1952

Still-life with a bowl of figs , 1953

River reflections

 Flowers in a vase by a window, with garden beyond

The garden room

Lördag med Gutenberg

Jag börjar dagen med att ägna mig åt "Crazy Daisy", en ren slump att jag fortsätter "daisy-temat", men jag kan naturligtvis inte motstå ännu ett litet reklamhäfte. Det finns en hel del att läsa om företaget Scoville Manufacturing Company — ett gammalt företag som genomgått en hel del förändringar och sammanslagningar under årens lopp. Däremot hittar jag inget datum på häftet, "Crazy Daisy" Boutique, Vol. No. 5,  men nog ser det ut som bilderna togs på 60- och 70-talet. 

visst ser det sanslöst obekvämt ut

Jag vet att jag sett reklam för den här sortens "virk-manicker", men har aldrig provat på tekniken — och kan inte påstå att det här fyndet ger mig blodad tand.

Förkläden hör till min passion — men bara om de gör nytta, men

jag tvivlar på att den här sortens förkläde har något berättigande

en långkjol att mysa i allt under det du

väntar på att få återgå till ditt gamla liv

Så värst mycket mer är väl inte att säga om denna pryl — möjligtvis skulle det kunna vara något för alla dem som inte vet vad de ska göra nu för tiden.

How to Fold Napkins, Abundantly Illustrated with 

Many Handsome Styles and Diagrams Which Show How It is Done.

 Om konsten att bryta servetter har större berättigande än att virka blommor, överlämnar jag åt var och en att avgöra. Jag har kunnat bryta några få olika modeller, men jag minns inte när jag gjorde det senast. Men det är ju lite origami över det hela, och även om jag inte använt styva linneservetter till att göra näckrosor på länge, så har jag ibland sysselsatt barn att vika både tranor och näckrosor.

Och har du nu plockat fram servetter, så är det väl på sin plats att laga lite mat. Det här är ännu ett odaterat häfte från ett företag med lång historia och flera sammanslagningar. "Kitchen Tested Recipes" from Canned Foods 

 Skulle gissa att även det här häftet är från 60- eller 70-talet - det är tillräckligt gammalt för att göra en del saker från grunden, här förekommer inga halvfabrikat för "biskvierna" (eller vad jag ska välja för svenskt ord), 

 BEAN STEW

1 No. 2 can Kidney Beans or Soya Beans 

1 cup chopped Celery 

1½ cups canned Tomatoes 

¼ cup chopped Green Pepper 

1 tablespoon minced Onion 

1 teaspoon 

Salt 

Dash of Dry Mustard 

½ teaspoon Worcestershire Sauce 

⅛ teaspoon Thyme 

Drain beans, reserving liquor. Add enough water to liquor to make a cup. Pour into saucepan. Add celery, tomatoes, green pepper, onion, salt, mustard, Worcestershire sauce and thyme to liquor. Simmer in a covered saucepan for 20 minutes, until celery and green peppers are tender. Add kidney beans and reheat. Thicken if desired, by adding ½ teaspoon of flour dissolved in 2 tablespoons of cold water and simmer for 5 minutes longer. Serve with cooked rice or macaroni and a green salad. 

5 Servings

FRUIT DESSERT ROLLS  

1 No. 1 Tall can Fruit Cocktail 

⅓ cup Sugar 

1 cup sifted All-Purpose Flour 

2 teaspoons Baking Powder 

½ teaspoon Salt 

3 tablespoons Shortening 

¼ cup Milk 

½ tablespoon Butter or Margarine 

2 tablespoons Brown Sugar 

½ teaspoon Cinnamon 

¼ teaspoon Nutmeg 

2 teaspoons Lemon Juice 

½ teaspoon Lemon Rind 

Drain fruit; add water to juice to make 1 cup. Pour sugar and juice into a saucepan; boil for 10 minutes. Sift flour, baking powder and salt into a mixing bowl; cut in shortening. Gradually add milk until flour sticks together but is rather dry. Roll biscuit dough into a narrow oblong piece about ¼-inch thick. Spread fruit over dough; dot with butter or margarine. Mix together brown sugar, cinnamon and nutmeg; sprinkle over fruit; then sprinkle with lemon juice and lemon rind. Roll as for jelly roll. Cut into 1½-inch slices. Place rolls into a greased oblong baking dish. Pour in hot syrup. Bake immediately in a hot oven 450°F for 25 minutes. Serve plain, with cream or with hard sauce. 

