1269

dagar kvar

i

1270

dagar kvar

i

1271

dagar kvar

i

1272

dagar kvar

i

1273

dagar kvar

i

1274

dagar kvar

i

1275

dagar kvar

i

1276

dagar kvar

i

1277

dagar kvar

i

1278

dagar kvar

i

1279

dagar kvar

i

1280

dagar kvar

i

Grattis Archibald!

Archibald Joseph Cronin 

19 juli 1896 – 6 januari 1981

Undrar om någon läser Archibalds böcker nu för tiden. Inte ens i mina tonår, då jag läste honom, var han längre populär — men han var rikligt representerad i våra hyllor, så jag plöjde igenom hans böcker. Så här många år efteråt kan jag inte redogöra för någon av dem, men jag mins enstaka episoder väl. Som när en läkare blir tvungen att operera en arbetare i mörkret i en kolgruva. Eller hur arbetarpojken får en rival om den vackra flickan, av en överklassyngling. 

Archibald var själv läkare, sin första bok skrev han under en lång konvalescens, och när den omedelbart blev en säljsuccé, fortsatte han att skriva.

Böckerna om Dr. Finley blev till en populär TV-serie — Wikipedia säger att doktorn var en fiktiv figur, men min skotska väninna säger att han var baserad på hennes farfar.

Det verkar inte som någon av hans böcker finns utlagda på nätet, men Bokus och Adlibris har en del av dem — men många är rätt dyra, så den lässugne gör nog bäst i att köpa dem antikvariskt eller be att biblioteket rotar fram dem ur magasinet.

1281

dagar kvar

i

The Tea Party

The Tea Party, 1893 

Agnes E. Walker 

I had a little tea party

This afternoon at three.

'Twas very small-

Three guest in all-

Just I, myself and me.

Myself ate all the sandwiches,

While I drank up the tea;

'Twas also I who ate the pie

And passed the cake to me.  

                     Jessica Nelson North

1282

dagar kvar

i

sommarvind?

Ännu en blåsig dag.

blåsa

blå`sa verb blåste blåst, pres. blåser 
ORDLED: blås-er 
SUBST.: blåsande, blåsning (till 2 och 3), blåst (till 1)

1 (mest i opers. konstruktion) naturligt strömma fram luft (parallellt med jordytan) p.g.a. lufttrycksskillnader{→fläkta 1, storma 1}: blåshål; det regnar och blåser; det blåser upp till västlig storm; det blåser på
BET.NYANSER: a) följa med eller drivas av strömmande luft ⟨vanl. med partikel⟩: papperen blåste bort; trädet har blåst ner; fönstret blåste igen; flaggstången blåste omkull b) bildligt råda uppståndelse: det har alltid blåst kring den berömde advokaten
KONSTR.: ~ (bort el. igen el. ned el. omkull el. på)
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. blasa, bläsa; gemens. germ. ord, besl. med lat. flare 'blåsa'

Visst har det blåst ovanligt mycket i sommar? Men det känns ofta mer som ishavsvindar än sommarvindar — ändå är det Carl Larssons målning "Ute blåser sommarvind" som jag kommer att tänka på, och visan med samma namn som jag ofta nynnat på denna sommar.



Om visan skriver Wikipedia så här:
Ute blåser sommarvind är en vaggvisa som diktades av Samuel Johan Hedborn. Den publicerades första gången i Poetisk kalender 1813 som utgavs av Atterbom. Den var då tänkt att sjungas till Fiskeskärsmelodin. Ursprungligen var texten tänkt för vuxna, men Wendela Hebbe tog 1845 med den i Svenska skaldestycken för ungdomoch snart blev det en barnvisa.  Hedborns dikt innehåller 10 strofer, men i Tegnérs tonsättning, som är den mest bekanta, är femte och sjätte stroferna inte med.

Om målningen kan du läsa här.

1283

dagar kvar

i

1284

dagar kvar

i

Lördag med Gutenberg

 Vilken sorts näsa har du?

THE NOSE.—Fig. 1 shows the normal nose, betokening an average character.

Fig. 2 is too rounded at the tip. Force of character is lacking.

Fig. 3 reveals a drooping line between the tip of the nose and the upper lip. This stands for a character that loves amusements and is apt to neglect the real things of life.

Fig. 4 gives a pronounced, fleshy curl where the nose joins the face. This is a sign that the possessor is a clear thinker, a leader of others, an intelligent person.

Fig. 5 shows a thin, pointed nose. The possessor is, probably, of a refined nature, but he or she is apt to be lacking in sympathy, even cruel.

Fig. 6 depicts a curved ridge. This is the nose of a person who lacks a refined nature. He may be jolly and humorous, but certainly not actuated by the highest ideals. Many noses of this shape are the result of an accident, which, of course, does not count.

A long nose indicates cautiousness, watchfulness, and often timidity.

A prominent nose that stands well out from the face shows a desire to observe and examine things, without the interference of others.

A fleshy tip to the nose displays a kindly nature, and a love of ease.

A short, small nose tells of conceit and a lack of sympathy for others.

A turned-up nose means that the possessor is a busybody, one who cannot keep a secret, but may be kind and generous.

Själv tvingas jag nog erkänna att jag är en inbilsk person som saknar medkänsla för mina medmänniskor.

Senaste veckan har det kommit fler "nya" böcker än vad jag har tid att fördjupa mig i. Men jag kan inte låta bli att titta närmare på ett par av dem. 

