Ett upprörande förslag

Caspar David Friedrich
målning av
Georg Friedrich Kersting

Det är dåligt beställt med mitt adrenalinförråd — men det lilla jag har rann till i morse när jag lyssnade på nyheterna och får höra att Svenskt näringsliv tycker att de som studerar humanistiska och konstnärliga ämnen inte ska få lika mycket studiemedel som de “nyttiga” studenter som studerar ämnen som leder till “riktiga” arbeten!
Så snart jag hörde det började bloggreportern i mig att arbeta. Men så damp det ner ett mejl från Konstnärernas riksorganisation och Sveriges konsthantverkare & industriformgivare — det var så väl formulerat att jag lägger ut det istället för mina indingerade pip.

PRESSMEDDELANDE
Stockholm den 31 mars 2011


Svenskt Näringsliv borde ägna sig åt företagsfrågorna!


I en ny rapport från Svenskt Näringsliv föreslås studenter inom de humanistiska och konstnärliga utbildningarna få sänkt studiemedel eftersom Svenskt Näringsliv ser dessa utbildningar som ”lågproduktiva”.

KRO/KIF tar starkt avstånd från detta synsätt på utbildning som skulle få stora konsekvenser när det gäller vilka som kan söka humanistiska eller konstnärliga utbildningar. Deras förslag skulle göra det till en klassfråga om man kan studera exempelvis konstvetenskap eller utbilda sig till konstnär.

Dessutom ger sig Svenskt Näringsliv ut på djupt vatten när de talar om konstnärer som lågproduktiva. Tvärtom visar den mesta statistik att bild- och formkonstnärer arbetar mer än genomsnittssvensken, hela 47 timmar per vecka enligt Konstnärsnämndens senaste inkomstundersökning. Och arbetslösheten är tvärtemot vad Svenskt Näringsliv tror faktiskt lägre bland utbildade inom de kreativa och kulturella näringarna jämfört med samhället i stort.

KRO/KIF tycker att Svenskt Näringsliv istället för att lägga förslag som skulle göra det svårare att bli konstnär borde engagera sig för att göra det lättare att vara konstnär. Särskilt då omkring 70 procent av form- och bildkonstnärerna är egenföretagare.

- Svenskt Näringsliv borde engagera sig i frågor som skulle göra det enklare att vara företagare som konstnär istället för att försöka förhindra människor från att bli det. Istället för sänkta studiemedel skulle vi se att en avdragsrätt för konst infördes, att ett system liknande ROT skulle införas för konstnärer och att konstnärerna skulle få bättre betalt när de visar sin konst. Varför driver inte Svenskt Näringsliv dessa företagsfrågor? Kommenterar KIF:s ordförande Johan Wingestad

- Svenskt Näringslivs förslag skulle göra att den sociala snedrekryteringen till de konstnärliga utbildningarna skulle bli än skevare. Tycker Svenskt Näringsliv att det ska vara en klassfråga om man som ung student ska utbilda sig till konstnär? Kommenterar KIF:s ordförande Johan Wingestad

För mer information kontakta:
Johan Wingestad, 070-3000493, johan@kif.se

Om KRO: KRO är de svenska bildkonstnärernas intresseorganisation. KRO ansluter konstnärer med högskoleutbildning eller minst fem års yrkeserfarenhet. KRO drivs på riksnivå, regionalnivå och i lokala arbetsgrupper.
OM KIF: Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, organiserar konstnärer och konsthantverkare som arbetar med tillämpad konst, dvs tillämpar sina konstnärliga kunskaper i specifika material.

Bristfälliga husmodersinstinkter

Inte soligt, men bra torkväder.
Det är gott att hänga tvätt i denna sommarljuvliga dag, att stå mitt i dofter och ljud och tänka på ingenting medan händerna, inställda på autopilot, vandrar mellan tvättkorgen och tvättlinan med det våta plaggen. När jag efter avslutat värv ser hur de välbekanta plaggen lojt vajar i den svaga brisen, slår det mig vilken oestetisk, ja nästan slarvig, husmor jag är. Läsning av andra bloggar har fått mig att förstå att andra kvinnor (jag har aldrig läst en mans erfarenheter av att hänga tvätt) hänger sin tvätt prydligt efter färg och form.

Konstig kombination?

