onsdagen den 31:e december 2008

I går skrev Libby om den gamla Arlakon och jag letade rätt på "Klas och Kristina i lustiga landet" ritad och berättad av Sten Calding. Det är ett tunt häfte, tyvärr utan tryckår, med en modern och pedagogisk saga. Om Sten Calding hittar jag inte mer information än att det var han som skapade den röda träkossan — det kan om läsa på Arlas hemsida.

Det är en tidstypisk (50-tal?) berättelse, modern och lärorik. Högersidorna är helsides färgbilder medan texten ligger i två spalter på vänstersidor med insprängda bilder. Längst till höger på vänstersidan finns en spalt med bild och namn på de djur och växter som finns med på färgbilden.



Häftet är stort 20 x 30 cm — en aning för stort för min skanner — och kostade 1:75 när det begav sig.

Musmys



e was a rat, and she was a rat,
And down in one hole they did dwell,
And both were as black as a witch’s cat,
And they loved one another well.


He had a tail, and she had a tail,
Both long and curling and fine,
And each said “Yours is the finest tail
In the world,—excepting mine!”






e smelt the cheese, and she smelt the cheese,
And they both pronounced it good,
And both remarked it would greatly
the charms of their daily food.














o he ventured out, and she ventured out,
And I saw them go with pain,
But what befell them I never can tell,
For they never came back again.
0000000000000000000 Anon.














tisdagen den 30:e december 2008

Tillägg och ändringar


Nu har jag bakat Spicy Matrimonial Squares — tror att det är första gången på tio år — och jag har gjort några små ändringar i receptet.
Jag mindes att jag tyckte att fyllningen var för sliskig så jag uteslöt sockret och istället för 1 kopp vatten kokade jag dadlarna i 1 kopp apelsin-blodgrapefrukt juice. Jag tycker att rutorna vann på ändringen. Dessutom var jag mer generös med kryddorna än vad receptet föreslår.
Ändringarna är gjorda i receptet under Dadlar, dadlar, dadlar.

Musmys

Aesop's fables (1912)
A new translation by V. S. Vernon Jones
With an introduction by G. K. Chesterton
And illustrations by Arthur Rackham
0
A Town Mouse and a Country Mouse were acquaintances, and the Country Mouse one day invited his friend to come and see him at his home in the fields. The Town Mouse came, and they sat down to a dinner of barleycorns and roots, the latter of which had a distinctly earthy flavour. The fare was not much to the taste of the guest, and presently he broke out with "My poor dear friend, you live here no better than the ants. Now, you should just see how I fare! My larder is a regular horn of plenty. You must come and stay with me, and I promise you you shall live on the fat of the land." So when he returned to town he took the Country Mouse with him, and showed him into a larder containing flour and oatmeal and figs and honey and dates. The Country Mouse had never seen anything like it, and sat down to enjoy the luxuries his friend provided: but before they had well begun, the door of the larder opened and some one came in. The two Mice scampered off and hid themselves in a narrow and exceedingly uncomfortable hole. Presently, when all was quiet, they ventured out again; but some one else came in, and off they scuttled again. This was too much for the visitor. "Good-bye," said he, "I'm off. You live in the lap of luxury, I can see, but you are surrounded by dangers; whereas at home I can enjoy my simple dinner of roots and corn in peace."
0

Som bekant finns det möss överallt — Æsops fabler inte undantagen. Det är roligt att jämföra olika illustratörers tolkningar. I somras visade jag några av de olika illustrationerna till Stevensons "A Child's Garden of Verses". Det påminner mig om när jag berättat sagor för ungar och bett dem illustrera vad de hört — så olika de tänker sig det hela. Utom en del ungar som alltid ritar detsamma...
Och så här tänker sig Milo Winter samma fabel:
0
The Æsop for Children, 1919
With pictures by Milo Winter
0


Och slutligen den äldsta version:


Aesop's Fables - A New Revised Version From Original Sources, 1884
Illustrator: Harrison Weir, John Tenniel and Ernest Griest

