Översättningens svåra konst

Mrs. Teachwell and her Pupils.
"Harrison's New Nursery Picture Book" författare okänd.

Roade mig med att låta översätta en av mina inlägg (pro captu lectoris) till engelska — roa är verkligen det rätta ordet, det är nästan lika roligt som de klassiska grodorna från skolans värld. Jag kan förstå att datorn inte kan veta vilket ord som är det rätta när jag använder ett svensk ord med flera betydelser.
Den långa smärta flickan blir "The long pain girl". Ord som inte finns i ordlistan översätts helt sonika inte — men ibland har jag svårt att förstå varför vanliga ord inte översätts eller varför datorn väljer att använda versaler när inte jag har gjort det.

Men inte bara datorer har problem med att översätta — jag kom att tänka på en klasskamrat som hade en brevvän i ett avlägset land. Brevvännen hade skickat ett foto på sig själv och Pia ville naturligtvis återgälda detta men hade ingen bild av sig själv. Så hon slog i sitt lexikon och skrev se'n: "I don't have a short of myself". Pia var nog inte särskilt intresserad av språk, på en tysklektion i sexan bad vår lärare henne att berätta vad hon odlade i sin trädgård. Kartoffeln svarade hon, men sen blev det tvärstopp. Erik lutade sig mot henne och viskade något och Pia sa' glatt: "und Wurst".

I have enough money to last me the rest of my life, unless I buy something.
00000000000000000000Jackie Mason, b. 1934

The Money Counter, målning av Pompeo Massani, 1850-1920

Svängde iväg till konsum och visade upp mitt kvitto. Det verkar som det är vågen det är fel på eftersom kvittot påstod att en gurka vägde i det närmaste 1 kg och ett päron 8 hg — priserna stämde om varorna verkligen hade vägt så mycket. Skönt att det hände i en affär där alla vet vem jag är — ingen tvivlade på mitt ord och jag fick drygt 50 kronor tillbaka.
Jag kommer nog att kika lite noggrannare på kvittot framöver.

Dyrort?

Tittar på mitt kvitto när jag kommer hem från Konsum. En gurka för 30 kronor, ett päron för 25 kronor och ett blomkålshuvud kostade 41 kronor. Det senare vägde 6 hg och kostade 17 kronor kilot! Till och med jag med mina skrala mattekunskaper förstod att det var något galet. Ringde till affären och de skulle kika på den aktuella kassan - själv ska jag ta' med kvittot nästa gång jag handlar. Det får mig naturligtvis att undra hur länge det fungerat så här. Jag tittar inte alltid på kvittot och jag ser att många inte ens ta'r med sig kvittot. Inte en enda av felräkningarna var till min fördel......
Ska bli spännande att se vad som händer härnäst.

Husliga decibel

Gårdagens kök var kanske inte tystare än dagen — men frågan är om det inte är trevligare när det slamras med mortlar och kjortlar än dagens elektroniska pipanden.
Kunde inte annat än skratta åt vårt högljudda kök i morse, just som jag satte på mikrovågsugnen ringde telefonen. Ett kort samtal, med ena handen för det lurlösa örat hörde jag att en bok jag beställt på bibban har kommit. Innan jag hade lagt på började min pump pipa — dags att byta påse — samtidigt skriker ugnen att brödet är färdig och bakmaskinen pockar på uppmärksamhet. Bakmaskinen får vänta medan jag byter påse. Nu står min älskling vid mina fötter och ber mig fixa bättre väder — jag försöker förklara att det är en av de få saker jag inte klarar av samtidigt som jag ser till bakmaskinen och pumpen tjuter. Jag har glömt att öppna en klämma så jag får meddelande om övertryck — fast på tyska eftersom pumpen efter den årliga översynen blev tysktalande. Nyttigt att träna tyska kan man tycka, även om pumpens ordförråd inte är det mest användbara i en vardaglig konversation.