Liksom så många andra (bland annat Anne-Marie och Magdalena) i bloggvärlden har jag köpt hem en vattenmelon. I morse någonstans i springan mellan sömn och vakenhet kom jag på att jag skulle göra Lynns fjärde juli sallad. Lynn är uppväxt med salladen, men varifrån den härstammar har jag ingen aning om. Kombinationen av ingredienser kan tyckas lite underlig, men jag har inte hört någon som inte gillat den. Att den är enkel är ju ingen nackdel heller — nyttig, god och enkel, vad kan man mer begära? ((Både tomater och vattenmelon innehåller lycopen)

Jag ska ha receptet nedpräntat någonstans, men brydde mig inte om att leta — det är inte så petnoga med proportionerna.

Blanda

½ liter vattenmelon, skuren i bitar

3 tomater — mina vägde drygt 3 hg — skurna i bitar

1 liten röd lök, i tunna skivor

rödvinsvinäger

olivolja

salt och peppar efter smak.

Dressingen har jag inga exakta mått på, annat än jag minns att det skulle vara dubbelt så mycket vinäger som olja, så jag höftade till något jag trodde skulle bli bra — och det blev det.

En uppstickare

Kryprosen är nog minst 25 år. Vi tänkte att den skulle få bre’ ut sig på en sluttning, som vi inte kunde räkna ut vad vi annars skulle göra med. Men rosen hade andra planer — redan andra året reste den sig upp, och sa’: “jag vill opp, jag tänker inte krypa för någon!” Och så har den fortsatt, nu är den högre än jag och har de allra ljuvligaste små rosor — men kryper är det minsta den gör.

Får se hur länge jag kan visa hur det ser ut i närheten av mig. Jag har en otäck känsla av att kameran håller på att lägga av, och frågan är då om det lönar sig att laga den. Det skulle ha blivit dyrare att laga min gamla kamera än att köpa en ny fick jag veta. Nog tycker jag att det är en märklig utveckling (utveckling?) när prylar inte går att laga. Att det blir billigare att köpa nytt, innebär för min del inte att det är självklart att jag har råd med det. Kanske får jag plocka fram någon av huset “riktiga” gamla kameror.

Röster

ja, jag hör röster — men har förfärligt svårt för att höra vad en del röster säger.

Farbror Sven, som hade en föredömlig diktion. Här kan man höra en lustig intervjuv, där han försöker få en mycket tystlåten unge att svara på frågor.

Länge har jag lagt märke till (läs, retat mig på) hur skitviktiga många ungar låter när de talar. Men jag inser ju att de talar som sina föräldrar. Många, för att inte säga de flesta, unga vuxna talar med ett beskäftigt staccatotonfall. Även om jag hör vartenda ord, har jag jättesvårt att koncentrera mig på innehållet i framförandet — jag hör bara satsmelodin. Bara på sista året har det blivit fler röster av det slaget på nyhetssändningarna, än gammaldags neutrala röster.

Jag vill inte ha tillbaka den tiden då kvinnoröster inte ansågs som lämpliga radioröster, och man var tvungen att tala rikssvenska för att få tala i radio — men kanske kunde man ge nyhetsuppläsarna några grundläggande tips i hur man talar så att även äldre personer uppfattar talet. Och då menar jag personer som är ännu äldre än jag, personer som faktiskt inte förstår för utpräglade dialekter (annat än sin egen).

För min egen del får jag tillstå att jag tycker att östgötskan är rätt komisk — så komisk att jag inte uppfattar innehållet när den är för bred. Och av någon märklig anledning tycks det vimla av östgötar på sveriges radios nyhetssändningar.

Eftersom vi äter middag tidigt på da’n, lagar jag mat under programmet Sommar — och jag lyssnar ibland på delar av det medan jag rotar runt i köket. I dag var det en underbar bloggerska, som hade precis den sortens beskäftiga röst som för det mesta får mig at slå radion på käften. Jag försökte verkligen ge henne en chans, jag har aldrig läst hennes blogg, och även om jag hört att bloggen kritiseras, så har jag inte tagit del av den kritiken. Men mitt försök att ge henne en ärlig chans misslyckades. Hon sa’ förmodligen ett par tre vettiga saker, men det drunknade i sättet att framföra det. Det var alltså inte mycket jag hörde av programmet, men på den lilla stund jag lyssnade hann hon att flera gånger försvara sin blogg mot “orättvis” kritik. Visst förstår jag att negativ kritik kan svida, men varför ge igen med samma mynt?

Många som bloggar blandar ofta, och omotiverat storleken på texten. Jag undrar om det är samma personer som talar på detta lustiga moderna vis.

Någon som vet?