0

måndagen den 29:e december 2008

Resajkeld bredd — ö bredd tåk

svar på några brödfrågor
0
En återvunnen limpa — lite för
skogaholmig i konsistensen, men god.
0
Det har ramlat in en del kommentarer och mejl om bakning. Jag ska svara efter bästa förstånd (sic).
När jag misslyckas med ett bröd så skär jag det i småbitar och fryser eländet. Kvällen innan jag ska baka ta'r jag en näve eller två (2-3 dl) av det begagnade brödet och lägger i ca ½ l vatten.
Nästa dag värmer jag upp gröten, som det nu har blivit, till rätt temperatur och pytsar i mjöl och jäst tills jag har en bra deg. Anna-Lena, du kan använda det receptet du brukar ha — men håll igen på mjölet, ta' lite åt gången tills degen har rätt konsistens. Svårare än så är det inte. Gör på samma sätt med matrester, gröt är utmärkt likaså baljväxter, soppa, potatis och rotsaker.

Kattis frågade om degspad. Egentligen kan du använda vad som helst — jag har bakat på överbliven näringsdryck och glögg. Öl har en del — det är en smaksak om man gillar det.
Mjölk ger ett finporigt bröd och skorpan blir mjukare än med vatten.
Yoghurt & fil ger en aning syrlig smak, fast alla inte känner det.
Personligen använder jag bara vatten, dels för att jag tycker det blir bäst men också därför att jag tycker att det är ett syndigt slöseri att använda mjölk med tanke på att det går åt 1000 l vatten för att producera 1 l mjölk
.


Musmys

En annan charmig svensk bok är "Mustafa, Erasmus o. Muselina", mushistorier för barn berättade och illustrerade av Eld (Erik Lundegård).

Våren

När de små skogsmössen frös som värst under senvintern, och när Muselina inte fick gå ut utan svansfodral på sig, började de fundera på våren. De inte bara funderade. Musmamman suckade ideligen:
— Måtte nu våren komma snart.
Och muspappan morrade:
— Om bara våren kom ändå, så man fick lite mat i skafferiet.
— Vad är egentligen Våren? sa Muselina, för hon var så liten, så hon visste inte det.
Och så gick hon till sin mamma och frågade.
— Våren, sa musmamman, tja, den är ganska vacker men kall. Den ger alla musbarnen snuva och våta svansar.

söndagen den 28:e december 2008

Musmys

Kan väl inte gå förbi Råttfångaren från Hameln. Den här bilden från ett litet häfte utan någon som helst information om tecknare och årtal. Det heter Vem är det? och nedtill på omslaget står det Surprise Novelety Book. Redan då — för den lilla boken ser ut som en typisk 50-tals produkt.

0
"Oh-h!" she said hysterically, and the next instant was standing upon a chair, pale as a ghost. It was a wonder she had not mounted the dresser, too, for there, issuing in creepy single file from the wainscoting, came mice — mice of various tints. A red one led the grewsome rank, a black and white one came next, then in decorous procession followed the guilty green one, a yellow one, a blue one, and finally — horror of horrors! — a red-white-and-blue mouse, carrying a tiny American flag.


Från "The Green Mouse", 1910 av Robert W. Chambers med illustrationer av Edmund Frederick, f. 1870








lördagen den 27:e december 2008

Bilder

Mycket slarvig är vår Lisa,
jämt får mor tillrättavisa
ty saker varje dag försvinner,
och aldrig någonting man finner.
Så en söndagsmorgon mamma säger:
"Här ser ut som ett zigenarläger!
Sätt Erika-dockan uti stolen,
och du kommer inte ut i solen,
förrän det är ordning här och reda,
ty dtta rummet ger mig leda."
Och när allt är städat — sopor burits ut,
då är Lisas söndag också slut.
0
Därför, tänk på, kära barn:
0
Ordning och reda
spar tid och sveda

Att bläddra i gamla bilderböcker väcker minnen till liv. Det här lilla häftet utan datum är reklam för sköldpadds-dockor. Nu tycker jag bilderna är hiskeliga och ungarna ser urkorkade ut — men då, när jag fick häftet tyckte jag att bilderna var jättefina — och moralen i de förfärliga texterna gick mig totalt förbi. Eller läste jag dem inte?


Astrid Lindgren som själv var bokslukare som barn har sagt att hon inte värderade barns omdömen om böcker särskilt högt — hon visste av erfarenhet att i en viss ålder är allt som går att läsa läsvärt. Jag håller med, jag läste okritiskt allt som kom i min väg och tyckte om allt även om jag kanske tyckte mer om somt. När jag tänker tillbaka på bilderna i mitt liv är jag böjd att säga detsamma om barn som konstrecensenter. Kanske är det så att barn ser och blir fängslad av bildens innehåll — kvaliteten är av underordnad betydelse.