Det är ur den här boken, "Everybody's Book of Luck", by Anonymous, jag hämtat denna kunskap. Det framgår inte när boken trycktes, men jag förmodar att det var före andra världskriget eftersom man under rubriken talismaner, talar om hur man kan göra sig en lyckobringande sådan i form av en svastika. 
Bitvis är det nöjsam läsning, en del känner jag igen, som det där om att inte gå under stegar eller att man inte bör vara tretton runt bordet. Medan jag aldrig hört talas om att man inte bör klä sig i grönt:

The old saying, "green for grief," is a well-known one, and the writer would rather wear any color on earth than green, not even a green scarf or belt. Moreover, she sees to it that the other members of the family do not indulge in the unlucky color. But mind you, green only brings her ill-fortune when used for wearing apparel. There is no objection, of course, to a green front-door nor to wallpaper of the same color. For such uses, green plays its part harmlessly enough.

Though green dresses are more distressing to the writer than a red rag to a bull, she is quite prepared to admit that many people find it a very lucky color. This brings us to the point. There is no color that is universally unlucky; it is only so in the hands of certain individuals. With others, it may be an absolute harbinger of all that is lucky. Even green may do this.

Det var nog klokt att lägga in den där sista brasklappen om att det inte alltid stämmer — vilket jag är ett levande bevis på.

En bok att rekommendera för regniga dagar, för det finns massor med sysselsättning att hämta ur den, som att göra speciella tärningar som kan ge dig svaret på det mesta man kan tänkas fundera över.
Här nöjer jag mig med att ge alla ogifta en chans att ta reda på när man kommer att "bli" gift — för det är ju det varje kvinna drömmer om!

WHEN WILL YOU MARRY?

It has long been held that an unmarried person can tell how many years it will be before he or she is married, in the following manner.

Balance a small spoon on the edge of a teacup. The spoon should be perfectly dry. Then, with the assistance of a second spoon, tilt drops of tea into the balancing spoon and count them, one by one. The number of drops it takes to upset the spoon reveals the number of years that will elapse before the wedding takes place.

Så till en bok av helt annat slag "Little Songs of Long Ago".

Många av barnkammarrimmen känner jag till, men få av melodierna, som här finns noter till. Och nu när jag tittat närmare på noterna ser jag att det inte ens är de melodier som jag lärt mig. Det finns också länkar till ljudfiler, som min dator tyvärr nobbar. 

LAZY SHEEP, PRAY TELL ME WHY?

1. Lazy sheep, pray tell me why

In the pleasant field you lie,

Eating grass and daisies white

From the morning till the night?

Ev’rything can something do,

But what kind of use are you?

2. “Nay, my little master, nay,

Do not serve me so, I pray;

Don’t you see the wool that grows

On my back to make your clothes?

Cold, ah, very cold you’d be

If you had not wool from me.”

Lördag med Gutenberg

 

1285

dagar kvar

i

1286

dagar kvar

i

1287

dagar kvar

i

En dagboksanteckning

 Så här skrev Henry David Thoreau på sin födelsedag 1851:

...Thoreau's Journal: 12-Jul-1851

Now at least the moon is full, and I walk alone, which is best by night, if not by day always. Your companion must sympathize with the present mood. The conversation must be located where the walkers are, and vary exactly with the scene and events and the contour of the ground. Farewell to those who will talk of nature unnaturally, whose presence is an interruption. I know but one with whom I can walk. I might as well be sitting in a bar-room with them as walk and talk with most. We are never side by side in our thoughts, and we cannot hear each other’s silence. Indeed, we cannot be silent. We are forever breaking silence, that is all, and mending nothing. How can they keep together who are going different ways!

I start a sparrow from her three eggs in the grass, where she had settled for the night. The earliest corn is beginning to show its tassels now, and I scent it as I walk,—a peculiar dry scent. (This afternoon I gathered ripe blackberries, and felt as if autumn had commenced.) Now perchance many sounds and sights only remind me that they once said something to me, and are so by association interesting. I go forth to be reminded of a previous existence, if perchance any memento of it is to be met with hereabouts. I have no doubt that Nature preserves her integrity. Nature is in as rude health as when Homer sang. We may at last by our sympathies be well…

As I return through the orchard, a foolish robin bursts away from his perch unnaturally, with the habits of a man. The air is remarkably still and unobjectionable on the hilltop, and the whole world below is covered as with a gossamer blanket of moonlight. It is just about as yellow as a blanket. It is a great dimly burnished shield with darker blotches on its surface. You have lost some light, it is true, but you have got this simple and magnificent stillness, brooding like genius.

från Thoreau Society

Grattis Henry
Citatfunderingar

1288

dagar kvar

i

1289

dagar kvar

i

Grattis James!

Whistler in his Studio 1865, self-portrait

James Abbott McNeill Whistler 

10 juli 1834 – 17juli 1903

"Konst för konstens skull" var James motto.
Det finns mycket att läsa om James — gör det!
Jag önskar att jag vetat att det finns ett Whistlermuseum i Lowell, Massachusetts – när jag var där besökte jag enbart textilmuseer. Så råkar du befinna dig i Lowell, så missa inte museet som är inrymt i det hus där Whistler föddes.  

Nocturne Grey and Silver, 1873 - 1875

Three Figures: Pink and Grey 1868–78

 Hans mest kända tavla är nog den som föreställer hans mor.

Arrangement in Grey and Black No.1

1290

dagar kvar

i

1291

dagar kvar

i

Katter i konsten

John Craxton (1922-2009), var en produktiv konstnär som målade mycket mer än katter.

katt på stol, 1922

en ung grekisk pojke, 1950

katt och snigel

två katter

katt

katt mot röd bakgrund

katt och boll

katt och snigel, 1965

katten Marco, 1948

katt och guldfisk, 1975

sovande katter

stilleben med katt och barn, 1959

kretensiska katter, 2003

två katter, linoliumsnitt

katt och fjärilar

katt och fjäril

två katter