Min blogg tycker uppenbarligen lika illa om oskicket att blanda storlek och färg på texten, som jag. Jag försökte i sista meningen, men den vägrar att göra som jag säger!

Grattis Emma!

Emma Goldman

27 juni 1869 - 14 maj 1940

Goldman talade och skrev mycket inom en rad frågor. Hon avvisade ortodoxi och fundamentalism, och var en viktig bidragsgivare inom flera områden inom modern politisk filosofi. Hon influerades av en rad olika tänkare, inklusive Michail Bakunin, Henry David Thoreau, Pjotr Kropotkin, Ralph Waldo Emerson, Nikolaj Tjernysjevskij och Mary Wollstonecraft. En annan filosof som inspirerade Goldman var Friedrich Nietzsche. I sin självbiografi skrev hon: "Nietzsche var inte en socialteoretiker, utan en poet, en rebell och innovatör. Hans aristokrati kom varken från födseln eller från börsen; det var anden. I den meningen var Nietzsche en anarkist, och alla sanna anarkister var aristokrater.

Läs om denna intressanta kvinna!

Hos Gutenberg kan du hitta en del av vad hon skrivit.

Sieglinde i Valkyrian

Hur underbart skulle inte opera vara

om det inte funnes några sångare.

Gioacchino Rossini

Grattis Gunilla!,

Drottning Gunilla

25 juni 1568 - 19 juli 1597

Jag visste att Gunillaklockan i Uppsala var uppkallad efter en drottning, men om drottningen visste jag inte mycket. När jag börjar leta efter uppgifter på nätet förstår jag att det inte finns så mycket information om henne — hon var ju inte kunglig, och flickor av folket, om än adliga, går sällan till historien. I "Svensk biografiskt handlexikon" kan man läsa följande:

Johan III:s drottning. Född d. 25 juni 1568. Föräldrar: Johan Axelsson till Häradssäter och Räfvelsta, riksråd och ståthållare öfver Östergötland, samt Margareta Posse.

Halfannat år efter Katarina Jagellonicas död började konung Johan se sig om efter en ny drottning och hans val föll på den sextonåriga Gunilla Johansdotter Bielke. Konungens syskon, så väl hertig Carl som prinsessorna, sökte på allt sätt förmå honom att afstå från denna förbindelse och i stället välja en drottning ur något utländskt furstehus. Men Johan förblef orubblig. Då mötte honom ett nytt motstånd, men från ett håll, där han minst väntat det, nämligen af den unga jungfru Gunilla själf. Hon hade gifvit sitt ja-ord åt en ung ädling Per Jonsson (Liljesparre), och då konungen meddelade henne sitt hjärtas val, fick han ett bestämdt nej på sitt frieri. Här öfver blef han så uppbragt, att han slog henne i ansiktet med sin handske och gick sina färde. Men Gunillas släktingar voro af en annan mening, de tyckte att en förbindelse med konungahuset vore ett ärende, som icke finge släppas ur händerna, och bestormade henne med böner och hotelser, tills hon slutligen gaf sitt samtycke. Det kungliga bröllopet firades i Västerås d. 15 febr. 1585. Giftermålet blef icke utan inflytande på konungen. Vid den strängt protestantiskt sinnade drottning Gunillas sida svalnade småningom Johans ifver för katolska läran, ehuru han aldrig lämnade sina drömmar om möjligheten att påtvinga svenska kyrkan sin liturgi.

Gunilla Bielke hade med Johan III en son, Johan, hertig af Östergötland. När hennes kungliga make dött och hertig Carl fattat regeringstömmarna drog hon sig undan till Bråborg i Östergötland och dog där d. 19 juli 1597.

Även om det inte har så mycket med Gunilla att göra, är det intressant att läsa om Bråborgs slott. Slottet som den stackars tösen lät bygga se'n hon blev änka. Det vill säga, det var möjligtvis mer synd om henne när hon gifte sig, än när hon blev änka.

Att fånga dagen

eller bli fångad av dagen

An Impromptu Affair, 1999

Jonathan Barry

Tradition is a guide and not a jailer.

W. Somerset Maugham

“Och så ska vi äta gott och ha trevligt”, vet inte hur ofta jag hört uttrycket på sistone — och naturligtvis förstår jag vad folk menar, men visst låter det som de aldrig äter gott och har trevligt till vardags.

Personligen tycker jag att det är viktigare att göra vardagen trevlig än samla ihop sig till en kraftansträngning några gånger om året.