En räddare i nöden

I flera da'r har jag försökt att få in en översättnings-manick i mina bloggar. Om det var datorn eller Blogger som strulade vet jag inte — men det var lögn att få det att funka. Så hittade jag en ny läsvärd blog och upptäckte att det fanns en dylik tingest där. Så jag anropade Christina som genaste ryckte in med både råd och dåd. Jag kunde trots hennes anvis-ningar nämligen inte få in manicken — men det kunde Christina. Och i dag på morgonen när jag gjorde exakt samma klickningar som i går då plötsligt halkar allt på plats utan de minsta protester. Jag har för länge se'n gett katten i att förstå datorns själsliv — bara den gör vad den ska är jag nöjd. Nu är jag mycket nöjd!
Nöjsamt är det också att läsa översättningarna — de så kallade översättningarna — ibland är de näst intill omöjliga att förstå.
Kika in hos Christina i Stribergs stationshus!

Kallt men vackert

Ännu en fantastisk vacker morgon — men kall -9° nu, och det har varit ännu några grader kallare under natten.

Nu återstår bara att se om jag lyckas hålla mig på spåret idag och göra vad jag tänkt. Jag är lika lätt-distraherad som en treåring — eller kanske ännu mer, det krävs inte mycket för att jag ska spåra ur. Försöker intala mig att det är simultankapacitet när jag gör 17 saker samtidigt; men när dagen är slut har jag aldrig 17 utförda saker att visa upp så jag borde ju inse att jag inte klarar av mer än högst två saker samtidigt och inrätta mig efter det. Men min sangviniska natur får mig alltid att tro att den här gången går det nog.

I går lyckade jag i alla fall fylla den stora koppar-kitteln med ved — skönt nu när det är så kallt. Jag var mycket glad över handvärmarna (det röda hjärtat).

Nu är det nog dags att göra te — att förtäras inom-hus! Hur vackert det än är ute så föredrar jag stugvärmen. Men först ska jag rusa ut i garaget och tjudra bilen för första gången den här säsongen (= koppla på motorvärmaren).

E. jag ska försöka att skriva till dig snart — kan inte lova att det blir idag eftersom livet är överfullt just nu. Jag vet vad du tycker om andra språk, men du kan ju alltid titta på bilderna på den andra bloggen.

Stjärnklart

Det är bara 600 meter mellan min bostad och verk-sta'n — en vacker promenad utmed älven, från en kommun till en annan. Eftersom det är kommunerna som sköter gatubelysningen så betyder det att det är en stump — gissningsvis 200 meter som inte är belyst. Visserligen bytte de ut den gamla ..."syföreningsbelysningen" för rätt länge se'n men inte heller den nyare belysningen är alltför ljus — tack och lov. Det betyder att den tredjedel av sträckan som saknar belysning är mycket mörk så här års.
Nu när temperaturen sjunker krävs det tätare turer än vanligt till verksta'n för att kontrollera värmen. I kväll när temperaturen ligger strax under noll och det nästan är stjärnklart är det en vacker promenad — särskilt den mörka biten när man ser både stjärnor och ljus från bostäder spegla sig i älven. På hemvägen ser jag ett svagt ljus som med en hiskelig fart rör sig från öster till väster på låg höjd. Kan inte räkna ut vad det är, det liknar inte de stjärnfall jag sett — men jag är ingen expert på området. Det påminde mig om en promenad på samma väg för många år se'n. Jag såg ett ljus i väster som jag tyckte rörde sig men jag var inte säker så jag stannade för att se bättre och tog då ett steg tillbaka mot vägrenen. Något ta'r tag kring halsen på mig.... Det kan bara ha rört sig om sekunder men jag hinner tänka massor, spöken, utomjordingar eller värst av allt människor.... Det var grenarna på ett träd.

Bilden har jag snott från hojen liksom följande text.