Jag minns också att jag var mer nyfiken på vad som inte syntes på bilden — jag undrade alltid vad som fanns utanför bilden. (Vilket jag också berörde i ett inlägg i mars).

Så snart jag lärde mig läsa så tappade jag intresset för bilderna. En bok skulle vara tjock, ha liten text och inga bilder — då räckte den länge. Dels tog ju bilderna plats från texten men en annan orsak till att jag inte ville ha illustrerade böcker var nog att jag tyckte att mina egna inre bilder alltid var bättre än illustrationerna. Just nu slår det mig att det är av samma anledning jag inte är road av film.



Jag älskade Maj Lindmans böcker om Rufsi, Tufsi och Tott. Böcker som inte syns i dag — inte i Sverige i alla fall. I U.S.A. kom de i nyutgåva 1995. Där heter trillingarna Flicka, Ricka and Dicka. Barn är ju ofta konservativa realister, förmodligen var det vad som tilltalade mig. Jag kunde nästan ha varit en av dem — och helst då flickan som hade en klänning med volanger! Jag älskade volanger som femåring — vilket tack och lov har gått över med åren!


Musmys



Till den nyare muslitteraturen hör böckerna om Angelina ballerina av Katharine Holabird, den första boken kom 1983. Illustrationerna står Helen Craig för.



Av en slump hittade jag den här "muslänken" när jag letade annan information.


fredagen den 26:e december 2008

Musmys

Florence White Williams (1900-1953) är ännu en av alla produktiva illustratörer som det är svårt att hitta information om. Bilden ovan kommer från hennes bok "The Little Red Hen", 1918, en gammal engelsk folksaga som hon illustrerade. Mins ni "Lille svarte Sambo" (Little Black Sambo) av Helen Bannermann? Florence White Williams illustrerade den engelska utgåvan (men jag måste leta reda på mitt gamla exemplar för att se vem som illustrerade den svenska) och hon illustrerde även "Willie Mouse goes on a Journey to Find the Moon" av Alta Tabor.

"Willie Mouse had often heard his Ma and Pa say that the moon was made of green cheese, and one evening he thought he would see if he could find it.




He packed up a piece of cheese and a crust of bread, and, taking his lantern, set out on his travels."



torsdagen den 25:e december 2008

Dadlar, dadlar, dadlar


Här kommer ett par av de recept som några av er bett om. Båda kakorna är mycket vanlig både i U.S.A. och Kanada. Eftersom jag inte kan förlika mig med dessa länders vansinniga socker(o)vanor använder jag högst hälften av sockermängden som anges i amerikanska recepten — hitintills har inte ens gottegrisarna i bekantskapskretsen klagat. (Här är alltså sockermängden justerad).
Här i obygden kan det vara knepigt att få tag på dadlar hela året så jag brukar hamstra så här års — det går utmärkt att frysa dem.

Jag använder amerikanska koppar när jag mäter upp ingredienser — för dem som inte har sådana kan man få måtten omvandlade här.

Date loaf

Blanda och låt kallna
1 kopp hackade dadlar
1 tsk bikarbonat
1 kopp kokande vatten


rör
30 g smör
½ kopp råsocker

och tillsätt
1 ägg

i ett annat kärl blanda
1 ¾ kopp mjöl
1 tsk bakpulver
1½ kopp hackade valnötter

Blanda de våta och torra ingredienserna och
blanda slutligen ned dadelblandningen.
Grädda i en 1½ liters form i cirka 45 minuter
i 175°
*******
Spicy Matrimonial Squares

Sjud
1 lb hackade dadlar
rivet citronskal från ½ citron
eller
cedro
1 kopp apelsinjuice

tills massan är tjock — låt kallna

blanda
1½ kopp mjöl
½ kopp muscovadosocker
½ tsk bikarbonat
½ tsk kanel
¼ tsk kryddnejlika
¼ tsk muskot
1½ kopp havregryn

blanda ned
170 g smör
(antingen med fingrarna, två knivar,
"a pastry cutter"eller en maskin)

Pressa hälften av blandningen i en liten långpanna
(c:a 525 cm²)Bred ut dadelblandningen och strö
över återstående smulblandning.
Grädda i 190° i 30-35 minuter. Låt kallna, skär i rutor.