Och mest minnesvärda tycker jag de tillfällen är då vi “fångat dagen” och firat att vi inte har något att fira.

Delvis kommer sig de här tankarna av att en väninna ringde för några timmar se’n — hon var bara tvungen att avreagera sig. Efter dagar av planering och slit, matlagning och städning orkade hon inte med släkten, som hade en annan uppfattning om hur helgen skulle firas. Och en halvtimme efter hennes samtal ringer hennes kusin och gråter av precis samma orsak. Tjejer som annars är de bästa vänner, men när man är trött och förväntningarna är för höga, kan det gå så.

Grattis Norman!

Norman Cousins

24 juni 1912 - 30 november 1990

Många med mig, kanske i första hand, förknippar Norman Cousins med skrattet som medicin.

Norman var till professionen journalist som 1934 började sin bana på New York Evening Post (numera New York Post) varifrån han snabbt avancerade. Litteratur låg honom varmt om hjärtat och från att ha varit litteraturkritiker på Current History fick han anställning på “the Saturday Review of Literature” (senare Saturday Review), där han 1942 blev chefredaktör.

Han uppmanade tidningens anställda att inte bara uppsatta litteratur, utan tjäna den, nära den och skydda den.

I hela sitt liv var han en outtröttlig förespråkare för nedrustning — han var president i “the World Federalist Association” och ordförande i “the Committee for Sane Nuclear Policy”.

Han var även “Adjunct Professor of Medical Humanities” vid the School of Medicine vid University of California i Los Angeles. Där bedrev han även forskning om människans känslors inverkan på biokemin.

Forsking som han omsatte i praktiken när han själv fick hjärtproblem, cancer och en reumatisk sjukdom.

När han vid 78 års ålder dog hade han levat åtskilligt mycket längre än någon läkare förväntat sig.

Han har skrivit flera böcker om hur han tog sig igenom sjukdom och smärta med hjälp av skratt och en positiv inställning.

Anatomy of an illness as perceived by the patient : reflections on healing (1979)

Head first : the biology of hope and the healing power of the human spirit (1989)

Human options (1981)

Sluten vård?

när det är slut på vården.

Fagin in the condemned cell, illustration till

'The Adventures of Oliver Twist' av

Charles Dickens av George Cruikshank

I min barndom hörde jag talas om hemlösa gubbar som frampå höstkanten brukade begå ett mindre brott, för att bli insydda över vintern. Nu läser jag om James Varone i North Carolina som rånar en bank för att komma i åtnjutande av den sjukvård han så väl behöver men inte har råd med!

Nog finns det mycket att säga om svensk sjukvård, och ibland avsaknaden därav, men det här är ändå en variant som jag inte hört talas om tidigare. Låt oss hoppas att metoden ska förbli överflödig i framtiden!

Grattis Wilma!

Wilma Rudolph

23 juni 1940-12 november 1994

Minns ni Wilma som betraktades som världens snabbaste kvinna på 60-talet?

Hon föddes som det 20:e barnet i en familj som fick 22 barn. Hon föddes för tidigt och vägde inte ens 2,5 kg vid födseln. Sjukvård för en svart fattig familj var inte att tänka på, så trots att Wilma var ett sjukligt barn som betade av lung inflammation och den ena barnsjukdomen efter den andra, så fick hon ingen annan vård än den hennes mor kunde ge henne. Men när hennes fot blev svag och deformerad blev de tvugna att söka läkare och fick beskedet att Wilma hade polio, och aldrig skulle kunna gå. Men Wilmas mamma gav inte upp, hon tog reda på att det fanns behandlingsmöjligheter på Meharry Hospital i Nashville. Trots att det var 8 mil till Nasshville, gav families inte upp, utan Wilma och hennes mamma reste två gånger i veckan till kliniken för behandling. Efter två år, kunde hon gå med en skena på benet, och läkarna lärde Wilmas mamma hur hon skulle klara av sjukgymnastiken hemma. Alla hennes syskon ställde upp och hjälpte till med terapin och när Wilma var tolv år kunde hon hon gå normalt utan vare sig kryckor, skena eller de specialgjorda skor hon tidigare varit tvungen att använda.

Hon började i skolans basket lag, där hon snabbt blev en av de bästa spelarna. Snart blev hon upptäckt av en tränare och började träna löpning.

Hon gifte sig 1963 med sin pojvän från skoltiden och de fick fyra barn.

Wilma avslutade sin tävlingskarriär 1962 och utbildade sig till lärare.

Bara 54 år gammal dog hon av cancer i strupen och hjärnan.