K. kallades vagn redan av Homeros och har namn på -vagn även på latin, Plaustrum, liksom på många nutida språk, bl.a. tyska, nederländska, franska och grekiska. Innebörden av förleden Karla- har diskuterats mycket, men den kan ha samband med att Lilla björnens fornisländska namn betydde 'Kvinnovagnen' (jfr danska dialekters Drengsvognen). På arabiska kallas den Banat Nash al-Kubra ('de större gråterskorna') och ses som en vagn följd av tre gråterskor. Enligt en arabisk myt är det Polstjärnan som har slagit ihjäl den som ligger i vagnen, och varje natt deltar stjärnorna i K. i en begravningsprocession runt Polstjärnan. På engelska kallas K. bl.a. Plough ('plogen'), Big Dipper ('den stora skopan') och Charles's Wain ('Karl den stores vagn'). På grönländska har K. ett namn som betyder 'luftfallos'. K. har inte spelat någon större roll i nordisk folklore.

Absolut

Här lever jag som en påver Lady of Shalott på min lilla kulle och radion är min spegel. Idag insåg jag plötsligt att ditt tal ska inte längre vara ja, ja och nej, nej — istället för att svara ja på en fråga tycks det korrekta svaret vara absolut. I mina öron låter det märkligt — men jag inser att mina normer inte är dagens normer.

Man talar om Stureplan och jag försöker räkna ut när jag var där senast — men kan inte för mitt liv komma på det. Det är en halv evighet se'n jag var i Stockholm senast och förmodligen var jag inte i ens i den delen av sta'n då.

Kollar med Wikipedia vad den har att säga och min misstanke om att jag inte längre är tonåring bekräftas när jag ser dagens bild av Stureplan — det är inte min bild. Bilden från 38-39 stämmer mer med min inre bild fast jag ännu inte hade kommit till världen då.

Naturligtvis har till och med jag hört uttrycket Stureplansfolket och lite vagt förstått vad det rört sig om. Vagheten beror på att jag inte satt mig in i det som inte roar mig — men nu lyssnade jag på en stump där man talade både med och om detta folk. Förstår att det är en värld som ligger ännu fler ljusår från min värld än vad jag föreställt mig. Och jag är så innerligt tacksam över att mitt händelselösa liv vid min älv. (Fast här odlas varken råg eller korn).

AWAY TO THE RIVER

Away to the river, away to the wood,

While the grasses are green and the berries are good!

Where the locusts are scraping their fiddles and bows,

And the bees keep a-coming wherever one goes.

Oh, it’s off to the river and off to the hills,

To the land of the bloodroot and wild daffodils,

With a buttercup blossom to color my chin,

And a basket of burs to put sandberries in.

Från "The Peter Patter Book of Nursery Rhymes" av Leroy F. Jackson

med illustrationer av Blanche Fisher Wright

Tråkig är mitt förnamn

Redan tjuter novemberstormen vid fönstret, himlen är grå, jorden är grå, luften är grå; duvna fåglar, torra löv! Nu blånar nordbons näsa, nu hänger sig engelsmannen, nu fastnar man på vägarna, nu fryser skaldens själ och bergskrevans sista pensé. Nu behövas varma hem och vänliga själar. Elda, elda överallt! November! du är en ful och grämlig gubbe, full av snäsor och frost!
00000000000000000000000(Nina, 1835)
00000000000000000000000Fredrika Bremer

Nog behöver man elda, kommer väl att göra slut på veden om jag fortsätter att brassa på så här.
Det snöade i två minuter i morse men det övergick tack och lov i regn. Vilken tur att vi inte kan påverka vädret — fast det gjorde man visst i Kina under olympiaden — det skulle nog kunna utlösa både grannfejder och världskrig. Jag hör till tråkmånsarna som visserligen tycker att snö är vackert men inte gillar (eller kan) flytta på den. Dessutom är varken kyla eller värme något jag uppskattar — jag skulle nog kunna förevisas som den jämngrå normalsvensken Lagom.

Grått och vått

Så tyst, så tyst är allt,
och tysta träden stå,
och mjuk och ljus och grå
är himmelen — och stilla.
Vilhelm Ekelund

En gråluddig dag. Jag hörde domherrar, men såg dem inte, när jag hämtade tidningen i morse. Det är milt men ändå skönast vid brasan.