Gillar du kryddor så ta mer — eller mycket mer än receptet säger. Den här kakan går att variera i det oändliga. Istället för dadlar kan man breda ut motsvarande mängd sylt, bär, apple butter, lemon butter eller vad man råkar ha hemma. Min favorit är lejonmarmelad. Den gör man så här:
=
Koka 3-4 dl hackade dadlar med en gnutta
vatten —bara bottenskyla — tills de är så mjuka
att man kan mosa dem med en gaffel, allt vatten
ska vara absorberat. Kör dadlarna tillsammans
med 5 dl svarta vinbär i en mixer. Det är allt!
Den marmelad som inte går åt inom en vecka
måste frysas, eftersom den inte är så hållbar.
0
Och till slut ett recept jag hittde på Coops receptsida:
0
Chokladöverdragna dadlar
ca 25 st
0
Ingredienser:
225 g dadlar
100 g mandelmassa
100 g blockchoklad
0
Kärna ur dadlarna. Forma nya kärnor av mandelmassan och fyll dadlarna. Doppa dem i smält blockchoklad och låt stelna i kylen.
Så här smälter du blockchokladen: Bryt chokladen i bitar och lägg dem i en djup tallrik. Ställ den över en kastrull med hett vatten tills chokladen blir mjuk, rör den sedan slät med en sked.

Bilden och nedanstående text har jag stulit från NE. Vill du veta ännu mer om den nyttiga frukten kan du läsa här.

dadel (ytterst av likabetydande grekiska da´ktylos, vilket också betyder 'finger'; vissa etymologer menar att grekiska da´ktylos 'dadel' är en folketymologisk omtolkning av ett ursprungligen semitiskt ord), frukten, dvs. det enfröiga, ätliga bäret, hos dadelpalmen. Den har ett mjukt, saftigt, gulbrunt fruktkött och blir 4–8 cm lång och 2 cm tjock. Fruktväggen är blank, något spröd och ljusbrun till brunsvart. Smaken är mycket söt och aromatisk. Fruktköttet hos torkade dadlar är energirikt och innehåller ca 70 % kolhydrat, främst invertsocker, samt 2 % protein. Det innehåller dessutom vitamin A och flera B-vitaminer samt fosfor, kalcium och järn. Speciellt innehållet av kalium och niacin är betydande. Fruktens enda frö innehåller ca 6 % proteiner och ca 10 % dadelfröolja. Dadeln äts dels färsk, dels torkad. Vid pressning av frukten erhålls s.k. dadelkakor ("agweh"), som tjänar som färdkost för karavantågen.
Den samlade världsproduktionen från främst Algeriet, Tunisien, Irak, Iran, Saudiarabien, Kalifornien, Israel och Australien uppgår till mer än 1,5 miljoner ton. Stora mängder dadlar exporteras från bl.a. Algeriet, Iran och Irak.

Musmys



Också i de svenska barnböckerna hörs krallandet av små musfötter.
Mitt exemplar av Lille Pip är tryckt 1952. Jag har en hel del andra böcker av Sid Roland, han var en produktiv författare — både på egen hand och tillsammans med andra författare.
Märkligt nog finns det nästan ingen information om Lucie Lundberg som illustrerade Lille Pip. Med tanke på att hennes illustrationer dyker upp rätt ofta — Pelle Svanslös till exempel — är det märkligt att det utförligaste jag hittade var på engelska.




onsdagen den 24:e december 2008

Julafton

0
En blek vintersol förgyllde denna sköna dag.

Här sitter jag och vet inte med vilken bokhög jag ska börja — så jag börjar inte utan njuter av brasan och Haydn.