Degnötter

en av illustrationerna ur boken

"Homer Price" av Robert McCloskey

The night was Sunday night. All day long Mother had been baking, and when Almanzo went into the kitchen for the milkpails, she was still frying doughnuts. The place was full of their hot, brown smell...

Almanzo took the biggest doughnut from the pan and bir off its crisp end. Mother was rolling out the golden dough, slashing it into long strips, rolling and doubling and twisting the strips. Her fingers flew; you could hardly see them. The strips seemed to twist themselves under her hands, and to leap into the big copper kettle of swirling hot fat.

Plump! they went to the bottom, sending up bubbles. Then quickly they came popping up, to float and slowly swell, till they rolled themselves over, their pale golden backs going into the fat and their plump brown bellies rising out of it.

They rolled over. Mother said, because they were twisted. Some women made new-fangled shape, round with a whole in the middle. But round doughnuts wouldn't turn themselves over. Mother didn't have time to waste turning doughnuts; it was quicker to twist them.

From "Farmer Boy" av Laura Ingalls Wilder

Jag har faktiskt försökt att sno mina munkar för att de skulle vända sig själva — utan att lyckas. Men jag kom på det så sent i tillverkningen att jag inte hade deg kvar till mer än några få munkar, kanske behövde jag bara träna mer. Men eftersom jag bakar munkar så sällan, kanske en gång vart femtonde år, så har jag inte haft tillfälle att förfina min “sno-metod”.

I en kokbok från slutet av 1800-talet sägs att “raised doughnuts are cut in circles; plain doughnuts are twisted”.

Det finns de som hävdar att det i dag är "the birthday of the Doughnut", därför att en gosse vid namn Hansen Crockett Gregory, just denna dag 1847, kom på den ljusa idén att göra ett hål mitt i bullen därför att han ogillade den degiga mitten av den. Han var då var till sjöss och lär han ha använt en pepparburk för att göra hålet. Så här sitter jag och funderar på om man verkligen flottyrkokte sina bakverk ombord på skeppen.

Hur som helst så finns detta bakverk, som så många anser vara bland det amerikanskaste som finns, i nästan alla världens länder. Wikipedia har en list över vad de kallas på olika språk.

Det sägs att det var holländska invandrare som introducerade munkar i U.S.A., då under det holländska namnet "olykoek" (oljekaka). Somliga hävdar att det egentligen var hålet, som friterades separat, som var "degnöten", en annan variant är att Elizabeth Gregory, från New England (mamma till gossen som kom på att göra hål i sina munkar), stoppade en hasselnöt eller valnöt i mitten på sin munk.

Den första "doughnut maskinen" konstruerades av Adolph Levitt, en rysk immigrant, i New York City, på 1920-talet. Försäljningen av munkar ökade dramatiskt när arbetande maskiner fanns till beskådande i affärernas skyltfönster, och frestade förbipasserande att slinka in och köpa en munk.

Jag läser att år 2000 producerades årligen tio milliarder doughnuts i Amerika.

Och talar man om maskintillverkade munkar så asoccierar jag genast till Robert McCloskeys bok "Homer Price", 1943 — i svensk översättning av Åke Holmberg heter den "Han hette Homer". En rolig bok, väl värd att läsas även om jag inte tycker att det är hans bästa. För den som har små barn rekommenderar jag att skaffa "Blueberries for Sal". Robert McCloskey var alltså både författare och illustratör — han var förresten gift med Ruth Sawyers dotter Peggy Durand. Och vill du läsa om New York City vid förra sekelskiftet så rekommenderar jag Ruth Sawyers bok "Roller Skates".

För den som vill baka “doughnuts” (donuts) finns en uppsjö av recept och filmklipp på nätet att tillgå — både för jäsdegar och bakpulver.

Gräsmatteneuros

är inget jag lider av.

Lyssnar till ett trädgårdsprogram medan jag lagar mat. Många lyssnarne tycks ha frågor som rör gräsmattor. En dam hade en liten ogräsfläck på en stor gräsmatta — på beskrivningen lät det som brunört — som hon till varje pris ville bli av med. Experten rådde damen att gräva upp hela området och så ny gräsmatta — så gick hon i detalj in på hur man skulle bete sig för att inget annat än gräs skulle växa där.

