Svaret

Precis som jag misstänkte har flera av er, den här sortens "osthållarknappar". Men särskilt praktiska är de inte, och har man som jag små händer, får osten inte vara så bred över aktern, som den på bilden. 

Gåta

Och vad är detta?

Svaret kommer i morgon,om 

inte alla svarat rätt dessförinnan.

Att lämna spår och avtryck

Han gör intryck min älskling!

Mycket längre än till sin dyna på kökstrappen, 

kommer han inte när det är minusgrader.

Grodor, fiskar, taxar och lite till

De här två grodorna bor, tillsammans med inläggets övriga figuter, i en före detta teburk. Säkert undrar många varför i all världen jag hyser dem där, år efter år. Ren nostalgi, för använder dem gör jag ytterst sällan — men när jag gör det, så tycker jag att det är det roligt att plocka fram dem. I regel tycker även gästerna att det är ett lustigt inslag på tebordet — även om en del, likt Lotta*, aldrig sett slika figurer tidigare.

 

*Lotta som i en kommentar, talade om att hon aldrig sett ett smörknivsställ.

Ålderstecken?

Det händer att jag tänker högt — det händer nog rätt ofta är jag rädd — eller heter det att tala för sig själv? Nej, jag föredrar att säga att jag tänker högt, det låter bättre — som om det finns en tanke bakom orden. Hemma kan jag alltid rättfärdiga mitt småprat med, att jag talar med katten. Värre blir det när det inträffar vid potatisbingen på konsum. Jag insåg plötsligt att jag glömt att inventera grönsakerna innan jag åkte hemifrån, så där stod jag och visste inte vad som fanns hemma. Men jag kan svära på att jag inte tänkte högt — nu ska man inte svära på saker och ting, eftersom det ofta visar sig att man har fel. För fel hade jag uppenbarligen eftersom en kvinna bakom mig sa': "can I help you?" Jag hade alltså tänkt (muttrat) något i stil med "oh no, I forgot", vilket visade sig ge dagen en trevlig knorr. För Lynne som hörde detta var trevlig, och vi fick oss en trevlig pratstund mellan löken och potatisen. Vi hittade inga gemensamma bekanta, men väl gemensamma orter, hon var uppväxt i La Jolla, och hade alldeles nyss flyttat till Winnipeg. 

Spår av klövar i språket

Milking Time, July 1, 1946

Matt Clark

Det finns många intressanta radioprogram, och man kan lära sig mycket — om man inte som jag börjar fundera på hur den som talar uttrycker sig. Då vandrar tankarna sin egen väg och jag missar vad som sägs. Häromdagen hörde jag en kvinna använda det engelska uttrycket "tills korna kommer hem". Det var första gången jag hörde det på svenska, och genast började jag grunna över hur bra det egentligen är att direktöversätta den sortens uttryck. Är det bra eller onödigt?

For a long but indefinite time.

Origin

Cows are notoriously languid creatures and make their way home at their own unhurried pace. That's certainly the imagery behind 'till the cows come home' or 'until the cows come home', but the precise time and place of the coining of this colloquial phrase isn't known. It was certainly before 1829 though, and may well have been in Scotland. The phrase appeared in print in The Times in January that year, when the paper reported a suggestion of what the Duke of Wellington should do if he wanted to maintain a place as a minister in Peel's cabinet:

If the Duke will but do what he unquestionably can do, and propose a Catholic Bill with securities, he may be Minister, as they say in Scotland "until the cows come home."

Groucho Marx was never one to pass up an opportunity for a play on words and this occurs in his dialogue of the 1933 film Duck Soup:

"I could dance with you till the cows come home. Better still, I'll dance with the cows and you come home."

Grattis Selma!

 Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf

20 november 1858 - 16 mars 1940

Selma 23 år gammal  

Målning av Carl Larsson 1908

Fåfäng

Tiden är knapp när jag ska göra i ordning lite fika, innan jag beger mig till fotografen för att bli avbildad, så att jag kan förnya körkortet. Jag har glömt (låtit bli) att gå ut med komposten på morgonen, så kompisen erbjuder sig att göra det åt mig. Jag säger åt henne att låna mina stövlar, så att hon ska slippa blöta ned sina skor i det fuktiga gräset.

Plötsligt hör jag märkliga ljud — mitt emellan skrik och skratt — från farstun. Så står kompisen där i dörröppningen och håller upp min hårborste. "Det  var därför jag skulle låna dina stövlar" säger hon.

 

Redan under min skoltid försökte äldre klasskamrater få mig att vrida på strumporna, så att sömmen inte skulle gå i spiral runt benen, knäppa knappar och rätta till kläder som satt på trekvart. Och fortfarande händer det mig att jag, när jag ska lägga mig, inser att tröjan sitter bak och fram, och att jag inte kammat håret — och jag förstår varför jag fått en del undrande blickar under dagen. 

Så för att inte glömma att snygga till håret innan jag for iväg till fotografen, hade jag stoppat ned hårborsten i ena stöveln.

Musoleum

När snålblåsten viner kring knutarna, händer det att älsklingen kryper in i den vadderade lilla buren som står på trappen. Det var för övrigt i den buren Leobold satt när han sökte asyl här.

Jag blev lite förvånad när jag nyligen gick ut, och såg att buren var framdragen, och stod mitt på trappen med den lilla mattan liggandes bredvid. En titt in i kojan avslöjar den sorgliga sanningen — men om älsklingen avsåg buren som skafferi eller musoleum, förtäljer inte historien.

Valuta för pengarna

Det händer att dagens tidning blir liggande oläst på fönsterbänken — i bästa fall har jag läst de grova orden, på väg upp från postlådan.

Då känns det bra att se att tidningen ändå kommer till nytta.

Sanering pågår

"De skönaste planer, må de vara uppgjorda av

möss eller människor, går ofta om intet"

                                    Robert Burns

 J

ag har citerat Robbie tidigare — och kommer förmodligen att få anledning att göra det igen.

Älsklingen gillar underskåpen i köket, när han har långtråkigt, öppnar han dörrarna i sin jakt på sysselsättning. Nu har han i ett par dagar varit extra intresserad av ett par underskåp. Så det var ingen överraskning när jag öppnade en skåpdörr och förstod att mössen haft släktkalas under diskbänken.

Snickaren som lade in nytt golv under diskbänken, för inte så länge sedan, lämnade ett hål stort nog för råttor att komma igenom — hålet behövs, för att man ska kunna stänga av vattnet, men en brädbit, som går att ta' bort, över hålet, hade kanske varit på sin plats.

Som bekant slänger jag inget som kan vara bra att ha, så nu kom ett par ouppeldade brädlappar väl till pass. Nu är det inte precis enkelt, att ligga på golvet och försöka få fast en brädbit, längst in i skåpet, så jag är inte helt övertygad om att det blev tätt, och kring rören är det definitivt inte tätt, jag går och grunnar på hur jag ska fixa det — alla förslag emottages tacksamt! I dag insåg jag att de små liven även lyckats ta sig in i ett intilliggande kärlskåp — så här ska diskas. Och när jag ändå är i farten misstänker jag att jag bör undersöka alla skåp, för att dela porslin och tillagningskärl med mössen, är ingen tilltalande tanke.

To A Mouse

Wee, sleekit, cow'rin, tim'rous beastie,
O, what a panic's in thy breastie!
Thou need na start awa sae hasty
Wi bickering brattle!
I wad be laith to rin an' chase thee,
Wi' murdering pattle.

I'm truly sorry man's dominion
Has broken Nature's social union,
An' justifies that ill opinion
Which makes thee startle
At me, thy poor, earth born companion
An' fellow mortal!