0
Kanske ägnar jag mig åt "Mary Cassatt: A Life" av Nancy Mowll Mathews en stund innan vi gör natt. Den är illustrerad med många gamla foton som naturligtvis är svart vita — men även de få målningarna som finns med är svart vita, vilket kanske är lite synd. Å andra sidan finns det gott om hennes målningar på nätet.
0
Som jag misstänkte fick jag lite problem att hitta tillräckligt kraftiga grenar att hänga de tunga äpplena på men tack vare att det är en klassisk svensk gran med glest mellan grenvarven så fungerar det.
Stjärnan till vänster i bild är inte en pepparkaka utan en kaneldoftande stjärna som trots att jag gjorde den för två år sedan fortfarande doftar. Lite sent påtänkt att göra dem nu om man vill ha dem i granen. Men vill någon prova så blanda kanel och äppelmos till en tjock deg som kan kavlas ut. Använd kakmått till att ta' ut figurer, gör ett hål i dem och låt "kakorna" torka. Se'n är det bara att hänga upp och låta väldoften sprid sig i huset. (Förutsatt att man gillar doften av kanel!)

Musmys


THE MOUSE AND THE MOONBEAM
0
Whilst you were sleeping, little Dear-my-Soul, strange things happened; but that I saw and heard them, I should never have believed them. The clock stood, of course, in the corner, a moonbeam floated idly on the floor, and a little mauve mouse came from the hole in the chimney corner and frisked and scampered in the light of the moonbeam upon the floor. The little mauve mouse was particularly merry; sometimes she danced upon two legs and sometimes upon four legs, but always very daintily and always very merrily.
0
"Ah, me!" sighed the old clock, "how different mice are nowadays from the mice we used to have in the good old times! Now there was your grandma, Mistress Velvetpaw, and there was your grandpa, Master Sniffwhisker,—how grave and dignified they were! Many a night have I seen them dancing upon the carpet below me, but always the stately minuet and never that crazy frisking which you are executing now, to my surprise—yes, and to my horror, too."

0
"But why shouldn't I be merry?" asked the little mauve mouse. "To-morrow is Christmas, and this is Christmas eve."

0
"So it is," said the old clock. "I had really forgotten all about it. But tell me, what is Christmas to you, little Miss Mauve Mouse?"

0
"A great deal to me!" cried the little mauve mouse. "I have been very good a very long time: I have not used any bad words, nor have I gnawed any holes, nor have I stolen any canary seed, nor have I worried my mother by running behind the flour-barrel where that horrid trap is set. In fact, I have been so good that I'm very sure Santa Claus will bring me something very pretty."

Ur "Christmas Tales and Christmas Verse",1912,
av Eugene Field med illustrationer av Florence Storer
Du kan läsa hela berättelsen här.

tisdagen den 23:e december 2008

Skogens vackraste gran



0
De senaste två åren när jag gått på julgransjakt ensam har mina tankar gått till alla de jular min far och jag valde ut skogens vackraste gran.

Jag hade förmånen att ha en far som berättade mycket från sin barndom och i
går gick jag och skrattade för mig själv när jag kom att tänka på en den gången han och hans kompis skulle hugga en gran till skolavslutningen. De var nio eller tio år och kompisen var son till traktens storbonde så det var i hans skog de skulle hämta sitt byte. Naturligtvis skulle de ha skogens vackraste gran, så de gick och de gick, beskådade granar och ratade granar. Till slut hittade de en vacker ståtlig gran som de fällde och började släpa mot skolan. Men då stod plötsligt en ännu större och ännu vackrare gran i deras väg. Den ta'r vi i stället sa' kompisen. Sagt och gjort, granen fälldes och killarna började släpa den mot skolan när de — ja du gissade rätt.... möter en ännu vackrare och större gran. Far minns inte hur många fällda granar de lämnade efter sig i skogen — minst fyra eller fem var det.


Ur "Christmas Holidays at Merryvale, The Merryvale Boys
av Alice Hale Burnett med illustrationer av Charles F. Lester

Svenskt konsthantverk

Posten kom nyss, förutom alla trevliga julkort kom TIDSKRIFTEN SVENSKT KONSTHANTVERK och en del böcker som jag beställt. Nu krävs det självdisciplin om jag ska kunna lägga allt det trevliga åt sidan och vara huslig.
För den som är intresserad av konsthantverk kan jag verkligen rekommendera Svenskt konsthantverk, välskriven med vackra bilder och intressant information.

Nu ska jag ta' mig själv i kragen och ägna mig åt det som jag talat om i flera dagar, lemon curd. Se'n tänkte jag försöka mig på Simple Citrus Pie — ett recept jag hittade häromdagen.