De här människorna skulle förmodligen inte ens kalla mina gröna ytor för gräsmattor. Mina mjuka och oömma mossmattor med brunört, fibblor, smörblommor, veronica, förgät-mig-ej, groblad, aklejor och inte minst maskrosor förutom en mängd arter som jag inte ens kommer på just nu. Det här är gräsmattor som klippts regelbundet i över 30 år, ändå hinner det titta upp massvis med aspsly mellan varje klippning.

Ännu har ingen trädgårdsfanatiker fått ett nervsammanbrott när de besökt mig, men de finns de som ser lidande ut. Själv anväder jag mig av samma förträngningsmekanism som gör att jag inte längre ser dammtussarna innomhus — jag ser bara alla vackra blommor mitt i det frodiga och gröna.

Jag har besökt trädgårdsamatörers trädgårdar, där innehavaren av trädgården legat i rabatterna med ficklampa, och rensat ogräs natten innan busslasten med andra trädgårdsamatörer kommit. Jättefina trädgårdar, där amatörerna dreglar över ovanliga växter och försöker bräcka varandra med latinska namn. Men jag har ibland undrat om den sortens trädgårdsfantaster någonsin sitter i skuggan och läser en god bok eller bara tittar på molnen — eller låter ungar och hundar leka på sina med nagelsax klippta gräsmattor.

Vår mormorsros är en verklig mormorsros — den kommer från min mormorsmor, och skott av den har flyttats tvärs över landet flera gånger.

Så mycket knopp som våra ligustersyréner har i år, har de aldrig haft tidigare. Än är de inte riktigt utslagna — så det har vi att se fram emot.

Hur i all världen ett par iris hamnat i moraset bredvid garaget, har jag undrat över i flera år. Nu när jag besökte dem, såg jag att där finns ämnet till en julgran. Synd att den står lite för avsides för att bli bra som utomhusjulgran.

Rosenhallon och rönnsumak är lika mycket ogräs som asparna, men jag har inget större besvär av dem eftersom gräsklipparen mejar ned de som förirrat sig ut i gräsmattan vid varje klippning.

Visst finns det saker jag skulle vilja ha annorlunda i trädgården — men eftersom jag inte kan få till det , lönar det sig ju inte att deppa över det. Jag trivs i min vildvuxna oas — och jag hoppas att alla ogräsrensande trädgårdspedanter trivs lika bra i sina uppvisningsträdgårdar.

Grattis Joseph och Jacques!

Joseph Martin Kraus

20 juni 1756 - 15 december 1792

Klart jag måste gratulera en av mina många "husmusiker". Lustigt nog finns det mycket mer information om honom på engelska än på svenska. Vi svenskar vill ju gärna betrakta honom som nästan- svensk.

Jacques Offenbach

20 juni 1819 - 5 oktober 1880

Från min trapp

Efter en mulen och kylig morgon tittade solen fram och jag förberedde mig såväl fysiskt som mentalt för att ta' en runda med gräsklipparen.

Men först skulle soptunnan fyllas på, och en del avklippta kvistar fraktas bort från gräsmattan. Innan kvistarna var borförda kom regnet. Nu är gräset vått och luktpionen slokar.

Om en stund tänker jag lyssna på Filosofiska rummet som i dag handlar om konsten att samtala. Det låter intressant, samtalar gör vi ju också här i bloggvärlden — om än i skrift.

Godnatt

Egentligen är det för ljust för att sova.

Mer faderskapsfunderingar

När jag läser “Den lille ljugaren” minns jag Kalle, en gosse i bekantskapskretsen. Han fick en bror när han var fyra år, det var väl inte så roligt alla gånger när lillebror fick all uppmärksamhet.

En dag när Kalle och hans mamma promenerade med lillebror i vagnen, mötte de några damer som genast började diskutera vem lillebror var lik. Efter att ha stått ut med tantpratet en stund, uphov Kalle sin stämma och sa’:

“Jag tycker tycker han är lik brevbäraren.”

Den lille ljugaren

The Cradle, 1867

Claude Monet

Slå vad att lill herr von P.

Med tiden blir en ljugare,

Slå vad — jag säkert ej skall tappa —

Ty då han än i vaggan låg,

Han på sin moders make såg

Och ropte: »Pappa!»

Anna Maria Lenngren

Det är svårt att sluta läsa fru Lenngrens dikter, när man väl har börjat!

Grattis Anna Maria! — nu med förklarande tillägg

Anna Maria Lenngren

18 juni 1754 - 8 mars 1817

Andra tyger, andra seder

"I min ungdom," sade tant,

"så där sjuttonhundratretti,

då var flickan, kära Betti,

ärbar i sitt triumfant!