6 Servings

236

dagar kvar 

i

237

dagar kvar 

i

Fem bellis

När jag åkte hem från ön förra sommaren, så skickade Anna, min granne, med mig en påse med bellis som hon grävt upp ur sin gräsmatta. Och i dag upptäckte jag fem bellis i min gräsmatta. 

Förutom att Daisy är ett namn (som även drabbat mig några gånger, när jag vägrat att svara på Margie), så kom jag att tänka på att det finns en hel del uttryck med daisy, som "fresh as a daisy" och "pushing up daisies" — men varför säger man oopsie daisy, för att inte tala om  lack-a-daisy‽

 Bother these loose stones! Oh lack-a-daisy me!

The Phrase Finder förklarar:

Lackadaisical may now be a single word but, in its original form, it derived from a phrase, albeit by a circuitous route. The phrase in question is 'alack a day' or 'alack the day'. It was used first by Shakespeare in Romeo and Juliet, 1592, on Romeo's mistaken belief that Juliet had died:

Shee's dead, deceast, shee's dead: alacke the day!    

Alack itself can be broken down into the exclamation 'Ah' and 'lack', which then meant failure or shame. Alack-a-day was a recognition of woe or regret at some unfortunate occurrence. 

'Alack-a-day' migrated into 'lack-a-day', by a process known as aphesis. This is defined by the OED as - the gradual and unintentional loss of a short unaccented vowel at the beginning of a word; as in squire for esquire.

It was used by John Eachard in The Grounds & Occasions of the Contempt of the Clergy and Religion Enquired, 1685. At that date the 'lack' spelling wasn't yet fully accepted and this citation proceeded the phrases by a hyphen, indicating the missing 'A'. 

'Lack a day. how easie a matter is it for old folks to dote and slaver, and for young ones to. be deceived.

Having been shortened 'lack-a-day' now became extended to become the rather fanciful 'lack-a-daisy'. This ornamentation may have been influenced by the existence of the term 'ups-a-daisy', a version of which was in use by 1711.  

Läs hela förklaringen här, och om oopsie daisy kan du läsa hos "Urban Dictionary".

I jakten på dessa uttryck stötte jag på en sång som jag aldrig hört talas om tidigare. En sång från 1939 skriven av Edith Mabel Mills.

 

Och så här går det till att dansa till sången:

The Position

Begin facing partners, Lead's back to center.

The Dance

Part I - Hands, Knees, Boomps-A-Daisy: Clap both hands with partner (1), then slap own knees (2), bump inside hips (3), then bow to each other, as if to say "excuse me" (4). While doing all this, shout "Hands" (1), "Knees" (2), "Boomps" (3), "A" (and), "Daisy" (4).

Part II - Swing and Rollaway: Step side along LOD and swing inside foot through along LOD (5), step side against LOD, swing outside foot through against LOD (6), then rollaway along LOD with a rotary waltz (7, 8).

Part III - Hands, Knees, Boomps-A-Daisy: Same as Part I (1, 2, 3, 4).

Part IV - Waltz: Take partner in arms and waltz for four bars (5, 6, 7, 8).

Repeat from the beginning.   

238

dagar kvar 

i

Kan du vissla?

Det kunde inte jag som barn, så när min några år äldre kusin kom på besök frågade jag henne om hon kunde vissla —  det kunde  hon inte. Det kändes bra, hon var ju ändå en skolflicka vilket inte jag var, så jag berättade för mor att Maja inte heller kunde vissla. Tack och lov, sa mor — vilket jag då inte förstod.


