Det är försommar och tankarna går till en försomrig bok: ”Rasmus på luffen” av Astrid Lindgren.
Somrigare än så här kan det inte bli, och jag blir lätt nostalgisk när jag återupplever barndomens somrar.
Så värst gott om handelsbodar, av den gamla sorten, med stövlar i taket och tunnor att sitta på, var det väl inte — men de fanns, och jag minns dem med glädje.
Där låg en handelsbod vid vägen, en sådan där liten lanthandel, där man kunde köpa allting från hästräfsor, stövlar och fotogen till kaffe och karameller. Men det var ett paradis som bara var öppet för den som hade pengar. Rasmus kastade en längtans blick in genom den öppna dörren, och hans fötter saktade farten liksom alldeles av sig själva. Det skulle ha varit så härligt att åtminstone få stanna och titta.
— —
I hagen strax intill gick kor på bete. De kom fram till gärdesgården som ställde sig att glo på inkräktarna. Skällkon lunkade tung och bred ned till vattnet för att dricka, och från hennes klicka kom ett litet klart pingel. Sommarljud tänkte Rasmus.
Jag tror att jag läst den boken, jättefin beskrivning!
SvaraRaderaJag minns bara den affären som gjordes om till någon slags snabbköp, fast det var fortfarande diskar och hyllor som i en handelsbod. Måste fråga mina kusiner vad de minns.
Kram från pia
Pia,
RaderaDet var nog den vanliga tågordningen när snusbodar ville avancera. Nu när du säger det, minns jag också den sortens förvandlingar.
Margaretha
Jag har ett sönderläst exemplar av den boken. Astrid Lindgren var en fena på att beskriva alla våra årstider.
SvaraRaderaJag minns handlaren på 50-talet på Blidö. Han hade en blågrön rock och en pennstump bakom örat.
Helena,
RaderaHon var suverän, Astrid.
Hon hade förmågan att berätta om sommaren, så man var mitt i sommaren, vilken årstid man än läste boken. Dessutom var hon rolig och hade en mästerlig språkbehandling.
Min ön ö, och handelsbod, låg strax söder om din ö.
De där rockarna hängde med långt inpå 70-talet — ägaren av en tebod på Kungsholmen där jag handlade, höll fast vid sin rock, men han hade övergett pennstumpen.
Margaretha
Underbart inlägg!
SvaraRaderaRasmus hörde till våra högläsningsböcker när barnen var små, och jag behövde träna min svenska.
Vi hade ju släkt upstate ny, där var vi varje sommar, och på en del lov, när jag var riktigt liten fanns bara en general store, med postkontor i ett hörn.
Nu hoppas jag på perfekt försommarväder för oss båda.
Debbie
Debbie,
RaderaPerfekt högläsningsbok, som alla hennes böcker.
Å, en sån general store med postkontor fanns där jag bodde i Kanada. Där köpte jag alla mina airmail-brevpapper, använder någon sådana längre? Jag tror jag har några oskrivna någonstans.
Margaretha
Rasmus var verkligen en favorit! Luffarevisan också. Det där med en gammeldags handelsbort tänker jag på i samband med Ferlin också: Barfotabarn - "så sitter du åter på handlarns trapp". Sorg och glädje samtidigt. Annika F
SvaraRaderaAnnika,
RaderaJa, både Rasmus och Paradis-Oskar hör fortfarande till mina favoriter — och luffarvisan fast den inte finns ned i boken.
Sen har ju Astrid skrivit om fler pojkar som heter Rasmus.
”Barfotabarn” är en vemodig dikt — som så mycket av det Ferlin skrev.
Margaretha