Ingen smörja fanns på skinnet,

fladdrigt bjäfs man då ej bar,

och hos vackra könet sinnet

stadigt som robrongen var.

Allting är sig olikt nu ...

Andra tyger, andra seder!

Tunna tafter, liten heder,

så hos flicka som hos fru!

Skamlöst skick och djärva miner,

oblyg gång på lustans stråt,

fräckhet, smink och musseliner

följa våra dagar åt."

(1795)

Det är kanske främst Anna-Marias satiriska dikter som vi nutidsmänniskor har behållning av. Men personligen tycker jag att hon är värd att läsas och begrundas — även de dikter som vid en första anblick verkar obegripliga. Du kan hitta både hennes dikter, och fakta om henne på nätet.

Många av hennes dikter är översatta till engelska — tyvärr hittar jag inte den boken just nu, och minns bara att mannen som har översatt dem heter Nelson i efternamn. Upptäckte först i morse att det det är Anna-Marias födelsedag, så jag har inte hunnit leta efter en bok som tydligen blivit placerad på fel plats.

Det fanns en gång ett Anna Maria sällskap, men det förde en tynande tillvaro — och nu vet jag faktiskt inte om det är avsomnat, vilande eller aktivt. Det bildades i prästgården i Ransäter, där Anna-Marias morfar bodde — och där man tror att hon fått inspirationen till dikten “Den glada festen”. Den vars första vers lyder:

Uti prästgåln slamrades med mortlar:

bråttom hade alla husets hjon.

Pigor svängde sig i helgdagskjortlar

och på spettet satt en gödd kalkon.

Jag hittar inte ordet robrong någonstans. Jag undrar om det har med franskans "robe" att göra. Någon som vet?

Robrond, robrong (robe ronde, fr. rund klänning): en nu ur modet kommen lång fruntimmersrock — vanligtvis av tjockt sidensars — öppen framtill och avrundad så att den baktill bildar ett vidlyftigt släp. Den bars utanpå en särskild kjol, var garnerad, uppfästes stundom över höfterna och hade ett långsträckt ryggliv samt tätt åtsittande armar, gående till armbågen.

Perfekt dag

att gå med i Magdalenas vattenpuss-hoppar-klubb.

In the Rain, 1882

Vincent van Gogh

The rain it raineth on the just

And also on the unjust fella:

But chiefly on the just, because

The unjust steals the just’s umbrella.

Lord Bowen

Hoppa i vattenpölar var ett av Magdalenas förslag på sysselsättning regniga dagar. Och det var så många som tillstod att vattenpölar var deras hemliga last, att Magdalena föreslog att vi skulle bilda en klubb. Om någon mot förmodan är osäker på hur man gör så titta på Gene Kelly när han sjunger och dansar i regnet. Tyvärr går klippet inte att bädda in så ni får bege er till den här sidan, för att se honom.

Har du inga pussar att hoppa i är du hjärtligt välkomen hit — här har det regnat hela dagen, så jag har vattenpölar så att det räcker till oss alla.

Du måste börja med att lita på dig själv. Om du inte gör det, kommer du för alltid att lita till andra människor för att bekräfta dina egna meriter inför dig själv och du kommer aldrig att bli lycklig.

Du kommer alltid att fråga andra vad du ska göra samtidigt som du känner dig förbittrad över dem, vars hjälp du söker.

Jane Roberts

För 796 år sedan

skrev kung Johan av England under Magna Carta. Jag måste tillstå att jag när jag såg det i morse, så lät det så bekant — men vad 17 var egentligen Magna Carta. Så här säger Wikipedia:

Magna Charta ("det stora fördraget") kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna. Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Magna Charta ses som grunden till Englands parlament.

Magna Charta innehåller en del som kan sägas ha inspirerat till i dag gällande grundlagars fri- och rättighetskataloger och till FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna. Bland annat innehåller den regler mot godtycklig fängsling, det som har det latinska begreppet habeas corpus. I stället får varaktig fängsling enligt dessa regler endast ske efter domstolsbeslut (häktning).

Fyra originalexemplar av Magna Charta finns bevarade: ett vardera i katedralerna i Salisbury och Lincoln i Storbritannien, och två på British Library. Ett senare exemplar av Magna Charta såldes i december 2007 för 21,3 miljoner USD på auktion i New York.

kung Johan

Och inte visste jag vem kung Johan av England var — en ny klickning och jag fick lära mig det.