 Det är inte allom givet att kunna vissla som Toots T.

Nu för tiden kan jag visserligen framkalla ett visselljud — min mor som var en fantastisk visslerska skulle nog snarare säga att jag vriner, än att jag visslar. Men det finns hjälp att få, i "Whistling as an Art", 1925, av Agnes Woodward får man lära sig hur det går till. Det vill säga, personligen blir jag inte ett dugg hjälpt av boken eftersom den ligger på en alldeles för hög nivå för mig. Men för dem som är mer musikaliska än jag kanske övningarna kan leda till framgång i visselkonsten.

en av bokens övningar

 Schuhplattler 

Ferdinand von Reznicek      

När jag såg den här bilden trodde jag först att det var en efterhängsen karl som visslade efter kvinnan — men vid en sväng på nätet fick jag lära mig att "Schuplattler" är  en dans.

 Figurine of an actor whistling, from Jiaozuo, 

Henan, Yuan Dynasty (1271-1368)

Att den här charmiga terrakottafiguren busvisslar, råder det väl inget tvivel om, men om det var efter en vacker flicka eller något annat, lär vi aldrig få reda på.

239

dagar kvar 

i

Suffragists protesting at the White House in 1918. 

The Gnomobile — A Gnice, Gnew Gnarrative with Gnonsense, but Gnothing Gnaught

Det är svårt att föreställa sig hur stora redwood träden är,

så jag har snott den här bilden från bloggen "The Wandering Daughter"

Det är lycka att upptäcka att en bok som inte funnits på nätet tidigare, nu finns där! De som brukar besöka mig har nog inte undgått att höra mig tjata om Upton Sinclairs barnbok "The Gnomobile" från 1936. Det är så länge sedan jag läste boken att jag bara hade ett vagt begrepp vad den handlade om — men jag mindes att jag tyckte mycket om den, och nu när jag läst om den kan jag bara konstatera att jag fortfarande gör det.

Upton Sinclair besökte "Redwood National Park" i norra Kalifornien 1936, och fick då idén till den här boken. Upton var socialist och engagerad i sociala frågor och hade i sina böcker tagit upp missförhållandena som rådde på många stora arbetsplatser, och efter att nu ha läst om den här boken är jag böjd att kalla honom för trädkramare.

Den här e-boken har originalupplagans illustrationer

av John O'Hara Cosgrave

Berättelsen börjar i Redwood National Park där Elizabeth blir vän med Bobo, en gnome. Det visar sig att det bara finns två gnomer i parken, alla de andra har utrotats eftersom människorna skövlar redwoodskogarna. Elizabeth och hennes unge morbror Rodney erbjuder sig att ta med sig gnomerna på en resa österut för att se om de kan hitta fler gnomer, Den äldre av de två är först misstänksam och säger:

Glogo does not want to meet the big people who kill trees. "'A tree has no tongue with which to make words. A tree speaks in actions. If you love it and live with it, its spirit becomes one with yours and you understand it, and hate the madmen who murder it.'"

Resan blir bitvis spännande men slutar lyckligt, och Elizabeth säger:
“When I grow up, I’m going to help to save the forests, and have them all full of lovely little gnomes again!”

240

dagar kvar 

i

Grattis Clara!

Clara Louise Burnham, 1899

25 maj 1854 – 20 juni 1927

Det som fångade mitt intresse, när jag för ett par år sedan började läsa Claras böcker, var att de utspelade sig i New England, och att varje plats som nämndes, gick att hitta på kartan. Det här är en del av världen som jag tycker mycket om — något som jag delar med författarinnan. Hon hade ett sommarhus på Bailey's Island i Casco Bay, dit hon förlagt flera av sina romaner. 

Jag hade redan läst att Clara var "Christian Scientist" (medlem i Kristen vetenskaps kyrka, jag är lite osäker på vad dess medlemmar kallas på svenska). Det var ingenting som märktes i de böcker jag först läste, annat än att det fanns några personer som man i förbifarten fick veta att de inte hade något förtroende för läkare. 

