En inre kamp

Dagen började kyligt, det var bara +4° klockan åtta i morse. Min kropp informerade mig om att den hade för avsikt att ligga på en divan (var 17 skulle jag få den ifrån) hela dagen, läsa syndiga romaner och äta praliner (hittar jag dem på samma ställe som diva-nen?). Det var nu inte vad resten av mig planerat – så ont om vackra dagar som det varit på sistone hade jag tänkt packa matsäck och fara iväg till favoritstället vid älven.
Det blev en segdragen inre strid där kroppen för-lorade. Kompromissade lite och lät kroppen äta middag först – vi äter alltså middag vid middagstid (mid dag) – men enades om att ta' med efterrätten till skogs.

De sista fyra kilometerna är grusväg, smal med gam-maldags mötesplatser. Jag kan fortfarande känna en ilning av glädje när M-skyltarna dyker upp efter väg-kanten – det var ju min bokstav, även om den då när det begav sig, såg en aning annorlunda ut.

.

Lingonen är mogna, och blåbären är fortfarande många och stora. De flesta bladen har trillat av från blåbärsriset vilket gör det enkelt att plocka. Jag kom ihåg att ta' med "tantpallen" den här gången – ovärderlig, vid marknära jobb. Däremot stod efter-rätten kvar hemma på diskbänken!

Gott att pusta ut efter bärplockningen, hade köpt frukt innan vi for, så det gick ingen nöd på oss. Nektariner och en vacker utsikt är inte fy skam.

Om jag nu bara kunde lära mig att hålla kameran rakt när jag fotograferar så vore det bra. Eller också får jag lära mig att räta upp bilden i datorn.