Jag vet inte hur det är med er andra, men jag inser hur fragmentariska mina kunskaper är när jag hör Ediktet i Nantes, freden i Brömsebro, freden i Roskilde och spanska armadan 1588 — jag har ytterst dimmiga begrepp om alla dessa händelser. Så nu har jag tillbringat morgonen med att klicka mig fram mellan freder och fördrag. Mina nyvunna kunskaper kommer säkert att blekna framåt eftermiddagen — och i sanningens namn, har jag verkligen inte ansträngt mig för att memorera något av de jag läst. Jag hör till dem som anser att man ska lära ungar hur man ta’r reda på den här sortens saker, men jag kan inte för mitt liv förstå vitsen med att kunna rapa upp det på befallning

Flugigt

Kanske är det inte så dumt att vara en fluga — om man får bo i en pion.

Flugor får mig ofta att tänka på en episod i Eleanor Porters “Pollyanna”.

Minns ni det avsnittet?

Strikta moster Polly blir upprörd när Pollyanna öppnat fönstret så att flugorna kommer in.

"Certainly. I know it is warm, but I consider it your duty to keep your windows closed till those screens come. Flies, Pollyanna, are not only unclean and annoying, but very dangerous to health. After breakfast I will give you a little pamphlet on this matter to read."

"To read? Oh, thank you, Aunt Polly. I love to read!"

Miss Polly drew in her breath audibly, then she shut her lips together hard. Pollyanna, seeing her stern face, frowned a little thoughtfully.

"Of course I'm sorry about the duty I forgot, Aunt Polly," she apologized timidly. "I won't raise the windows again."

Her aunt made no reply. She did not speak, indeed, until the meal was over. Then she rose, went to the bookcase in the sitting room, took out a small paper booklet, and crossed the room to her niece's side.

"This is the article I spoke of, Pollyanna. I desire you to go to your room at once and read it. I will be up in half an hour to look over your things."

Pollyanna, her eyes on the illustration of a fly's head, many times magnified, cried joyously:

"Oh, thank you, Aunt Polly!" The next moment she skipped merrily from the room, banging the door behind her.

_ _

Half an hour later when Miss Polly, her face expressing stern duty in every line, climbed those stairs and entered Pollyanna's room, she was greeted with a burst of eager enthusiasm.

"Oh, Aunt Polly, I never saw anything so perfectly lovely and interesting in my life. I'm so glad you gave me that book to read! Why, I didn't suppose flies could carry such a lot of things on their feet, and—"

huvud av en spyfluga

Flugor och myggor är insekter och utgör tillsammans ordningen tvåvingar.

Flugor finns i hela världen och omfattar uppåt 100 000 arter. I Sverige finns det ungefär 3 000 olika arter. Flugor har antenner med mycket få leder, ofta är de korta. Husflugor blir 7‑8 millimeter långa och känns igen på de fyra ränderna på ryggen. Husflugan kan bara äta flytande föda och spottar därför ut saliv på sin mat innan den snabbt suger upp allt blött med sin snabel. Saliven och de håriga fötterna kan sprida sjukdomar eftersom flugor äter det mesta från sockerbitar till sår och avföring. Till flugorna hör bland annat köttflugor, spyflugor, bromsar och daggflugor.

Ovanstående fakta har jag hämtat från Naturhistoriska riksmuseet.

Utslagen!

Piontid

Zeus befallde Paieon att stryka balsam på såret och läka det, och Ares kom sig snart, ty han var inte gjord av dödligt stoff. Så snabbt som saft från ett fikonträd får mjölk att löpna, så botade Paeion den sårade.

Homeros, Iliaden

Nej, den slog inte ut i går, men kanske i dag.

Dags att låta sig hänryckas

Lukpionen slår nog ut i dag.

En sval dag, när solen gör sitt bästa för att vinna över molnen.

På fars tid hade vi gott om olika sorters aklejor i trädgården. Efter några års vanvård har en del av dem gett upp andan och de gammaldags "vanliga" aklejorna har tagit över. De å andra sidan gör sitt bästa för att erövra hela trädgården och kommer upp på de mest oväntade ställen.

Jag har i flera da'r skymtat en ljus hög växt i gräset på en av terrasserna, men först för ett par da'r se'n gick jag för att undersöka vad det kunde vara.

En dubbel rosa akleja, som jag trodde övergett mig för länge se'n!

Kanske kommer det att bli glest mellan inläggen ett tag framöver.

Grattis John!

John Constable

11 juni 1776 - 31 mars 1837

Golding Constable's Flower Garden, 1815