Mot bättre vetande

började jag läsa i kokböckerna jag konsulterade i går, för att se om de innehöll recept på smörgåstårtor. 

Visst visste jag att jag ägde "Fransk vardagsmat", från 1929, av Sonja Aminoff, men skam till sägandes har jag aldrig satt mig ner och läst ordentligt i den, vilket förmodligen är orsaken till att jag missat att den har en dedikation från författaren.

Kanske finns det några användbara recept, jag vet inte än eftersom jag fastnade i den rätt långa och intressanta inledningen.

För den svenska husmodern utgör brödfrågan ofta ett svårlöst problem. Hon får i regel nöja sig med färskt bröd en gång om dagen. I Frankrike tillhandahåller man färskt bröd fyra gånger om dagen. Första gången klockan sex på morgonen, då gifflarna och kuvertbröden till första frukosten tagas ur ugnen. Andra gången till lunchen klockan tolv, tredje gången klockan fyra, då man ånyo köper färska gifflar eller briocher till eftermiddagstéet samt slutligen klockan sju till middagen.

Baking Bread, circa 1920

 Aksel Waldemar Johannessen 

Jag får väl medge att jag aldrig sett det som ett problem att jag inte kan få nybakat bröd flera gånger om dagen, jag bakar när brödet är slut, vilket, tack och lov, dröjer mellan gångerna —  hur jag skulle klara mig utan frys, vet jag förstås inte.

Att man kan —  förmodligen ska jag säga kunde — få sitt kött stekt hos bagaren har jag inte hört talas om tidigare:

Bagaren kan emellertid även göra husmodern andra tjänster. Sålunda mottager han kött och höns till stekning. Man preparerar sin stek, det vill säga gnider in den med salt och peppar, lägger den i en eldfast form och beströr den med några smörklyftor. Man lämnar därefter in den till bagaren, säger till, om man önskar den väl- eller lösstekt, och bestämmer därefter ett klockslag, då man vill, att den ska vara färdig att hämtas. På utsatt tid tages steken ur ugnen, man betalar bagaren 75 centimes, det vill säga omkring 11 öre, och middagens huvudrätt är färdig att ställas på bordet.

Man får veta mycket om franskt vardagsliv, torghandeln, tjänstefolksfrågan, skolgång och "husmoderns privilegier":

Det har förut talats om, att den husmoder, som  visat sig ha förståelse för hemmets rationella skötsel, även bör komma i åtnjutande av ett visst ekonomiskt förtroende.

I Frankrike har man härvidlag kanske gått ett steg för långt. Här är det praktiskt taget kvinnan, som regerar hemmet i ekonomiskt hänseende.

För den händelse mannen är löntagare, är det vanligt att han överlämnar hela sin lön i hustruns händer. Det blir sedan hon, som får svara för de regelbundet återkommande utgifterna såsom hyra, skatter o.s.v.

Vi får oss även lite näringslära till livs, och en uppmaning att en gång i veckan avhålla oss från köttdiet. Så här avslutar jag med ett  av bokens recept på löksoppa.

Tailleuses de soupe, 1933

 François-Emile Barraud  

Soppa på lök och potatis

Några hela gula lökar förvällas lätt i saltat vatten. De upptagas med hålslev och får koka mjuka i vatten tillsammans med några skalade potatisklyftor. När grönsakerna äro mjuka, passeras de, varefter soppan får ytterligare ett uppkok. Nu tillsättes en dryg matsked smör samt lite tjock grädde. Innan soppan ska upphällas, tillsättes ytterligare en klick smör. Den hälles upp i värmd soppskål, i vilken vispats en äggula samt lite tjock grädde. Den serveras med torkade brödskivor. En läckerhet i all sin enkelhet!