I doubt na, whyles, but thou may thieve;
What then? poor beastie, thou maun live!
A daimen icker in a thrave
'S a sma' request;
I'll get a blessin wi' the lave,
An' never miss't.

Thy wee-bit housie, too, in ruin!
It's silly wa's the win's are strewin!
An' naething, now, to big a new ane,
O' foggage green!
An' bleak December's win's ensuin,
Baith snell an' keen!

Thou saw the fields laid bare an' waste,
An' weary winter comin fast,
An' cozie here, beneath the blast,
Thou thought to dwell,
Till crash! the cruel coulter past
Out thro' thy cell.

That wee bit heap o' leaves an' stibble,
Has cost thee monie a weary nibble!
Now thou's turned out, for a' thy trouble,
But house or hald,
To thole the winter's sleety dribble,
An' cranreuch cauld.

But Mousie, thou art no thy lane,
In proving foresight may be vain:
The best-laid schemes o' mice an' men
Gang aft agley,
An' lea'e us nought but grief an' pain,
For promis'd joy!

Still thou are blest, compared wi' me!
The present only toucheth thee:
But och! I backward cast my e'e,
On prospects drear!
An' forward, tho' I canna see,
I guess an' fear!

Celesta tankar

Sunlit Fluffy White Clouds in a Blue Sky

Jason Edwards

Mina pumpatankar är av samma slag som handkammartankarna — tankar som tar hissnande språng, och gör tvära kast medan händerna mekaniskt kladdar med sitt. Och likt handkammartankarna har alla mentala mejl och blogginlägg förångats innan pumpamoset nått sin slutdestination (frysen och en kaka), vilket föder nya tankar. Det är nu jag börjar röra mig i de högre luftlagren, när jag försöker visualisera mina förångade tankar. Eftersom tankarna nu ligger på en hög nivå slår det mig att mitt antagande att uttrycket "i sjunde himlen" och "being on cloud nine", har samma ursprung, förmodligen inte stämmer. Så jag konsulterar Pelle Holm:

Att var i sjunde himlen; efter den senjudiska teologins föreställningar om sju (urspr. tre) himlavåningar (med paradiset och Guds tron i den översta); även med syftning på det ptolemeiska världssystemets sju planethimlar och Koranen, där ängeln Gabriel antages ha fört ner koranen från den sjunde himmelen. 

Sedan vänder jag mig till Albert Jack, och hans bok "Red Herrings and White Elephants":

Being on Cloud Nine describes a feeling of total happiness and contentm or euphoria. Between the 1930s and 1950s the American Weather Bureau divided clouds into classes numberedone to nine. The highest, cloud nine, is the cumulonimbus, which reaches 40,000 ft aand can appear as white mountains, even on a sunny day. During the 1950s a popular US radio show, Johnny Dollar, ran an episode during which the hero was often knocked unconscious and then transported to 'cloud nine' where he was revived and lived to be a hero again in other episodes. It was through that association that 'cloud nine' passed into the English language as a populare phrase for the peak of existence.

"Red Herrings and White Elephants" finns hos Bokus tillika med andra av Albert Jacks böcker.

Rustikt skulle det vara

Minns ni smörknivarna av ene? En del av dem skulle säkert ha fungerat bättre som åror än smörknivar. Jag minns inte exakt när de blev populära, kanske var det i slutet av 60-talet och början av 70-talet — då när brödet var så grovt och innehållsrikt att man kunde använda limporna som dörrstoppar, man tände brandgula (hem)gjutna sterinljus och nyttjade äggkoppar av trä.

Med tanke på att jag varken samlar på smörknivar, äggkoppar, bestick, placeringskortshållare eller smörknivsstöd är min samling rätt ansenlig. 

Så värst mycket mer finns inte att upptäcka i min handkammare (jag har förstås inte skrivit om alla mina fynd), nu ska jag bara diska de askar och burkar, jag bestämt mig för att behålla.