Nu läser jag "The Right Princess", som verkar som rena reklamen för kyrkan. Jag finner den inte lika intressanta som hennes andra böcker, men har än så länge bara kommit till hälften, jag saknar humorn och naturbeskrivningarna som finns i andra av hennes böcker, och tycker att den är i jolmigaste laget — men den är tillräckligt intressant för att jag ska läsa vidare. 

De av er som har samma böjelse för gamla böcker, och gammalt språk, som jag har, kanske skulle uppskatta någon av hennes böcker. 

241

dagar kvar 

i

Tålamod

Hur är det, behöver sin själ och ditt sinne förädlas? Jag kan inte garantera någon förädling, men tycker att urvalet är spännande — ibland håller jag med, andra gånger undrar jag hur unge Viktor tänkt sig att just det citatet skulle kunna åstadkomma någon förädling. Boken "Gyllene ord. Sentenser och maximer till själens och sinnets förädling" hittade jag hos Runeberg.
Dagens tema är tålamod.

Tålamod är glädjens port.
                Friedrich Heinrich Jakobi.

        Lättare blir genom tålamod
        Hvadhelst du ej kan förändra.
                Horatius.

Den, som bäst kan tåla, kan också bäst handla.
                J. Milton.

Konsten att kunna vänta är framgångens stora hemlighet.
                Xavier De Maistre.

Sanningen fordrar outtröttlig uppmärksamhet och gifver ofta åt det blygsamma tålamodet hvad hon nekar den förmätna visheten eller det tilltagsna snillet.
                E. L. Bulwer.

Svagheten har fått tålamodet till skydd; kraften går ofta under genom otåligheten.
                E. v. Feuchtersleben. 

En tålig man är bättre än en stark och den, som råder öfver sitt sinne, är bättre än den, som städer vinner.
                Salomo.

Den, som lägger tålamod på bördan, bär lättare, hvad han måste bära.
                Fr. Logau. 

Viktor Lennstrand, 1861 - 1896

Viktor tycks ha varit en intressant person, som hann med en hel del under sitt korta liv. Jag gillar hans uppsyn, nog syns det att han inte bara gjorde och tänkte vad han blev tillsagd att göra och tycka.

242

dagar kvar 

i

I tider som dessa

Flat life, how sport is possible on a Saturday afternoon 

William Heath Robinson

tänkte jag dela med mig av några sportsliga idéer — man kan ju inte virka hela dagarna.

Lördag med Gutenberg

I dag fick jag ännu ett av dessa reklamhäften, som jag gillar så mycket, nu från "The American Thread Company". För knappt ett år sedan kunde vi lära oss att virka mattor, i ett av deras häften, nu gäller det "tåvärmare" att kränga på basarer och marknader.

Nu när så många gnölar över att de inte vet hur de ska få dagarna att gå (As if you could kill time without injuring eternity. sa Thoreau i Walden), skulle det kanske vara lämpligt att virka en "Pineapple Doily". Jag kan garantera att det kommer att fylla flera dagar — i alla fall för dem som inte är så virkvana.

Jag är övertygad om att de flesta av er, för att inte säga alla, saknar ett "Napkin Holder Cover" — saknar och saknar, inte har är kanske ett bättre sätt att uttrycka saken.

Slipsarna och en "Lampshade Cover" förbigår jag med tystnad, medan ett par udd- och mellanspetsar kanske vore värda en närmare titt. Men "Notepaper and Pencil Case" är så underbart läskigt att jag måste visa det. 

Den sortens onytta som jag gjorde i mina tonår, därför att det gick att göra — fast jag inte kan minnas att jag någonsin använde alla dessa pennskrin, kragar, skärp, bokomslag och tåvärmare.

Detta häfte från 1953 har förgyllt min morgon: "Star Book No. 98: Suggestions for Fairs and Bazaars". Att du inte får krama dina barnbarn, kan häftet inte göra så mycket åt, men kanske kan det hjälpa dig att öva upp ditt tålamod.